Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kandi - Kandia - Kandid - Kandidat - Kandiot - Kandisocker - Kandler, Franz Sales - Kane, Sir Robert - Kane, Elisha Kent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kandi, befäst stad på Ceylon och fordom denna ös
hufvudstad, ligger nästan i midten af ön, 522 m. öfver
hafvet, 120 km. från hufvudstaden, Colombo, med
hvilken K. är förenadt medelst jernväg. Omkr. 20,000
innev. Staden är numera förfallen. De märkligaste
byggnaderna äro templen (12 buddhaistiska och
4 brahmanska), konungagrafvarna och det forna
kungliga residenset, hvilket till en del begagnas af
britiska styrelsen. Staden har en industriskola och
ett "college", grundadt 1857 af "Church missionary
society". Utanför staden ligger den stora kungliga
botaniska trädgården Paradenia.
Kandia (ursprungligen Chandakon, af
Arab. chandak, grafvar), äfven Megalokastro,
under medeltiden och nyare tiden hufvudstad
på ön Kreta (se d. o.), som efter densamma af
venezianerna fick namnet Candia. Den ligger på
norra stranden, något närmare östra än vestra
änden af ön, och är sedan venezianernas tid
omgifven af stora befästningar, hvilka liksom
staden sjelf äro förfallna, hufvudsakligen till
följd af jordbäfningar. Omkr. 12,000 innev. Grekisk
ärkebiskop. K. ligger på samma plats som forntidens
Herakleion, Knossos’ hamnstad. Det anlades af
sarasenerna i 9:de årh., befästes af genueserna i
12:te årh. samt ytterligare af venezianerna i de
följande årh. 1669 föll det i turkarnas händer.
Kandid (Fr. candide, Lat. candidus, bländande hvit),
oskuldsren, uppriktig.
Kandidat (Lat. candidatus, se d. o.). 1. Polit., i
allmänhet och ursprungligen: sökande till ett ämbete,
en plats, i synnerhet en sådan plats, som besättes
genom val, framförallt ledamotskap af riks- och
kommunalrepresentationer; enligt svenskt språkbruk
den, som, icke till följd af egen direkt ansökan,
utan på grund af andras förlitande på hans duglighet,
framställes såsom lämplig att bekläda ett visst ämbete
eller att vid ett val ifrågakomma ("uppställas såsom
kandidat"). Att vid val till folkrepresentant den,
som önskar blifva utsedd, sjelf anmäler sig såsom
kandidat, offentlig kandidatur l. valkandidatur,
är brukligt öfverallt, der omedelbart valsätt
förekommer, utom i Sverige. Man har ansett den
"alltför litet öfverensstämma med det svenska lynnet
för att böra hos oss föreskrifvas". Mot deras åsigt,
som ifrågasätta "riktigheten af sjelfva dess grund",
talar såväl det allmänna bruket utomlands som
den vid valmöten i Sverige öfliga praxis, i det
att de vid dessa föreslagna "kandidater" aflägga
sin "politiska trosbekännelse". Alldeles oriktig
och fördömlig är deremot principen att ett lands
regering vid representantvalen söker genomdrifva
eller i valmännens åtanke rekommenderar sina
kandidater, officiel kandidatur. – 2. I Skandinavien
och Finland titel på den, som efter aflagda prof,
kandidatexamen, vunnit lägsta lärdomsgraden inom
någon af universitetens fakulteter: teologie, juris,
medicine och filosofie kandidat. Äfven personer,
som inom filosofiska fakulteten aflagt förberedande
prof för kandidatexamen inom annan fakultet, benämnas
i Sverige
stundom, ehuru oegentligt,
kandidater, t. ex. teologico-, juridico-,
medicofilosofie-kandidat. Vid simpromotioner i Sverige
utdelas kandidattiteln såsom den mindre belöningen
för skicklighet (den högre är magistertiteln).
Kandiot, innevånare på Kreta (Kandia).
Kandisocker (Fr. candi, af Arab. kand,
Sanskr. khanda, en procedur vid sockerberedning
uti Indien), renadt och groft kristalliseradt
socker. s. k. "bröstsocker".
Kandler, Franz Sales, österrikisk musikhistoriker,
f. 1792, d. 1831 såsom tjensteman vid
krigskommissariatet i Wien, gjorde grundliga
musikstudier under Albrechtsberger, Salieri och
Gyrowetz samt fick under en elfvaårig vistelse
i Italien (1815–26) tillfälle att studera den
italienska tonkonstens historia. Utom uppsatser i
tyska och franska musiktidningar skref han Cenni
storico-critici intorno alla vita ed alle opere
del celebre compositore G. A. Hasse (1820), Sulle
vicende e lo stato attuale della musica in Italia
(1836) äfvensom ett tyskt utdrag ur Bainis arbete
öfver Palestrina. A. L.
Kane [ken], Sir Robert, engelsk kemist och läkare,
född i Dublin 1810, död derstädes 1878, var 1834–45
professor i kemi vid det farmacevtiska läroverket i
Dublin och 1844–47 i naturalhistoria vid "Royal Dublin
society". 1846 tog han initiativet till upprättandet
af Irlands industrimuseum i S:t Stephen’s Green i
Dublin och blef direktör för detta museum, hvarmed de
zoologiska och mineralogiska samlingarna i Mountroy
förenades. Redan 1830 vann K. ett täflingspris för en
afhandling öfver tyfus, särskildt märklig genom hans
deri förekommande gensagor mot F. J. V. Broussais’
medicinska system. Senare kallades han till president
för Queen’s college i Cork, hvilken befattning han
innehade till 1864. K:s arbete Elements of chemistry
(1842; flere uppl.) vann stort bifall, och hans skrift
Industrial resources of Ireland (1844) tilldrog sig
sir Robert Peels särskilda uppmärksamhet.
Kane [ken], Elisha Kent, nord-amerikansk
upptäcktsresande, född i Filadelfia 1820, studerade
vid Pennsylvania medical university, reste 1844
såsom nord-amerikanska beskickningens läkare
till Kina och besökte i vetenskapligt intresse
Filippinerna, Ceylon, Ostindien, Egypten och vestra
Afrika. Efter återkomsten till Amerika deltog
han i det mejikanska kriget 1847, var derefter
anställd vid kustuppmätningen utmed mejikanska
viken och åtföljde 1850–52, i egenskap af kirurg
och naturforskare, den af H. Grinnell i New York
utrustade expeditionen till det arktiska Amerika för
uppsökande af Franklin. 1853–55 ledde K. sjelf en
nordpolsexpedition, hvarunder han trodde sig hafva
funnit det öppna polarhaf, hvilket derefter länge
spökade i en mängd polarfarares och geografers
hjernor. Resultaten af sina forskningar framlade
han i The United states Grinnell expedition (1854)
och Arctic eocplorations: The second Grinnell
expedition in search of Sir John Franklin, 1853, 54,
55 (2 vol. 1857; ny uppl. 1872). Död 1857 i Havana,
dit han rest för att återställa sin brutna helsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
