Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnö - Finow - Finsen, Hannes - Finsen, Vilhjálmur Hlöðver - Finska bibelsällskapet - Finska deputationen - Finska fornminnesföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn (Fornn. Tolga, Gaute-Tolga), hvilken under
medeltiden beboddes af en bland Norges främsta
ätter, Tolga-ätten, och till slut egdes af herr
Olof Nilssön, som dräptes af hanseaterna (1455).
Y. N.
Finow, flod i preussiska regeringsomr. Potsdam,
mynnar vid Liepe ut i Alte Oder. Nedre delen
från Eberswalde är kanaliserad. – Finowkanalen,
kanal i preussiska regeringsomr. Potsdam, börjar vid
Liebenwalde vid Havel, förenar sig vid Eberswalde med
den kanaliserade Finow och går med denna och Alte Oder
in i Neue Oder vid Hohensathen. Hela den segelbara
vattenvägen från Liebenwalde till Hohensathen är 66
km., den egentliga kanalen endast 52 km. Den byggdes
1744–46.
1. Finsen, Hannes, isländsk lärd, f. 1739 på
Reykholt, i södra delen af Island, var från 1777
till sin död, 1796, biskop i Skalholts stift. Bland
hans många skrifter äro följande de märkligaste:
Norvegiae jus ecclesiasticum priscum (1759–60),
den vigtiga afhandlingen om "Konúngs skuggsjá"
(Konungaspegeln): Dissertatio historico-critica de
speculo regali (1766), Breve om agerdyrkningens
mulighed på Island (1772) och en serie isländska
afhandlingar, under titeln Kvöldvökur (1794–96).
C. R.
2. Finsen, Vilhjálmur Hlöðver, den föregåendes
sonson, dansk-isländsk rättslärd, f. 1823, sedan
1871 assessor i Danmarks "höieste ret", har
utgifvit bl. a. "Grågås", med öfversättning (1852;
ny uppl. 1879 efter en särskild handskrift)
samt tvänne lärda afhandlingar: Fremstilling
af den isländske familieret, efter Grågås (i
"Annaler for nordisk oldkyndighed", 1849–50)
och Om de isländske love i fristatstiden (i
"Årböger for nordisk oldkyndighed og historie",
1873). Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879
blef F. hedersdoktor i den juridiska fakulteten.
C. R.
Finska bibelsällskapet, som arbetar för de heliga
skrifternas spridning i Finland, stiftades i Åbo d. 24
Mars 1812. Sällskapet, som har filialafdelningar
i flere af Finlands städer och som rönt understöd
af Britiska och utländska bibelsällskapet i
London, har verksamt bidragit till höjandet
af det religiösa lifvet i Finland. Sällskapets
central-styrelse linnes i Åbo, der äfven dess
årshögtid firas, vid midten af September månad.
M. G. S.
Finska deputationen, en beskickning från Finland till
kejsar Alexander I i Petersburg under 1808–1809 års
krig. – Redan omedelbart efter ryssarnas inbrott i
Finland (i Febr. 1808) hade man från rysk sida sökt
inleda underhandlingar med finnarna för att förmå
dem till frivillig underkastelse, och i sådant
afseende hade äfven en allmän landtdag i Åbo blifvit
påbjuden. Detta påbud återkallades visserligen
snart, men d. 1 Juni 1808 utfärdade befälhafvaren
för de ryska trupperna i Finland, grefve Buxhövden,
order till befolkningen i de då eröfrade delarna af
landet att sända "deputerade" till Petersburg. Dessa
deputerade borde utgöras af en adelsman, en borgare
och en bonde från hvarje län och en prestman från
hvartdera biskopsstiftet. I Nylands och Tavastehus
samt
i Kymmenegårds län fogade man sig, ehuru motsträfvigt
och med förbehåll att lagar och samhällsskick skulle
okränkta bevaras, i den gifna befallningen. I Åbo län
vägrade valmännen deremot att utse delegerade, dels
på grund af det oegentliga i sjelfva valsättet, dels
af farhåga att deputationen skulle behandlas såsom en
nationalrepresentation, hvilken å landets vägnar egde
fatta beslut. Sedan det emellertid blifvit officielt
förklaradt (d. 26 Aug. s. å.), att man icke afsåg
"en riksdags sammankallande, utan blott att genom en
deputation för h. k. m:t underdånigst anmäla hvad
som till landets nytta och förmån i dess närvarande
ställning kan vara att vidtaga", egde val rum äfven
i Åbo län och stift. I slutet af Oktober, eller vid
en tid, då redan nästan hela Finland var af ryssarna
eröfradt, inträffade i Petersburg de deputerade, till
hvilka ytterligare äfven slutit sig ombud för vissa
städer och offentliga inrättningar. Sedermera ankommo
dit äfven deputerade från Vasa och Uleåborgs län,
hvilka under tiden blifvit eröfrade. Under ledning af
sin ordförande, frih. K. E. Mannerheim (se Mannerheim,
K. E.), togo de deputerade först och främst fasta
på Alexanders tidigare löften att okränkta bevara
nationens dittills varande religion, statsförfattning
och lagar. Derjämte förklarade de deputerade, att
de, såsom ej utgörande hela nationens fullmäktige,
nu icke kunde ingå uti några sådana öfverläggningar,
som tillhöra landets ständer, sammankallade i vanlig
och laglig ordning. Denna frimodiga framställning vann
tillbörligt afseende, och kejsar Alexander lät meddela
deputationen, att han insåg, att den icke kunde "så
fullkomligen som han det önskat" gå hans afsigter till
mötes, hvarför han beslutit, att en allmän landtdag
med det första skulle sammankallas. Emellertid väntade
han sig af de deputerade "de säkraste kunskaper om
landets närvarande belägenhet", hvarför de anmodades
att meddela sina tankar om densamma. Med anledning
deraf framställde deputationen ett antal önskningsmål,
t. ex. att en provisorisk regering af finska män
borde insättas, att all uppbörd af kronoutskylder
skulle upphöra, tills ständerna hunne besluta derom,
att de finske krigsfångarna finge återvända m. m. I
Jan. 1809 kunde de deputerade begifva sig hem, och
kort derpå sammankallades landtdagen i Borgå. Det är
i sin egenskap af förelöpare till detta ståndsmöte
deputationen eger sin hufvudsakliga betydelse.
R. C.
Finska fornminnesföreningen. Finska
literatursällskapet hade, bl. a., äfven riktat
sin uppmärksamhet på den finska fornforskningen,
men var dock icke i tillfälle att egna synnerligen
betydande krafter åt bearbetningen af detta
område. Bristen på en institution, afsedd uteslutande
för fornforskningen, väckte hos några unga män vid det
finska universitetet tanken att bilda en förening,
med uppgift att verka för studiet och vården af
Finlands fornminnen. Tanken genomfördes omedelbart;
sällskapets stadgar sanktionerades af regeringen,
och föreningen sammanträdde till sitt första ordinarie
möte d. 1 Okt. 1870. Enligt stadgarna är föreningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
