Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flora Danica - Floréal - Floreas - Floren - Florence - Florens (Firenze, Florentia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
civillista och som innehåller afbildningar i
kopparstick och kortfattade beskrifningar af alla i
den danska monarkien (Danmark, Island och Grönland)
funna vilda växter. Det påbörjades af Oeder, som
utgaf första häftet 1763, och fortsattes sedan af
O. F. Müller, M. Vahl, J. W. Hornemann, Drejer och
Liebmann samt utgifves f. n. af J. Lange. Genom
k. resol. af d. 7 Okt. 1847 bestämdes, att arbetet
skulle åtföljas af ett supplement i tre häften,
innehållande afbildningar af de svenska och norska
växter, som icke finnas i Danmark. Verket kommer
i fullbordadt skick att innehålla afbildningar
af omkr. 4,000 växter och skall afslutas 1883
med det 51:sta häftet (17:de bandet), hvarefter
kopparplåtsamlingen skall säljas till nedsmältning,
så att derigenom en del af de stora utgifter, som
varit förenade med verkets utgifvande, må kunna
betackas. Förut skola dock aftryck tagas af vissa
plåtar och deraf bildas tre verk, som komma att
särskildt utgifvas: Icones florae groenlandicae,
Arboretum scandinavicum och Icones plantarum
officinalium Scandinaviae.
Floréal, Fr. (af Lat. flos, blomma),
"blomstermånaden", den åttonde månaden enligt franska
revolutions-kalendern. Den omfattade tiden från och
med d. 20 Apr. till och med d. 19 Maj af åren 1793–99
samt från och med d. 21 April till och med d. 20 Maj
af åren 1800–1805.
Floreas, Lat. (af florere, blomstra, af flos, blomma),
må du blomstra! må det gå dig väl! – Flöreat, må han
(hon, det) blomstra! o. s. v.
Floren. Se Florin.
Florence [-angs]. 1. Franskt namn på staden Florens. –
2. Ett slags sidentyg, som ursprungligen tillverkades
i Florens.
Florens, Ital. Firenze, Lat. Florentia ("den
blomstrande"). 1. Provins uti Italien, bestående
af fyra circondarier (distrikt): F., Pistoja,
Rocca, San Casciano och San Miniato. Arealen 5,861
qvkm. 766,824 innev. (1871). – 2. Stad uti Italien,
belägen 43° 46’ n. br. och 8° 55’ ö. lgd (fr. Paris)
på en slätt vid foten af Apenninerna, genomflytes af
floden Arno. År 1878 egde staden 168,423 innev. Vackra
kullar och vågiga berg omgifva dalen, men i det inre
är staden fylld af gator och torg, som äro mera
intressanta än vackra, beroende derpå, att husen
mestadels äro höga och sammanträngda samt byggda af
ett allvarligt material i en enkel stil, som förlänar
staden en stolt republikansk prägel, men icke vid
första anblicken gör den intagande på samma sätt som
Venezia och Genua. Vill man rätt fatta tilläggsordet
la bella ("den vackra"), som F. fått af italienarna,
så skall man uppsöka några af de härliga punkterna
utom staden, i synnerhet den på höjden utanför
den södra stadsmuren belägna kyrkan San Miniato,
hvarifrån utsigten öfver staden med dess torn och
kupoler midt i den rika omgifningen framträder som
en af de skönaste inom det annars i detta hänseende
så rika Italien. Innersta delen af den nuvarande
staden utgjorde det antika F., som under medeltiden
tre särskilda gånger utvidgades genom framflyttande
af ringmuren. Stadens hufvudgrupper
ordna sig kring dess förnämsta byggnadsverk, först och
främst kring Brunellescos katedral med dess stolta
kupol och Giottos eleganta klocktorn (campanile);
vidare kring Piazza della Signoria, som utgör
medelpunkten för F:s lif, med det gamla stadshuset,
Palazzo Vecchio, och republikens öppna hall, Loggia
de’ Lanzi, samt den florentinska konstens stolta hem,
Palazzo degli Uffizi; slutligen, i stadens utkanter,
i öster kring S. Maria Novella, der Florens står som
den nya konstens vagga, i vester kring S. Croce,
inom hvars murar flere af verldens störste män,
Florens’ söner, hvila i sin fädernestads Pantheon,
och i söder kring Palazzo Pitti, der den moderna
konsten har ett af sina högqvarter. Bland stadens
många kyrkor må några särskildt påpekas. Katedralen
S. Maria del Fiore (anlagd 1298, efter ett utkast af
Arnolfo di Cambio), krönt med den af Brunellesco år
1425 påbörjade kupolen, är ännu ej fullbordad, emedan
den i det senaste årtiondet utförda fasaden väntar
på sin afslutning. Campanilen, Giottos mästerverk,
fristående, såsom vanligen de italienska klocktornen,
är ett smärt, fyrkantigt torn, uppstigande i fem,
af härliga gotiska fönster genombrutna, våningar
och helt beklädt med en bländande marmorskrud,
som jämte de fina formerna gör det, oaktadt dess
väldiga höjd, till en af verldens elegantaste
arkitekturskapelser. Den tredje byggnaden i denna
grupp är Baptisteriet (Ital. Battistero), helgadt
åt F:s skyddspatron, Johannes döparen, och i äldsta
tider F:s katedral, numera dess dopkyrka, en härlig,
urgammal, åttkantig kupolbyggnad, verldsbekant för
sina vackra antika arkitekturdetaljer och sina tre
par bronsportar. Den äldsta porten är ett verk af
Andrea Pisano, de andra båda af Lorenzo Ghiberti,
renaissanceskulpturens förste mästare, som i de
sist utförda portarna till hufvudportalen (af hvilka
Nationalmuseum i Stockholm eger en afgjutning i gips)
gjorde det första ödesdigra steget till inblandning
af perspektiv och pittoresk anordning i reliefen,
hvilket sedan förde till barocken och konstens
förfall. S. Maria Novella, en dominikankyrka i
italiensk gotik, är berömd för sin renaissance-fasad
(af Alberti), i hvilken voluter såsom förbindelse
mellan öfver- och undervåning första gången förekomma,
samt för sina målningar af Cimabue, Orcagna och
flere af Giottos efterföljare samt af Filippino Lippi,
Domenico Ghirlandajo och andra renaissancens förste
mästare. S. Croce, en väldig franciskankyrka, med
ny fasad (färdig 1863), är begrafningsplatsen
för många af F:s söner, hvilka fått hög plats
bland mensklighetens store, såsom Michelangelo,
Alfieri, Macchiavelli, Galilei m. fl. S. Marco,
det sedan Mediceernas tid berömda dominikanklostret,
har att uppvisa tvänne verldshistoriska namn, Fra
Giovanni da Fiesole, den siste representanten af
medeltidens upphöjda supranaturalism och kristliga
ödmjukhet i konsten, och Savonarola, den ifrige
reformatorn; klostret är numera ett museum, i hvilket
Fiesoles fresker utgöra den rikaste och skönaste
skatten. S. Lorenzo är berömd såsom renaissancens
första stora kyrkobyggnad, utförd af Brunellesco,
äfvensom för Mediceernas grafkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
