Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 1403-1404 (1881) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäder (zoologi) - Fjäder (mekanik) - Fjäderalun - Fjäderdynamometer - Fjäderfä - Fjäderfällning - Fjäderfä-skötsel - Fjädergräs - Fjädermoln - Fjädermygg-slägtet - Fjädervåg - Fjäll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olika. Somliga, konturfjädrarna, hafva ett styft skaft
och ett sammanhängande fan. Hos andra fjädrar, dunen,
är skaftet svagt samt fanstrålarna utan hullingar i
kanterna. Ett tredje slags fjädrar, de s. k.
fjäderborsten (hvilka stundom alldeles saknas), hafva
trådsmala skaft och föga utvecklade fanstrålar. Ofta
hafva dessa borstlika bildningar sin plats vid
mungiporna. En utbredd fogelvinge visar, att de längre
och större fjädrarna äro fästa utefter vingens ben,
och att de mindre äro ordnade i flere rader, delvis
täckande hvarandra och de större vingfjädrarna. Dessa
s. k. vingpennor och vingtäckfjädrar ega olika
namn, hand- l. smällpennor och armpennor, beroende
af det läge de intaga på vingen. Af samma anledning
hafva benämningarna hand- och armtäckfjädrar
uppkommit. Likaledes har man att skilja mellan
stjertpennor och stjerttäckfjädrar. Liksom
däggdjuren fälla sina hår, fälla äfven foglarna
årligen på bestämda tider sina fjädrar, hvilka efter
någon tid ersättas af nya. Medan denna fällning
af fjädrarna, den s. k. ruggningen, pågår, råkar
fogeln i ett slags sjukligt tillstånd, med hvilket
icke sällan äro förenade åtskilliga förändringar
i hans lefnadssätt o. s. v. Fullständigast sker
ruggningen om hösten; emellertid rugga många foglar,
ehuru mer eller mindre fullständigt, äfven på våren
och sommaren. Hos några foglar, som rugga under
sistnämnda årstid, t. ex. änderna, får hannens
drägt då en viss likhet med honans. Äfven på ett
annat sätt än genom fullständig fällning kunna vissa
foglars fjädrar få ett förändradt utseende. Fjädrarna
kunna nämligen fälla endast vissa delar af fanet,
hvarigenom de qvarsittande framträda så mycket
tydligare. Denna företeelse kallas brämfällning. Både
genom ruggningen och brämfällningen kunna sålunda
foglarna under olika tider på året hafva ett högst
olika utseende. Dessutom äro hannar och honor
ofta hvarandra mycket olika. Ungarna likna sällan
föräldrarna. J. G. T.

Fjäder. 1. Mek., ett elastiskt föremål, vanligen
bildadt utaf en eller flere böjda remsor af stål,
mässing, trä, kautsjuk o. s. v., hvilket är afsedt att
genom sin spänstighet utöfva en bestämd verkan. Denna
kan vara mycket olika beskaffad, och fjädrarna kunna
på grund deraf indelas i flere olika slag. Driffjädrar
äro sådana, hvilka åstadkomma en rörelse, t. ex. för
att hålla ett ur i gång. Vanligen gör man för
detta ändamål bruk af särskilda urfjädrar, smala
stålremsor, härdade och anlöpta till blått eller
violett, som upplindas i spiral, hvarvid de upptaga
ett visst arbete, hvilket sedan förbrukas för den
önskade rörelsen. – Reaktionsfjädrar användas för att
frambringa återgående rörelse hos delar till maskiner
eller verktyg och sålunda återföra dem till deras
ursprungliga läge, när de genom någon yttre verkan
aflägsnats derifrån. Dervid spännes fjädern, så att
hon, vid den yttre kraftens upphörande, genom sin
spänstighet kan utöfva den erforderliga verkan. –
Tryckfjädrar nyttjas för att utöfva en jämn tryckning,
t. ex. för att hålla en ventil på sin plats, eller
för att sammanhålla två

maskindelar, hvilka böra kunna förskjutas i afseende på
hvarandra. – Spännfjädrar begagnas för att spänna
snören, band o. s. v. – Bärfjädrar tjena till
att uppbära kroppar och förhindra stötar, t. ex. vid
vagnar. – Dynamometerfjädrar äro sådana, vid
hvilka man betjenar sig af fjäderns formförändring
för att uppmäta storleken af den på fjädern
verkande kraften. En sådan tillämpning af fjädern
göres vid fjädervågen, indikatorn till ångmaskiner
m. fl. apparater. – Slagfjädrar nyttjas i ur för att
genom anslag med en hammare frambringa ljud, äfven i
speldosor o. s. v. – 2. Skeppsb., den del (f) af köl



och stäfvar, som är innanför och ofvanom spunningen
(s), den trekantiga ränna eller fördjupning, i hvilken
bordläggningen inpassas. 1. G. R. D. 2. J. H-g.

Fjäderalun, miner., aluminiumsulfat (svafyelsyrad
lerjord), som i form af fina kristallnålar utvittrar
ur alunskiffer, stenkol, brunkol, trakyt o. s. v.
P. T. C.

Fjäderdynamometer. Se Dynamometer.

Fjäderfä. Se Husfoglar.

Fjäderfällning. Se Fjäder, zool.

Fjäderfä-skötsel. Se Husfogels-skötsel.

Fjädergräs. Se Stipa.

Fjädermoln. Se Cirrus.

Fjädermygg-slägtet, Chironomus, zool., hör till
myggornas afdelning (Culicidae) bland de
tvåvingade insekterna (Diptera) och igenkännes
bl. a. på hannens fjäderhåriga pannspröt. Omkring
140 arter äro kända i Skandinavien, bland hvilka
må nämnas den allmänna Ch. plumosus, blekgrön,
med brunringad bakkropp och hvitaktiga vingar.
J. G. T.

Fjädervåg, en våg, som, i likhet med dynamometern,
grundar sig på stålets elasticitet. Fjädern,
som utgör vågens hufvudbeståndsdel, kan antingen
vara dubbelviken på midten, med ändarna korsande
eller närmande sig intill hvarandra, eller ock
en spiralfjäder. I hvilketdera fallet som hälst
måste vågen vara försedd med en empiriskt graderad
skala, angifvande den utvecklade fjäderkraften,
d. v. s. det vägda föremålets tyngd. Emedan
stålets elasticitet icke är oföränderlig,
och små vigtskilnader icke angifvas med
noggrannhet, kan man använda dessa vågar
endast då, när hufvudsaken är att väga fort,
utan att någon synnerlig noggrannhet afses.
L. A. F.

Fjäll. 1. Geogr., sådana höga berg eller
höjdsträckningar, som åtminstone med sina öfversta
delar nå upp öfver trädgränsen och således der
sakna skogväxt samt äro ofruktbara och ofta delvis
snötäckta. Längs riksgränsen mellan Sverige och
Norge upptages marken af en vidsträckt, olika bred
samt mer eller mindre hög fjälltrakt, på hvilken
en mängd uppstigande fjälltoppar reser sig, och
som åt båda sidor utsänder fjällpartier långt in i
landet. Sulitelma, Syltoppen, Helagsfjället, Åreskutan
och Städjan m. fl. bergmassor äro enstaka fjäll,
som med betydlig höjd (900–1,700 m.) resa sig öfver
en jämförelsevis lägre omgifning, hvilken dock, äfven
den, vid de tre förstnämnda eger fjällnatur. Dovre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>