Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indalselfven - Indecens - Indecorum - Indefinit - Indeklinabel - Indelebilis character - Indelikat - Indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ena-Elfven, som upprinner på östra sluttningen af
Sylfjället, flyter i en stor krökning åt n. och Ö.,
upptager från s. Handölsån, i närheten af Handöls
täljstensbrott, och genomflyter Ånnsjön, 539 m. öfver
hafvet. Floden kallas derefter under sitt lopp mot
n. först Tångböleström, som korsas af jämtländska
jernbanan, sedermera Qvarnströmmen, förstärkes
i Bodsjön af en elf från Norge och flyter genom
Tännsjön, hvarifrån hela vattenmassan i ett ståtligt,
omkr. 26 m. högt vattenfall, Tännforsen, kastar sig
nästan lodrätt utför klippan i den nedanför liggande
sjön Norn. Der ökad genom ett ansenligt vattendrag från
Storrensjön, flyter elfven vidare mot ö. under namnen
Dufvedelfven och Åreelfven genom synnerligen vackra
och bördiga trakter vid södra foten af Åreskutan
samt utfaller under namnet Undersåkerselfven, som
har det bekanta vattenfallet Ristaforsen, i sjön
Liten, 334 m. öfver hafvet. I denna sjö fördubblas
vattenmassan genom Hjerpeström-men, som stundom
ansetts vara den egentliga hufvudfloden och som har
sina källor i Norge, genomflyter de stora vattnen
Torren, Jufveln och Kallsjöarna samt har en längd af
omkr. 100 km. Från Liten flyter vattendraget genom
några långsträckta sjöar, upptagande från s. Vålån
och Dammån, samt utfaller i Sundsbackssundet af
Storsjön (304 m. öfver hafvet), hvilken vidsträckta
vattenbehållare i öfrigt emottager en stor mängd
mindre strömmar från alla väderstreck. Nästan
på hela sträckan från Dufed till Storsjön följes
elfven af jernvägen. Under namnet Krokomelf afleder
floden Storsjöns vatten åt n., korsas vid utloppet
ur sjön af jernvägen och intager kort derefter den
hufvudriktning, mot ö. och s. ö., som bibehålles ända
till hafvet. Från n. emottagas tre större tillflöden,
Långån från norra delen af Kalls socken, 130 km.,
Hårkan från Sörli i Norge, 150 km., och Ammerån från
Hotagens lappfjäll, 160 km. Kort före sistnämnda ås
inflöde bildar elfven sjön Gesunden, 209 m. öfver
hafvet, ur hvilken den utfaller genom de präktiga
Krångedsforsarna, fem till antalet med en sammanlagd
höjd af 43 m. Straxt nedanför fanns intill år 1796
en sjö, kallad Gedungsen eller Ragundasjön. slutande
med ett ansenligt vattenfall, Storforsen. Ett försök
att aftappa denna sjö utföll så, att vattnet, till
följd af en ovanligt hög fjällflod, genombröt de
illa beräknade fördämningarna och störtade fram öfver
den nedanför liggande ådalen, förstörande allt i sin
väg ända ned åt kusten. Sjön försvann inom loppet
af några timmar; Storforsen blef torr, och stället,
der den brusat - en mörk och dyster dalklyfta -,
kallas nu Dödforsen. Ett stycke längre ned träffas
den ansenliga, 71 m. höga Edforsen. - Indalselfvens
återstående väg till hafvet går fram med forsar och
strömdrag mellan höga, vackra stränder utan några
anmärkningsvärda tillflöden, tills den slutligen
med en bred mynning utfaller i den för sin skönhet
berömda Kringerfjärden, 20 km. n. om Sundsvall,
spridande till de talrika kringliggande sågverken
massor af skogsalster, som flottas utför den för
öfrigt nästan ofarbara floden. - Flodområdet anses
utgöra omkr. 27,000 qvkm.. vattendragets
hela längd 400 km., deraf från Storsjön till mynningen
207 km. A. G.
Indecens (af Lat. nekande in och decere, passa),
oanständighet. - Indecent, oanständig.
Indecorum, Lat., det opassande. Jfr Decorum.
Indefinit (Lat. indefinitus, af definire, bestämma),
obestämd, som icke syftar på någon bestämd person. Jfr
Pronomen.
Indeklinabel (Lat. indeclinabilis), oböjlig, säges
om nomina, som icke kunna böjas. Jfr Deklinera.
Indelebilis character. Se Character indelebilis.
Indelikat (Fr. indelicat), ogrannlaga. -
Indelikatess (Fr. indelicatesse),
ogrannlagenhet. Jfr Delikat.
Indelning, förv., kallas. 1) dels anvisning af ett
visst belopp af kronans ränta eller tionde åt en
löntagare (civil, militär eller ecklesiastik), en
anstalt eller en inrättning (t. ex. ett rusthåll)
med rätt för den, till hvars förmån sådan anvisning
skett, att sjelf uppbära beloppet af de skattskyldige,
2) dels sjelfva de anvisade beloppen. Liksom alla
andra anvisningar till utbetalning af en summa ur
kronans kassor benämnas äfven de en gång för alla
gjorda anvisningarna till utbetalning af ränta och
kronotionde anordningar, och derför kallas dessa
belopp af nämnda skatter i räkenskaperna anordnade, i
motsats till de kronan behållna. Icke alla anordningar
af dessa skatter benämnas i det kamerala språkbruket
indelning, men hvilka af dem, som kallas så, är icke
fullt tydligt och bestämdt. I allmänhet torde dock
kunna antagas, att alla anordningar till löner och
till försvarsverket bära detta namn. Indelningen,
som är ett slags tillämpning af länsväsendet,
började i Sverige användas i större utsträckning,
då rikets förvaltning, i synnerhet för militära
ändamål, på 1500- och 1600-talet begynte ordnas,
och fick en högst utbredd användning vid Karl
XI:s ordnande af försvarsverket och den civila
förvaltningen. Största delen af armén fick namnet
indelt, emedan dess befäl var aflönadt genom indelning
af räntor och tionde (se Indelningsverket), och
räntor och tionde anslogos äfven till understöd
för uppsättning och underhåll af rytteriet
(se Rusthåll) och en del af båtsmanshållet
(de s. k. indelningskompanierna). Det indelta
löningssättet ansågs länge såsom för löntagaren
särdeles fördelaktigt, dels emedan han derigenom blef
oberoende af statsverket, som ofta var urståndsatt
att utbetala de på detta anvisade löner, dels
emedan lönerna, som utgingo i de in natura bestämda
räntorna och tionden, ej erforo något inflytande
af det ofta enormt vexlande penningevärdet. Men å
andra sidan var detta löningssätt genom det direkta
förhållande, hvari indelningshafvaren trädde till
indelningsgifvaren, och i synnerhet genom hans rätt
att fordra indelningens leverering in natura och
dess forsling - en skyldighet, som gaf upphof till
många missbruk - för de skattskyldige betungande,
hvadan man också sökte, tid efter annan, att ordna
det till någon lindring för dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
