Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jónsson, Arngrim (Arngrímur lærði) - Jónsson, Björn - Jónsson, Rúnolf - Jónsson, Stein - Jónsson, Finnur (Lat. Finnus Johannæus) - Jónsson, Kristián - Jonstorp, socken i Malmöhus län - Jonstrup, by i Värlöse socken på Själland - Jón Ögmundsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärdomens fader, föddes 1568 i Viðidal (hvarefter ätten
kallade sig Vidalin, se d. o.) samt blef 1589 rektor
vid den lärda skolan i Hólum och året derefter
kyrkoherde i Melstads socken i Húnavatnssýsla. Död
1648. J:s vigtigaste arbeten äro författade på
latin. Det första bland dem var Brevis commentarius
Islandiae (1593), sedermera omarbetadt och utvidgadt
till Crymogaea, sive rerum islandicarum libri tres
(Hamburg 1609), en ännu icke föråldrad, liflig
och sakrik framställning af Islands geografi,
etnografi, historia och literatur. Emot en tysk,
Blefken, som skrifvit nedsättande om Island och dess
folk, utgaf han Anatome Blefkeniana (1612), hvilket
arbete innehåller många ytterligare upplysningar i
ämnet. Det i Holland tryckta Specimen Islandiae
historicum (1643) lemnar en öfversigt öfver
Islands historia. Derjämte skref han en liten
bok, Groenlandia, hvilken innehåller åtskilliga i
annaler och sagor förut spridda underrättelser om
den nordiska kolonisationen på Grönland. J. var
äfven skald, både på latin och isländska, samt
utgaf en samling predikningar (1619). Hans bref till
den danske antiqvarien Oluf Worm, med hvilken han
stod i liflig korrespondens, finnas tryckta i "Olai
Wormii et ad eum doctorum virorum epistolse" (1751).
C. R.
Jónsson, Björn, isländsk bonde och
historieskrifvare, f. 1574, d. 1655, blef tidigt
faderlös och uppfostrades hos en slägting i
Húnavatnssýsla. Sedermera blef han bonde på sin
fädernegård, Skardså, i Skagafjordssysla. och fick
stort anseende för sina kunskaper i fäderneslandets
historia. På biskop Thorlák Skúlasons uppmaning
skref han Íslands annálar (från år 1400 till 1645),
den första på isländska författade redogörelse för
Islands historia efter upphörandet af medeltidens
annalskrifning (omkr. 1430). De trycktes i två band,
med latinsk öfversättning, på Hrappsey, 1774. Vanligen
äro anteckningarna helt korta, men när ämnet är
rikare, blir framställningen ganska lefvande. Stundom
anföras aktstycken och citeras främmande författare,
bl. a. Arild Hvitfeld och Kort Aslaksen. Dessutom
efterlemnade J. en mängd skrifter, hvilka aldrig
blifvit tryckta, såsom en afhandling om runor, ett
glossarium öfver gamla rättsuttryck i Jónsbóken,
kommentarer till "Völuspå", Egil Skallagrimssons
"Höfuðlausn" m. m. och åtta stycken juridiska
afhandlingar, i synnerhet angående arfsrätten.
C. R.
Jónsson, Rúnolf, isländsk språkforskare, blef
1644 rektor i Hólum och kom 1649 till Danmark,
hvarest han utgaf en afhandling De linguae
septentrionalis elementis (1651) och Grammatica
islandica (s. å.). Det senare arbetet – det första
försöket i sitt slag – omtrycktes af Hickes i Oxford
1689 och begagnades ända, till dess Rask utgifvit
sin "Veiledning til det islandske" (1811). J. dog
1654 såsom rektor vid Kristianstads skola.
C. R.
Jónsson, Stein, isländsk teolog, född 1660, blef
student i Köpenhamn 1686 och teol. kandidat 1688
samt var biskop i Hólum från 1711 till sin död,
1739. J. skref många psalmer, öfversatte J. Lassenius’
och G. H. Masius’
betraktelser öfver Kristi lidandes historia
(1723) samt författade en följd af uppbyggliga
betraktelser öfver tiden, kallade Dægra-stytting
(1727). J. var en af de siste isländske biskopar,
hos hvilka den gammal-lutherska andan bodde qvar.
C. R.
Jónsson, Finnur (Lat. Finnus Johannaeus), isländsk
kyrkohistoriker, föddes 1704 och var son af den lärde
presten Jón Halldórsson, efter hvilken han ärfde
många uppteckningar angående abboter och biskopar på
Island. 1723 blef han student i Köpenhamn, hvarest han
biträdde Arne Magnusson och tog teol. kandidatexamen
1726. Till Island återvände han 1729, blef prest i
Reykholt 1732 samt prost i Borgarfjords prosteri och
utnämndes 1753 till biskop i Skalholts stift. 1774
blef han teol. doktor och dog 1789. J:s förnämsta
verk är Historia ecclesiastica Islandiae (4 del,
1772-78), som går till 1740 och länge var det yppersta
kyrkohistoriska arbete i norden. C. R.
Jónsson, Kristián, isländsk skald, född 1842,
tillhörde fattigvården, tills han blef konfirmerad,
och gaf sig då ut att tjena. Redan som barn skref
han vers. Några dikter, som han i sitt 17:de år fick
införda i Akureyritidningarna, deribland den särdeles
vackra Dettifoss, gjorde honom känd öfver hela
landet, och han erhöll understöd, så att han kunde
besöka Reykjaviks skola. Der fortfor han att dikta,
men hängaf sig derjämte åt dryckenskap, förföll och
dog 1868. J:s merendels mörka och lidelsefulla, men
äfven ofta vildt ystra dikter samlades och utgåfvos
under titeln Ljoðmæli (1872). C. R.
Jonstorp, socken i Malmöhus län, Luggude
härad. Arealen 2,905 har. 2,151 innev. (1882). Annex
till Farhult, Lunds stift, Luggude kontrakt.
Jonstrup, by i Värlöse socken på Själland,
17 km. n. v. om Köpenhamn. Der finnes ett
skollärareseminarium, det äldsta i Danmark,
grundlagdt 1791, urspr, på Blågård utanför
Köpenhamn, men 1809 flyttadt till J. Seminariet
har fem lärare och femtio lärjungar, hvilka alla bo
vid anstalten. Undervisningskursen är treårig.
E. Ebg.
Jón Ögmundsson, isländsk biskop och helgon,
tillhörde landnamsmannen Åsgeir Kneifs ätt och
härstammade på mödernet från Siðu-Hall, Thangbrands
första proselyt. Han uppfostrades hos Isleif
Gissursson på Skalholt, reste sedermera utomlands,
prestvigdes 1077 och vände hem genomträngd af en
romersk-kyrklig uppfattning, men derjämte som en
uppriktigt from och uppoffrande man. Då innebyggarna
i norra delen af ön önskade få en egen biskop, och
då biskop Gissur dertill lemnat sitt samtycke samt
afstått Nordlendinga-fjerdingen, valdes J. till
biskop (1105) och begaf sig med bref från Gissur
till ärkebiskop Asser i Lund för att blifva invigd
i ämbetet. Då detta vägrades J., emedan han var
för andra gången gift, måste han draga till Rom och
fick der påfvens dispens, hvarefter han blef invigd
(1106). Efter hemkomsten var han mycket verksam för
ordnandet af biskopsstiftets angelägenheter. Vid
biskopssätet, Hólum, lät han uppföra en kyrka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
