Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkhögskolor - Sverige - Folk-krig - Folkland l. Folcland - Folklanden - Folklands tingstad - Folklekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för hvarje elev), bidrag från landsting (500 à 3,500
kr. årligen), från hushållningssällskap, kommuner och
s. k. folkhögskole- l. garantiföreningar, bestående
af enskilda personer. Statsanslag för folkhögskolor
beviljades – med anledning af väckta motioner
– första gången vid 1872 års riksdag, då 10,000
kr. uppfördes för detta ändamål på extra-ordinarie
stat. Anslaget höjdes vid 1875 års riksdag till
20,000, vid 1876 års till 30,000 samt vid 1878
års till 40,000 kr., hvilket belopp fortfarande är
bibehållet. Anslaget flyttades vid 1876 års riksdag
på ordinarie stat samt blef redan vid 1873 års
riksdag ett förslagsanslag. För år 1881 har K. M:jt
anvisat understöd åt 24 folkhögskolor (18 manliga,
1 qvinlig, 5 manl. o. qvinl.) med tillsammans 48,900
kr. Såsom vilkor för åtnjutandet af statsunderstöd
är föreskrifvet bl. a. (k. kung. d. 18 Maj 1878),
"att landsting, kommuner eller enskilde, hvar för
sig eller gemensamt, dertill lemna bidrag, hvilka,
inberäknadt skolafgifter, sammanlagdt uppgå till
minst enahanda belopp som statsbidraget, hvilket
sistnämnda dock ej må öfverstiga 2,000 kr. till hvarje
skola, vid hvilken lärokursen genomgås på ett läseår,
samt 3,000 kr. för hvarje skola, vid hvilken en andra
afdelning blifvit inrättad, och hvarest ett antal
elever, motsvarande minst fjerdedelen af dem, som
under närmast föregående läseår genomgått den första
årskursen, fortfarande begagnar undervisningen". Då
statsunderstöd begäres både för den manliga och för
den qvinliga afdelningen, räknas vid beviljandet
hvardera afdelningen såsom en särskild skola. –
Flere folkhögskolor ega tomt och hus.
Det i Stockholm 1880 inrättade Arbetareinstitutet
kan i sjelfva verket betraktas som en efter
stadsförhållanden lämpad folkhögskola. Institutet
åtnjuter för 1881 ett statsunderstöd af 5,000 kr.,
hvarjämte hos Stockholms stadsfullmäktige blifvit
väckt förslag om ett anslag af 5,000 kr. för s. å.
S. N.
Folk-krig. Se Folkbeväpning.
Folkland l. Folcland kallades i England under den
angelsachsiska tiden den folket i dess helhet, staten,
tillhöriga jorden, i motsats till den af enskilde
på grund af häfd eller laga urkund (bôc) med full
eganderätt innehafda jorden, bôcland l. bookland
(motsv. den svenska odaljorden). Folkland var,
såsom en författare anmärker, statens egentliga
skattkammare, och afsöndringar för evärdlig tid
från densamma, d. v. s. folklands förvandling till
bookland, kunde ske endast med riksförsamlingens,
witenagemôts, bifall. Med tiden inhemtades
witenagemôts samtycke mera sällan, och slutligen,
sedan Wessex utbredt sitt välde öfver England, fick
konungen ensam lika stor dispositionsrätt deröfver
som andra germanska furstar öfver statens jord
(t. ex. sveakonungen öfver Upsala öd), och skilnaden
mellan folkland och konungens land, terra regia,
försvann alldeles. J. Th. W.
Folklanden kallades de tre inuti landet belägna
områden (ursprungligen lagsagor), Attundaland,
Tiundaland och Fjerdhundraland, som, jämte
kuststräckan Roden, tillsammans utgjorde
Upland. Folklanden delades i hundari, och Roden i
skiplagh. Det senare
anskaffade roddare, men det ålåg de förra att underhålla
krigshären, såsom ock synes af namnet folkland, enär
folk urspr. betyder en i slagordning uppställd här.
Th. W.
Folklands tingstad. Se Attundaland.
Folklekar. Vid grekernas fyra stora fester, de
olympiska, pythiska, nemeiska och isthmiska spelen,
förekommo folklekar af flere slag, och äfven utom
dem hade det lifliga, begåfvade grekiska folket
lekar. Romarna hade sina offentliga lekar, ludi
publici, såsom de apollinariska (ludi apollinares),
de kapitolinska (l. capitolini), de stora (l. magni),
i hvilka alla mer eller mindre ingick hvad vi förstå
med folklekar.
När Ling, anmärker C. Säve i "Bemærkninger över
öen Gotland" (1843), som det egentliga målet för sina
gymnastiska sträfvanden uppställde allmänna folklekar,
i hvilka de gamla nordiska kroppsöfningarna skulle
ingå, förädlade med plastik från det klassiska Hellas,
visste han ej, att denna vackra dröm redan till viss
grad hade lif och fäderneärfd verklighet i ett litet
folksamhälle i vårt land, på Gotland. De gotländska
lekarna äro ett märkligt drag i det svenska
folklifvet, dels i sig sjelfva och dels derför att de
antagligen äro qvarlefvor från allmänna nordiska
bruk; åtminstone hänvisar deras terminologi på det
senare, då flere af dessa lekars namn kunna ledas
från isländska ord och nästan endast af sådana
förklaras. Lekarne äro: 1. Pärk, ett bållspel, i
hvilket icke sällträn nyttjas; det har sitt namn af
"pärken", en fyrkant af på marken utlagda stänger,
som i längd mäter ungefär 2 m. och i bredd 75 cm. –
2. Kastä varpä, hvilket tillgår så, att en flat och,
så mycket som möjligt, cirkelrund sten kastas fram
och tillbaka mellan två mål. – På ett formligt "våg"
(täflan), till hvilket en hel vecka före den utsatta
täflingsdagen inbjudning utgått, vare sig till "änt"-
och "inusoknes" (ut- och insocknes) eller blott till
"aigänäs" och "laigänäs" (sjelfegande och lejda)
inom samma socken, förekomma: – 3. Ränna i kämp,
springa kapp. – 4. Drägä honk, draga handkafle,
hvilket tillgår så, att två personer sätta sig på
marken och draga om en kort, rund käpp (i äldre
tider förmodligen en vidjering, Isl. haunk). De
täflande söka att antingen med långsam dragning
taga käppen från hvarandra eller med häftiga
ryck lyfta motståndaren från marken. – 5. Drägä
krokfinger, draga fingerkrok. – 6. Springä langu
eller hallg-stikel, hoppa öfver en smal käpp,
som ligger öfver två i jorden instuckna andra. –
7. Störtä stang, då det gäller att så långt som
möjligt slunga en 6 till 7 m. lång stång från
axeln. Flere andra, mer eller mindre gymnastiska
lekar finnas. Efter öfverenskommelse lekas 3 till 5
lekar på ett "våg". Äfven bygdens "päikor" (flickor)
kunna utmana karlarna, likväl icke till annat än ett
"drägä hank" och "rännä i kämp", hvarvid de senare
i allmänhet hafva den artigheten att låta flickorna
vinna. På ett "våg" tillhöra alltid samma deltagare
en och samma flock; den flock, som vunnit i de flesta
lekarna, förklaras för den segrande och bjudes af
den tappande, som derjämte betalar spelmännen, på en
del förtäring. Lekarna taga sig vackert och till och
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
