Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fladdermöss - Fladstrand - Flæmingialand - Flagellanter, gisslare - Flagellera - Flageolett - Flageolett-ton - Flagflöjt - Flagg l. Flagga - Flagg, Edmund - Flagga - Flaggadjutant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fladdermöss, till färgen gulbrun eller sotbrun, på
undre sidan något ljusare. – Fem arter räknar i
Skandinavien äfven det tunnörade fladdermus-slägtet
(Vespertilio), hos hvilket flygten, till följd af de
kortare vingarna, är betydligt mera fladdrande. Den
daubentonska fladdermusen, V. Daubentonii,
förekommer allmänt från Skåne till något öfver
Dalelfven. j. g. t.
Fladstrand. Se Frederikshavn.
Flæmingialand, fornnordiskt namn på Belgien. Jfr
Flamländare.
Flagellanter (af lat. flagellare, gissla), gisslare,
kallades medlemmarna af vissa medeltida brödraskap,
som trodde sig genom kroppens gisslande kunna
förvärfva syndaförlåtelse. Under tider af allmän
nöd brukades detta slags botgörelse i större
utsträckning, först i Italien, såsom, ett medel
att afvända Guds vrede. Från staden Perugia,
der rörelsen började, närmast föranledd af
dominikan-munken Rainers botpredikningar (1261),
utgingo gisslareprocessioner, hvilka genomtågade hela
norra Italien. Derifrån utbredde sig rörelsen till
Tyskland. Efter den stora pestepidemien (digerdöden),
i midten af 14:de årh., antog den större omfång än
någonsin. Menniskor ströfvade, i stora hopar, omkring
i städerna och på landsbygden under högljudd veklagan,
piskande sig blodiga och sjungande botpsalmer. De
förargelseväckande uppträden, till hvilka dessa
processioner då och sedermera ledde, de utsväfningar,
till hvilka de stundom urartade, det förakt
gisslarebrödraskapen började visa för de kyrkliga
sakramenten, i hvilkas ställe de satte gisslets
blodsdop – allt detta gjorde flagellanterna småningom
illa anskrifna hos kyrkan. Klemens VI utfärdade redan
1349 en bulla mot dem, och Gregorius XI (1370–78)
samt Klemens VII (1378–94) slungade fördömelsen öfver
dem. Förföljelserna bragte dem i en allt fientligare
ställning till kyrkan. De sammansmälte med de såsom
kättare betraktade begharderna och bildade sekter,
hvilka förklarade det romerska presterskapet för
antikrist och förkastade all helgon- och bilddyrkan.
Flagellera (Lat. flagellare, af flagellum, gissel),
gissla, piska.
Flageolett [flasjålet], Fr. flageolet (diminut. af
Gammalfr. flajol, flöjt), musikt. 1. Liten pipa af
elfenben eller ebenholz, med 6–7 tonhål samt med
munstycke och anblåsning, liknande en flöjtdus (se
d. o.). Flageoletten var i bruk redan under 16:de
årh., men användes nu endast som folkinstrument, mest
i Holland, Schwarzwald och Schweiz vid dressyr af
fåglar. I förbättrad form konstruerades flageoletten
af Bainbridge i London 1802 och inrättades för
harmonimusik i likhet med flöjten, men begagnas
för detta ändamål endast inom Frankrike och
Belgien. – 2. Ett orgelregister om
0,3–0,6 m. a. l.
Flageolett-ton, musikt., kallas, på stråkinstrument,
den ton som uppkommer, då man, under ett jämt
och skarpt stråkdrag, med fingret helt lätt
berör den fria eller förkortade strängen i någon
af dess delningspunkter. De toner, som på detta
sätt framkallas, äro strängens aliquot-toner (se
d. o.). Detta spelsätt upptäcktes
sannolikt i början af 18:de årh., men bekantgjordes först
genom violinisten Domenico Ferrari. Paganini dref
flageolettspelet till dess höjd. a. l.
Flagflöjt, musikt., ett 8 fots manual-flöjtverk
i orgeln.
Flagg l. Flagga, sjöv., en af glest ylletyg
tillverkad, vanligen fyrkantig, duk, som ombord
på fartyg eller eljest hissas såsom tecken
på rang, befäl, nationalitet m. m. Kunglig flagg
och amiralsflagg nyttjas, hissad på masttopp,
för att visa, att fartyget förer kunglig
person eller flaggman. Är kunglig flagg eller
örlogsflagg, försedd med vimpel öfver, hissad
på stortoppen eller på flaggspel i förstäfven af
båt, angifves dermed, att konungen, drottningen,
enkedrottningen, kronprinsen eller kronprinsessan
befinner sig ombord; är annan kunglig person ombord,
föres vimpeln under flaggen. (Angående flaggmans
befälstecken se Amiralsflagg.) Nationalflagg, den
flagg, som både krigs- och handelsfartyg begagna
för att angifva sin nationalitet. De flesta lands
örlogsflagg skiljer sig till färger eller form från
handelsflaggen. I äldre tider hade krigsfartyg
sina flaggor och standertar ”blåsande” på sidorna,
på masttopparna och på rårnockarna; sedermera fick
flaggen sin plats på flaggspel akterut, hvilken
plats den ännu tämligen allmänt intager, i synnerhet
i hamn; till sjös föra tacklade fartyg merendels
nationalflaggen under den aktersta gaffeln. – Till
nationalflaggor räknas äfven ”gösen”, hvilken,
såvidt ej särskild lotsgös är föreskrifven,
af örlogsfartyg begagnas hissad på flaggspel,
”gösstake”, vid änden af bogsprötet och stundom hissad
på förtoppen, såsom signal efter lots. Gösen är ock
den reglementerade konsulsflaggen. – Parlamentärflagg,
en hvit flagg, som hissas i strid för att
tillkännagifva önskan om fientligheternas tillfälliga
inställande och underhandlingars inledande.
– Signalflaggor nyttjas af fartyg, då de vilja
på längre eller kortare afstånd meddela sig med
hvarandra. Se Signal. – Flagg i schau benämnes
en vid midten hopbunden nationalflagg, hissad af
fartyg såsom tecken på nödställd belägenhet. –
Stryka flagg, hala ned flaggen såsom tecken till
undergifvenhet. Jfr Banér, Gös, Standert,
Vimpel. o. e. g. n.
Flagg, Edmund, nord-amerikansk författare, f. 1815,
blef 1837 advokat, 1848 sekreterare hos sitt lands
minister i Berlin, var 1850–51 konsul i Venezia
och har derefter varit förste sekreterare vid en
af regeringsbyråerna i Washington. Han har utgifvit
Venice, the city of the sea (1852), North Italy since
1849 (s. å.). A report on the commercial relations
of the United states with foreign nations (1856–57)
samt åtskilliga dramatiska arbeten och noveller.
Flagga, sjöv., betyder att vid högtidliga tillfällen
pryda fartyg med flaggor, standertar och vimplar
mellan masttoppar och rår. Vid mindre ceremonier
flaggas med nationalflaggor på masttopparna. o. e. g. n.
Flaggadjutant, sjöv., adjutant tillhörande en högste
befälhafvares eller eskaderchefs stab (”flagg”). Då
flaggkapten ej är kommenderad, utan i hans ställe en
”förste flaggadjutant”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
