Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskdäfvert l. Kipdäfvert - Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(se d. o.) af jern, i hvars ytterände sitter
ett jernblock, hvarigenom ledes en kort ketting
(kipskänkling). Denna är i ena änden försedd
med en stor hake, fiskhake, hvarmed ankarets
ena arm fångas, och i den andra änden hugges den
s. k. kipginan. Medelst denna inrättning lyftes
ankarets ena fly upp till relingen, der det försäkras
med s. k. rustlina. Någon gång förekommer
ännu fiskdäfvert af trä, hvilken reses utombords
och tilltacklas för tillfället. På handelsfartyg
begagnas i allmänhet ej däfvert, utan hugges i
stället kipginan i en från förstångtoppen gående
"hangare". O. E. G. N.
Fiske, egentligen fångst af
fisk, betecknar äfven fångst af nyttiga vattendjur
öfver hufvud, såsom ostron, hummer, kräftor,
koraller o. s. v., och ej sällan äfven själ- och
hvalfångst. Sistnämnda handteringar torde dock med
större skäl böra hänföras till jagten. För menniskan
på lägre odlingsgrad utgöra fiske och jagt de
hufvudsakliga näringskällorna, och äfven under en högt
utvecklad odling är fisket, framför allt hafsfisket,
en ytterst vigtig näring. Det utgör en källa till
välstånd för hela nationer, och dess produkter hafva,
i synnerhet genom nutidens lätta kommunikationer och
ett förbättradt beredningssätt, kunnat såsom födoämnen
tillgodogöras äfven af millioner menniskor, som bo
långt bort från kusten. Ehuru de varmare landens
haf visa en vida större rikedom på fiskarter,
uppträda dock dessa derstädes vanligen ej i den
oerhörda mängd af individer, såsom fallet är med
åtskilliga af den norra och tempererade zonens
fiskarter. I detta förhållande har man till en
del att söka orsaken till att de största och mest
inbringande fiskena drifvas i sistnämnda trakter af
jorden. Det är i synnerhet två fiskarter, sillen och
torsken, som härvidlag spela den vigtigaste rollen
och äro föremål för de största och mest inbringande
fisken i verlden. – Största sillfisket försiggår
i Nordsjön, hufvudsakligast utanför Skotlands och
Englands kuster, tämligen långt ute till hafs,
ungefär mellan 55:te och 60:de breddgraderna. Jämte
skottar och engelsmän deltaga holländare, tyskar och
svenskar i detta fiske. Det förr högst betydliga vår-
och storsillfisket vid norska kusten har under senaste
decenniet högst betydligt aftagit. Äfven vid Islands
och Nord-Amerikas kuster, i S:t Lawrencebukten och
vid New-Foundland, drifvas betydande sillfisken. –
Vid sistnämnda kuster har man äfven verldens
största torsk- och kabeljofisken, hvaruti engelsmän,
amerikaner och fransmän deltaga. I storlek med dessa
fisken täfla torsk- eller shreifiskena vid norska
kusten. Hufvudplatserna för sistnämnda fiske äro
Lofoten och Finmarkens kuster. Betydliga qvantiteter
torsk fångas äfven, af holländare m. fl., på de stora
fiskebankarna i Nordsjön. Bland öfriga betydande
hafsfisken förtjena nämnas engelsmännens släpnot
l. trawl-fiske i Nordsjön, som började för omkr. 30
år sedan och alltjämt tilltager i vigt, och hvarvid
hufvudsakligen fångas flundrearter och kolja; vidare
makrill-fisket, som idkas af samtliga kring Nordsjön
boende nationer, sardinfisket på franska kusten och
italienarnas thonfisk-fångst.
Nedanstående statistiska uppgifter torde kunna gifva
någon föreställning om ofvannämnda fiskens storlek
och ekonomiska betydelse samt tjena till jämförelse
med svenska förhållanden.
Skotlands sillfångst uppgick 1878 till omkring
900,000 barrels (tunnor innehållande omkring
800 fiskar) saltad sill, hvaraf 628,933 barrels
utfördes. Förbrukningen af färsk sill kan dessutom
beräknas till 20 proc. af förstnämnda summa. Värdet af
den från Storbritannien och Irland under 1876 utförda
sillen utgjorde 732,737 pd st. (omkr. 13,189,000
kr.). Holländarnas sillfångst i öppna hafvet
utgjorde 1878 70,356 tunnor (1 tunna innehåller
omkr. 715 fiskar), till ett värde af 1,528,000 gulden
(omkr. 2,292,000 kr.); inberäknas sillfångsten vid
kusten, steg värdet s. å, till 2,874,000 gulden
(4,311,000 kr.). Norges sillfiske (fetsill-,
vårsill- och blandsillfisket) uppgick 1878 till
ett värde af 44,597,115 kr.; i denna summa ingick
värdet af det förr så rika vårsillfisket med blott
379,800 kr. Vid New-Foundland utgjorde 1874 antalet
canadiska fiskarebåtar 18,611 stycken; 1876 utfördes
genom dessa 1,364,068 qvintals kabeljo (1 qvintal
= 50 kg.), förutom tran. Dertill kom fransmännens
fiske, som utgjorde 16 mill. kg., till ett värde
af omkr. 9 mill. fr. (omkr. 6 1/2 mill. kr.) samt
amerikanernas fiske, hvarom uppgift saknas. Norska
torsk- l. shreifisket inbragte 1878 12,932,419
kr., och antalet dermed sysselsatte fiskare
utgjorde 73,740. Bland utlandets sötvattensfisken
förtjena anföras laxfiskena i Englands, Skotlands
m. fl. europeiska lands elfvar och i Canada samt
på Nord-Amerikas vestkust, störfisket i de ryska
floderna, italienarnas storartade ålfisken vid
Comacchio o. s. v.
De svenska fiskena uppnå visserligen icke de
ofvannämnda största fiskena i omfattning och
ekonomisk betydelse, af det skäl att det haf, som
sköljer största delen af Sveriges kuster, Östersjön,
är ett saltfattigt innanhaf, hvars både djur- och
växtverld är jämförelsevis fattig på arter och, till
följd af denna sin beskaffenhet, i allmänhet visar
mera, så att säga, förkrympta former af de fåtaliga
egentliga hafsarter, som der förekomma. Endast den
korta hafssträcka, som omgifver den vestra kusten och
särskildt Bohuslän, gör derifrån undantag, emedan
hon genom sin närmare förbindelse med Nordsjön
fått verklig hafskarakter. Om svenskarna således
hvarken nu eller framdeles kunna täfla med de största
fiske-idkande nationerna, intaga de dock ett aktadt
rum ibland dessa, och den svenska fiskerinäringen är
af ganska stor betydelse, en betydelse, som genom den
utveckling, hvaraf hon är mäktig, utan tvifvel kommer
att ytterligare ökas. De svenska fiskerierna kunna
delas uti: 1:o det egentliga hafsfisket, vid Sveriges
vestra kust, 2:o Östersjö- och Öresunds-fisket samt
3:o sötvattens-fiskerierna. Bland fiskerierna vid
Sveriges vestra kust låg bohuslänska sillfisket, som
i forna tider periodvis var så rikt, att det kunde
räknas bland de förnämsta sillfisken i verlden, efter
1808 en lång tid så godt som nere, men har under de
allra senaste åren så ökats, att anledning finnes
att antaga, att en ny s. k. sillfiskeperiod börjat för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
