Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammarsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hamn, sjöv., en uti kusten ingående bukt eller
hafsarm äfvensom hvarje annat med konst eller af
naturen värnadt vatten, der fartyg kunna erhålla
skydd mot vind och sjö. En god hamn bör vara rymlig;
inloppet bör vara skyddadt af utanför liggande öar,
vågbrytare e. d. eller ock gå i en sådan riktning, att
vind och sjö ej direkt kunna sätta in i hamnen. Dock
bör denna vara af sådan form, att fartyg med de flesta
vindar kunna segla in och ut. En god handelshamn bör
särskildt ega säkra förtöjningsplatser, der fartyg med
lätthet kunna in- och uttaga laster, hafva tillgång på
vatten, proviant, bränsle och öfriga förnödenheter,
vara försedd med fyrar, lotsar, försvarsverk m. m.
R. N.
Hamna (Fornsv. hamna, hampna, hafna),
rättshist. I hela Norden finner man i äldre tider en
indelning af landet i distrikt med afseende på
skyldigheten att utgöra åtskilliga prestationer
för sjökrig eller leding. Ett distrikt, som hade
skyldighet att utrusta ett ledingsskepp,
kallades i Danmark skipæn, i Norge skipreiða. Detta
distrikt hade sin motsvarighet i Sverige uti
skiplagh (i Hels. L. skip), ty säkerligen hade också
skeppslaget samma skyldighet. På somliga
ställen sammanföll skeppslaget med häradet, på
andra åter synas häraden varit delade i
skeppslag. Skeppslaget åter (och till följd deraf äfven
häradet) synes, med afseende på den ofvan nämnda
skyldigheten, hafva varit fördeladt i mindre
områden. Det synes – ehuru saken visserligen
icke är klar – sannolikt, att det är samma mindre
område af sådant slag, som i svenska lagar förekommer
under de olika benämningarna hamna och har (egentl.
årtull) eller ar (egentl. åra). I Östgötalagen omtalas
både hamna och har, i Uplandslagen både hamna och ar,
i Vestmanna- och Södermannalagarna blott hamna och
i Helsingelagen blott har. En sådan skeppslagets
indelning – hvilken äfven förekommer i Danmark –
omtalas således uttryckligen i lagarna för alla de
svenska landskap, hvilka ofvanför gränsen till Småland
äro belägna invid Östersjökusten äfvensom för dem,
som omgifva Mälaren. Det är emellertid möjligt,
att hamneindelningen förekommit äfven i öfriga
landskap. Liksom i Danmark (ty äfven der nyttjades
hafnæ såsom beteckning för en sådan underafdelning)
synes hvarje hamna haft skyldighet att uppsätta en
man. Dessutom ålåg det hamnan att efter ett visst mått
bidraga till utrustning och proviant åt manskapet (att
utgöra skipvist). Så bestämmes det t. ex. i Sdm. L.,
add. 2., att "skiolder ok suaerð. spyut ok iarnhatter"
skulle vara "hamnu vapn", och att vissa pund fläsk
och smör skulle utgå af hvarje hamna. Hamnan var
äfven uppbördsdistrikt och synes i denna egenskap
haft bestånd, äfven sedan inga skatter utgingo efter
hamneindelning. Denna indelning synes för öfrigt
hafva haft betydelse äfven för utgörandet af andra
prestationer än dem, som afsågo sjökrigstjenst. Så
föreskrifves det i Sdm. L., add, 12., att "spitalin
skal hafua en span korn aff hvarre hafno". Åtskilligt,
som rör hamneindelningen, är ännu dunkelt. Mer
eller mindre olika åsigter hafva framstälts af
Schlyter, Ordb. 1. Saml. af Sv. g. lag., Styffe,
i Vitt.-hist. o. ant.
akad. handl. 24 del., s. 287, Hildebrand, "Sveriges
Medeltid", 1 del., s. 255. – Jfr äfven Bergfalk,
"Om svenska jordens beskattning etc.", s. 56,
och Rabenius, "Om båtsmanshållet", s. 4. o. f.
I. L.
Hamnafgift l. Hamnumgälder, förv., inkomster,
som af ålder efter faställd hamntaxa tillfalla
städer, köpingar och landthamnar af fartyg och
varor, för hvilka hamn och brygga anlitas. För
dessa inkomster hafva allmännast förekommit
benämningarna hamn-, last-, kaj-, påle- och
vågpenningar; mångenstädes äfven bom-, grund- och
grundrensningspenningar. Kalmar stad uppbar länge
"ankarepenningar" af alla fartyg, som passerade Kalmar
sund; Gefle åtnjöt "prickpenningar" o. s. v. 1874
blef en reglering genomförd på grunder, hvilka genom
k. br. d. 4 Febr. 1870 utstakats. De många olika
afgifterna blefvo sammanslagna till en enda
hamnafgift för fartyg och varor, som i hamn lastas eller
lossas. I densamma inbegripes dock ej godtgörelse
för biträde vid fartygs byggnad, iståndsättande,
förtöjning, bogsering, förseende med ballast eller
mätning, vägning m. m. af varor. För ångfartyg,
hvilka flere gånger i månaden besöka samma hamn,
eger nedsättning rum. Kbg.
Hamnbetjening l. Hamnservis, sjöv., personer, som i
de större sjöstäderna äro anställda för att biträda
vid ankommande fartygs förtöjning, flyttning m. m.
R. N.
Hamneda, socken i Kronobergs län, Sunnerbo
härad. Arealen 13,091 har. 2,062 innev. (1880). Annex
till Ljunga, Vexiö stift, Sunnerbo kontrakt.
Hamnfogde, sjöv., en person, som af magistrat eller
drätselnämnd, på förslag af hamnkaptenen, tillsättes,
för att hafva uppsigt öfver inre hamnar och kanaler
samt vaka öfver att snygghet och ordning iakttagas å
stadens kajer, der han för ankommande fartyg bereder
plats och tillhandahåller dem landgångar jämte öfrig
behöflig redskap samt på vissa platser äfven uppbär
hamnafgiften. Jfr Hamnkapten. R. N.
Hamnfyr. Se Fyr.
Hamnkapten, sjöv., en tjensteman, som i de
flesta sjöstäder finnes tillsatt, och hvilken det
tillkommer att vaka öfver ordningen i hamnen, låta
anvisa fartyg deras platser och å hamnkontoret lemna
upplysning derom, föra journal öfver fartygs ankomst
och afgång, hos vederbörande myndighet, vanligen
drätselnämnden, göra anmälan om nybyggnad eller
reparation af kaj, bro, landfäste o. d. äfvensom då
uppmuddring eller upprensning af hamnen kräfves,
hafva inseende öfver stadens ballastplats, antaga
och afskeda hamnlotsar och betjening samt vaka
öfver att underlydande fullgöra sina åligganden och
att hamnordningens föreskrifter iakttagas m. m. I
tjensten biträdes han af hamnfogdar och att
hamnlotsar. Hamnkaptenen i Stockholm tillsättes
af Öfverståthållare-ämbetet, men i öfriga svenska
sjöstäder vanligtvis af Magistraten. Jfr Hamnordning.
R. N.
Hamnlots, sjöv., i större hamnar anställd person,
hvars åliggande är att, då fartygsbefälhafvare så
önskar, inom hamnområdet lotsa fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
