Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fodermedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårda skal-delarna bilda bållar, som kunna förorsaka
kreaturens död. De s. k. skalade bomullsfrökakorna
bilda deremot ett utmärkt fodermedel och innehålla
en högst betydlig mängd proteinämnen. Mest
proteinämnehaltiga af alla oljekakor äro
s. k. skalade jordnötkakor l. arachidkakor (jfr
Arachis). Dessa hafva en mandelartad lukt och smak
samt innehålla öfver 40 proc. proteinföreningar
och 10–12 proc. fett. Vidare förekomma sesamkakor
samt några andra, hvilka ännu ej i Sverige
tillvunnit sig någon vidsträcktare användning som
fodermedel. – Till kraftfodermedlen räknas ock
åtskilliga andra biprodukter från tekniska eller
kemiska fabriker, såsom drank (se d. o.). Dranken
är dock så utspädd med vatten, i synnerhet
potatesdranken, att den kan innehålla ända till 95
à 98 proc. deraf. Torrsubstansen är emellertid rik
på proteinämnen, och den kan derför räknas till
kraftfodermedlen. Utfodringen med drank
kan likväl blifva skadlig för
kreaturen, dels till följd af den för ett foderämne
onaturligt stora vattenhalten, dels emedan dranken
så lätt förändras och tager skada samt stundom
innehåller rent af giftiga ämnen, såsom finkeloljor,
sprit, jästämnen, fria syror, skadliga svampväxter
o. s. v. – Af ungefär samma egenskaper som drank
är draf l. mäsk (se d. o.), hvilken erhålles som
affall vid ölfabrikation. Drafven är dock betydligt
mindre vattenhaltig än dranken och lämpar sig i många
afseenden bättre till kreatursfoder än dranken. –
Bland öfriga slag af kraftfodermedel kan nämnas
köttfodermjöl, hvilket tillverkas i Syd-Amerika af
torkad köttsubstans, erhållen vid beredningen af det
s. k. Liebigska köttextraktet. Vidare äro maltgroddar
ett på proteinämnen rikt fodermedel, hvilket
i likhet med ett stort antal af sädesslagens frön,
i synnerhet de, som tillhöra ärtväxternas familj,
bör hänföras till kraftfoderämnena. Ärter, vicker,
bönor, råg och hvete äro att anse såsom verkliga
kraftfodermedel, ej allenast på grund af sin höga halt
af organiska och proteinartade ämnen, utan ock till
följd af sin ringa mängd cellulosa l. vedsubstans,
hvarför de alltid måste utfodras i förening med andra
ämnen, som äro mera voluminösa, såsom halm, agnar,
boss, hö o. s. v. Ej fullt så kraftiga fodermedel
som de nyssnämnda bildas genom gröpning af korn,
hafre, majs, ris, bokhvete och andra dylika
sädesslag. Vid sädesslagens siktning erhålles ett
affall, kalladt kli, hvilket till sin sammansättning
vanligtvis innehåller relativt mera proteinämnen
än de sädesarter, af hvilka det erhållits. I följd
deraf pläga ock kli-arterna stundom hänföras till
kraftfodermedlen. Förmalningen och siktningen af
säden kunna ofta verkställas på sådant sätt, att det
frånskilda kliet innehåller föga mera än det
yttre skalet af sädeskornen. I sådant fall
har kliet föga närande substanser, men deremot en
så stor mängd cellulosa, att näringsvärdet blifver
högst ringa. Kli-affallet bör då hänföras till de
svagare eller s. k. voluminösa fodermedlen.
b) Voluminösa fodermedel. Sådana äro halmarterna,
starrväxter, sämre grässlag, agnar, boss,
fräkenarter, vass o. s. v. Till de
voluminösa och svagare fodermedlen kunna
ock hänföras de flesta arter af blast,
såsom potatesblast, rofblast, kålstockar,
morotsblast, samt flere slag af fabriksaffall,
t. ex. pressling (från betsockerfabrikerna),
hvitbetsmelass, potatesref (affallet vid
potatesstärkelsefabrikerna). De voluminösa och svagare
fodermedlen utmärkas vanligen genom en hög halt af
cellulosa l. vedsubstans och innehålla derjämte
oftast en jämförelsevis stor mängd kiselsyra,
hvadan de vid utfodringen endast med svårighet
kunna assimileras. Andra åter, t. ex. de olika
arterna af blast samt pressling, melass och ref,
innehålla visserligen ej så mycket vedämne eller
kiselsyra, men äro i stället rika på vissa salter,
organiska växtsyror o. s. v., hvilken omständighet
förorsakar, att de måste uppblandas med andra
fodermedel, för att ej sjukdomar och oordningar i
djurens matsmältningsorgan skola uppstå. De kunna
alltså kallas svaga foderämnen eller sådana, hvilka
behöfva en tillsats af något kraftfodermedel, för att
djuren skola erhålla en fullständig näring och befinna
sig väl. För att göra de halmartade och svårsmälta
foderämnena mera begärliga och lätta för kreaturen att
upptaga, plägar man förvandla dem till hackelse. De
öfvergjutas vanligen med vatten och uppmjukas medelst
jäsning eller ångkokning. Men oaktadt alla dessa
åtgärder, skulle kreaturen i alla fall afmagra eller
blifva hvad man kallar svältfödda, om de uteslutande
eller enbart utfodrades med dessa fodermedel. Till
denna grupp af foderämnen kunna ock af samma
anledning räknas rotfrukterna och potatesen. Äfven dessa
innehålla en jämförelsevis ringa mängd proteinämnen,
men deremot en stor halt af kolhydrat. För att
fullständig näring må åstadkommas, är alltså en
tillsats af kraftfoderämnen, såsom oljekakor, vicker
eller ärter, nödvändig.
c) Fullständiga och normala fodermedel. Dermed
menas alla fodermedel, hvilkas sammansättning och
egenskaper äro sådana, att kreaturen af dem enbart
kunna fullständigt näras och utvecklas. Naturligt
är, att dessa fodermedel kunna vara af mångfaldig
art, allt efter som de skola användas för olika
slags kreatur af olika ålder och under olika
yttre omständigheter. Sålunda är t. ex. mjölk
ett fullständigt normalfoder för nyfödda djur,
men kan deremot ej sägas vara det, då frågan
gäller att utfodra äldre eller fullvuxna djur. För
hästar äro vissa sädesslag, såsom hafre, att anse
som normalfoder, men lämpa sig deremot ej att enbart
användas för idislande djur. Deremot finnas i Sverige
många andra sådana fodermedel, som äro normala
och kunna enbart lemna fullständig näring åt flere
djurslag, så väl idislare som andra kreatur. Dit
höra i första rummet vanligt godt och välbergadt
ängshö, klöfver, timotej o. s. v. Dessa foderarter äro
så väl till volymen som till proportionerna mellan
de qväfvehaltiga och qväfvefria enkla närande
beståndsdelarna så beskaffade, att de fullvuxna
kreaturen deraf fullständigt näras utan några
andra tillsatser. Äfven deras halt af aska eller
mineralbeståndsdelar är tillräcklig för kreaturens
behof. Man kan derför begagna dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
