Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kallositet l. tyloma, svålighet, hudvalk - Kall-Rasmussen, Mikael Nikolaj Kristoffer - Kallrostning - Kallsjön - Kallströms skans - Kallundborg - Kallvattenkur - Kallvattenspump - Kallö - Kalm, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känslig. Stundom kunna de dock genom sin hårdhet reta
underliggande hudkärl och nervrika lager i huden;
de medföra då ömhet, stundom bildning af serum-
eller var-fyllda hålor. Vanligen bortgå de af sig
sjelfva, då man upphör med det arbete, som framkallat
dem. F. B.
Kall-Rasmussen, Mikael Nikolaj Kristoffer, dansk
historiker, f. i Köpenhamn 1816, blef 1845 kopist
och 1851 registrator i geheimearkivet samt fick 1856
professors titel. Död 1863. K. egde mycket omfattande
insigter i dansk personal- och lokalhistoria samt
lemnade beredvilligt andra historiker del af sitt
vetande. Sjelf skref han deremot endast mindre
afhandlingar, bl. a. Bidrag til Ludvig Holbergs
biografi 1702–14 (1858). E. Ebg.
Kallrostning, metallurg., kallas den rostning,
som mycket svafvelkisrika kopparmalmer, eller
s. k. "blötmalmer", måste underkastas för att befrias
från en del svafvel, innan de uppsättas till smältning
på sulu-ugnen (se d. o.). Kallrostningen försiggår
antingen i rostgropar eller i pyramider. Rostgropar
äro rektangulära gropar, som äro ingräfda i en
backsluttning och på tre sidor murade invändigt,
men med den fjerde sidan öppen. På bottnen af dessa
gropar lägges ett omkr. 0,3 m. tjockt lager, eller
s. k. "hult", af lång och grof ved, ofvanpå hvilket
den groft slagna malmen fylles till väggarnas höjd,
och deröfver afslutas pyramidformigt. Ofvanpå den
grofva malmen fylles ytterligare ett lager finare
malm, eller s. k. "sylta". Sedan vedhultet kommit i
brand, antändes äfven sjelfva malmen, hvars stora
svafvelhalt underhåller förbränningen, under det
draget regleras genom uppstickande af hål i syltan,
hvarmed högen är betäckt. Understundom brukar man
från bakändarna af flere nära hvarandra liggande
rostgropar leda murade trummor, som utmynna i ett
litet hus, i hvilket med röken följande sublimeradt
svafvel uppsamlas. – Pyramidrostningen skiljer
sig från groprostningen derigenom att vedhultet
utlägges i en stor qvadrat på släta marken och
malmen upplägges deruppå pyramidformigt med ett
och annat mellanlägg af ved. För öfrigt skötes
rostningen på samma sätt som groprostningen.
C. A. D.
Kallsjön, sjö i Kalls socken, Jämtland, vid 438,5
m. höjd öfver hafvet, har en längd af 40 km. och
en bredd af 1,2–14 km. samt håller i vidd 153,56
qvkm. Sjön emottager flere betydande vattendrag
och afflyter mot s. ö. genom Hjerpeströmmen
till Indalselfven. Omgifningarna äro vackra,
delvis storartade; i s. ö. reser sig Åreskutan.
A. G.
Kallströms skans. Se Kall, socken i Jämtlands län.
Kallundborg. Se Kalundborg.
Kallvattenkur. Kallt vatten har i alla tider varit
mer eller mindre användt till sjukdomars botande,
framförallt till häfvande af lokala inflammationer,
men äfven ofta i allmänna febrar. Ett mera vidsträckt
och metodiskt bruk af kallt vatten, äfven för en
mängd kroniska sjukdomar, infördes först i de sista
århundradena förnämligast genom engelmännen Floyer
i slutet af 17:de och Currie i slutet af 18:de
årh. samt i vårt årh. genom Hufeland, men med mesta
ifver och framgång af den schlesiske bonden Priessnitz
vid den på 1830- och 1840-talet så mycket omtalade
kallvattenkuranstalten vid Gräfenberg. Hans något
djerfva metod vann hänförda anhängare i många land och
tillämpades i Sverige af Lagberg vid Söderköping. Den
öfverdrift i det kalla vattnets bruk, till hvilken
dessa anstalter gjorde sig skyldiga, framkallade
dock snart en helsosam reaktion, som inskränkte och
modererade det kalla vattnets bruk och lät äfven det
varma vattnet få sin förtjenta del vid kuranstalterna,
så att numera knappast finnas några rena
kallvattenkuranstalter, utan vid nutidens vattenkurer
användes vatten både varmt och kallt i alla nyanser
och i alla möjliga badformer. Se vidare Vattenkur.
F. B.
Kallvattenspump, mek., kallar man vid ångmaskiner
en pump, som tjenar till införande af det för
ångans kondensation erforderliga kalla vattnet
till en reservoar, från hvilken det inströmmar
i kondensorn. Vid ångfartyg inledes det kalla
vattnet genom kallvattensröret omedelbart
till kondensorn, utan att en sådan pump är
behöflig. För reglering af den inströmmande
vattenmängden gör man bruk af kallvattenskranen.
G. R. D.
Kallö. Se Kalö.
Kalm, Per, naturforskare och ekonomisk skriftställare,
son till kapellanen i Korsnäs kapell af Nerpes
socken i Österbotten Gabriel K., föddes i Mars 1716
i Ångermanland, dit hans föräldrar flytt under stora
ofreden. K. blef student i Åbo 1735 och rycktes snart
med af det intresse för naturvetenskapliga studier,
hvilket vid denna tid begynte göra sig gällande
vid högskolan derstädes. Han fann en hängifven
beskyddare i hofrättsrådet Sten Karl Bielke, som
bekostade hans första naturvetenskapliga resor i
södra Finland, Tavastland och Savolaks ända till
svenska och ryska Karelen (1740) samt i Uppland
och Vestmanland (1741). Under sistnämnda resa
blef han bekant med Linné, hvilket föranledde
honom att s. å. låta inskrifna sig vid Upsala
universitet, der han snart räknades bland den store
naturforskarens mest förhoppningsfulle lärjungar. En
ny resa, i Vestergötland och Bohus län (1742),
gaf materialet till en skrift med titeln P. Kalms
Mag. Doc. Västgötha och Bohusländska resa (1746),
hvilken innehöll såväl nya observationer öfver
sällsyntare växter som underrättelser om deras nytta
i ekonomiskt afseende. De följande åren upptogos
af nya vidsträckta forskningsresor. 1745 invaldes
K. till ledamot i Vetenskapsakademien. Kort derefter
erhöll han ytterligare vittnesbörd om den aktning
han genom sin verksamhet förvärfvat sig. År 1746
föreslogs han nämligen, utan att hafva tagit
den filosofiska graden, af universitetet i Åbo
till docent i naturalhistorien och ekonomien och
1747 förordnades han till förste innehafvaren af en
nyupprättad lärostol i naturalhistoria och ekonomi
vid samma universitet, hvarigenom han blef ledaren
af de ekonomisk-naturvetenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
