Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grünhagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veterinär-farmakopén finnes en qvicksilfverrikare
gråsalva, Ung. hydrargyri fortius, som består af
lika mängd qvicksilfver och fett. Qvicksilfver,
på detta sätt ytterligt fint fördeladt, kan, då
gråsalva ingnides noggrant i huden, genomtränga
denna och upptagas i organismen samt åstadkomma
både lokala och allmänna verkningar. Det är derför
som gråsalva med fördel nyttjas till ingnidning
å vissa slags svullnader af inflammatorisk art
för att fördela dem samt mot vissa på specifik
orsak beroende hudutslag. Gråsalva nyttjas äfven
till utrotande af parasitiska djur å de kroppens
delar, som äro beklädda med en rikligare hårväxt.
O. T. S.
Gråsej. Se Torskslägtet.
Gråsik. Se Sikslägtet.
Gråsiskan, Acanthis linaria, zool., hör till
familjen finkartade foglar inom tättingarnas
ordning. Hon igenkännes på sin röda hjessa och en på
underkäkskanternas midt befintlig afsats. Hannen har
hufvudet, halsen ofvan och ryggen mörkbruna, med bruna
och grå fjäderkanter; öfvergumpen är hvit, med svarta
småfläckar och röd anstrykning, framhalsen, bröstet
och sidorna äro röda, magen hvit, vingarna mörkbruna,
med två hvita tvärband, stjerten svartaktig, med
hvitaktiga pennkanter. Längd 13 cm. Honan har mindre
rödt på hjessän samt öfvergumpen och bröstet hvita,
brunfläckiga och med gulaktig anstrykning. Af denna
art förekomma flere former, t. ex. al-siskan, med
jämförelsevis längre, och kortnäbbade gråsiskan, med
kortare näbb. – Gråsiskan häckar allmänt i den höga
norden och kommer om vintern flockvis nedåt landet,
då hon med förkärlek vistas i alträden, hvars
frön hon förtär. Hennes sång är ganska behaglig,
ehuru icke så stark eller välljudande som hennes
samslägtingars, grönsiskans eller steglitsens.
C. R. S.
Gråsjälen, Halichoerus grypus, zool., hör till
hafssjälslägtet inom själdjurens ordning bland
däggdjuren och blir öfver 2 m. lång. Han är ofvan
mörkt grå, med silfverglans och smärre, spridda,
svarta fläckar; hufvudet är enfärgadt, smutsigt
gulhvitt, hvilken färg finnes äfven på undre
kroppsdelarna, undantagandes halsen och bringan,
som äro grå, med smutsigt gulhvita fläckar. Honan är
ljusare än hannen. Den nyfödda ungen har en tämligen
yfvig hårbeklädnad, af hvitgulaktig färg och liknande
ull. Kroppsformen är tjock och något nedtryckt,
halsen kort och tjock, hufvudet stort, med tämligen
lång nos. – Gråsjälen förekommer vid Skandinaviens
alla kuster, vid England och Irland, i öster till
Novaja Semlja och i vester till Grönland och östra
Nord-Amerika. Han är sällskaplig, håller sig gerna vid
eller på isen, der han föder sin unge, och företager
på vissa ställen, t. ex. i Östersjön och Bottniska
viken, vandringar. Gråsjälen följer med drifisen
och kan till följd deraf mot slutet af vintern komma
massvis till ställen, långt aflägsna från dem, der
han uppehållit sig förut under vintern. De äldre
djuren uppehålla sig merendels långt ute till hafs,
dels i öppna hafvet, dels vid de yttersta och lägsta
skären, hvadan han vid Sveriges kuster ofta benämnes
"hafssjäl". De yngre närma sig
mera kusterna samt träffas derför mera inuti
skärgårdarna och vikarna. Gråsjälen är i allmänhet
skygg och flyr undan i god tid. Han lefver af fisk och
är ett glupskt rofdjur. Under hösten och förvintern
fetmar han, men magrar efter jul. En fullvuxen
gråsjäl väger ända till 170 kg. och kan hafva en
riklig mängd späck. De gamla hannarna äro modiga
och ilskna, och då flere djur samlats vid samma
klippa eller skär, slås de ofta om liggplatserna,
hvarvid de tjuta och vråla, så att det höres på
långt afstånd. Gråsjälen parar sig sannolikt i Mars
eller straxt efter, sedan honan ynglat. Ungen går
ej i vattnet, så länge han bär sin första drägt,
och diar sin moder tre veckor eller en månad; han
växer under tiden fort och får ända till 25 à 30
kg. späck. – Gråsjälen är föremål för en indrägtig
fångst; han antingen skjutes eller klubbas i hjäl
på isen eller hugges med själjern. Köttet ätes,
ehuru det är groft, späcket och huden användas
och stå i rätt högt pris. Fångsten är vintertiden
förbunden med icke ringa möda och besvärligheter,
icke sällan äfven med faror, om isen råkar i drift
och för med sig de derpå befintliga fångstmännen.
C. R. S.
Gråsparfven, Gråspinken l. Husfinken, Passer
domesticus, zool., tillhör de finkartade foglarnas
familj och tättingarnas ordning. Hannen har hufvudet
ofvan och halsryggen askgrå, med ett brunt band
bakom ögonen nedåt nacken; tinningarna äro gråhvita,
ryggen, skuldrorna och vingarna svarta, med rödbruna
fjäderkanter, öfvergumpen grå, strupen och framhalsen
svarta, den senare nedtill med gråhvita fjäderkanter,
bröstet och kroppssidorna grå, magen hvit, vingarna
med ett hvitt tvärband och, liksom stjerten, med
svartbruna pennor. Längd 155 mm. Honan har hufvudet
och halsryggen gråbruna, strupen hvit samt halsen
och kroppssidorna blekt askgrå. – Gråsparfven är
hemma i hela Europa, utom dess sydligaste delar,
och i norra Asien. I Sverige finnes den allmänt
öfver nästan hela landet vid menniskoboningar, och
den häckar flere gånger årligen, ty parningslusten
är hos honom ganska stark. Utom de bon, hvari han
kläcker ut sina ägg, bygger han ett bättre inredt och
skyddadt, hvilket lemnar honom skydd under de kalla
vinternätterna. Hvar hälst menniskor slå sig ned,
der plägar äfven gråsparfven infinna sig, ty han
följer kolonisationen och framför allt åkerbruket
åt. Der han får vara ostörd och har god tillgång på
föda, ökas han högst betydligt till antalet och blir
då ofta rätt skadlig. Han förstör t. ex. blommor,
frukter och grönsaker i trädgårdarna, förtär den
mogna säden på fälten, hemsöker den inhöstade
säden i ladorna och stackarna samt fördrifver de
angenäma sångfoglarna ur trädgårdar, planteringar och
parker. Nytta gör gråsparfven genom att sommartiden
förtära insekter och larver; dock torde man hafva
icke obetydligt öfverdrifvit det gagn han orsakar. I
alla händelser är det skäl att hålla uppsigt
öfver honom och hindra hans obegränsade förökning.
C. R. S.
Gråspetten, Picus canus, zool., en till hackspettarnas
familj bland de partåiga foglarna hörande art,
hvilken igenkännes derpå att han har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
