Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämnda är fallet, då landtdagsfrågor handläggas. –
Förutom funktionen att vara senatens ordförande
har generalguvernören att såsom högste chef vaka
öfver den civila förvaltningen och är chef för den
finska armén. Prokuratorn, biträdd af en adjoint,
utöfvar tillsyn öfver lagarnas behöriga efterlefnad
vid domstolar och ämbetsverk samt är högsta aktör
i landet. – Minister-statssekreteraren, som är
stationerad i Petersburg, föredrager inför monarken
alla finska ärenden, med undantag af kommandomål. Vid
förfall för minister-statssekreteraren är hans
adjoint föredragande. Vid statssekretariatet är
inrättad en Komité för finska ärenden, bestående,
utom af minister-statssekreteraren och hans adjoint,
af tre ledamöter, bland hvilka senaten föreslår
tvänne, och en omedelbart utses af monarken. Komitén
har blott att utlåta sig öfver de ärenden monarken
hänskjuter till dess granskning. – Monarkens beslut
utfärdas antingen i sådan form, att han egenhändigt
undertecknar och minister-statssekreteraren
kontrasignerar desamma, eller ock genom skrifvelser
af minister-statssekreteraren, hvilka åberopa
monarkens beslut och äro kontrasignerade af
förste expeditionssekreteraren. Kommandomålen
föredragas af krigsministern i kejsaredömet,
hvilken, enligt den finska värnpligtslagen, är
krigsminister äfven för Finland. Hans expedition
för dessa mål förestås af en finsk militärperson. –
De förvaltande myndigheter, som lyda under Senaten,
äro dels centrala, dels lokala. De förra, med
säte i Helsingfors, utöfva, hvar och en inom sitt
fack, sin verksamhet öfver hela landet; sådana äro
medicinalstyrelsen, postdirektionen, öfverstyrelsen
för allmänna byggnaderna, fångvårdsstyrelsen,
generaltulldirektionen, lotsstyrelsen, allmänna
revisionsrätten, landtmäteristyrelsen, forststyrelsen,
öfverstyrelsen för skolväsendet m. fl. De lokala
myndigheterna äro länsstyrelser, magistrater och
poliskamrar, hvilkas verksamhet är begränsad till
visst län eller viss kommun. Statsförvaltningens
organ ega emellertid blott en ringa befattning med
kommunernas förvaltning, hvilken är ordnad enligt den
medborgerliga sjelfstyrelsens princip. Denna princip
är ock tillämpad på de kyrkliga församlingarnas
förvaltning. Kyrkoherdarna väljas af församlingarna,
men utnämnas af monarken. Domkapitlen hafva,
hvart och ett i sitt stift, ledningen af
de kyrkliga angelägenheterna. Kyrkomötet,
sammansatt af såväl prester som lekmän, är de
evangelisk-lutherska församlingarnas gemensamma
representativa organ. Universitetet intager en avtonom
ställning. De ärenden, i hvilka dess konsistorium ej
eger beslutanderätt, underställas dels vice kanslern,
dels kanslern, hvilken senare antingen sjelf afgör
eller hos monarken föredrager desamma. – Finlands bank
står under ständernas garanti och vård samt förvaltas
under inseende af ständernas bankfullmäktige. – De
lagskipande myndigheterna äro på landet häradsrätter,
bestående af häradshöfding och nämnd, i städerna
rådstufvurätter, bestående af borgmästare och råd.
Öfver dessa första instanser stå tre hofrätter (i
Åbo, Vasa och Viborg) med kollegial organisation,
och högsta
instans är, såsom ofvan nämndes, Senatens
justitiedepartement, hvilket dömer i
kejsaren-storfurstens namn. – De högre ämbetsmännen
utnämnas af monarken sjelf, de lägre af Senaten, de
lägsta af vederbörande ämbetsmyndighet. Innehafvare af
förtroendesysslor (administrativa och militära sysslor
med minst öfverstelöjtnants rang) kunna af monarken
efter behag entledigas; öfriga ämbetsmän, särskildt
alla domare, kunna icke utan laga ransakning och dom
afsättas; likväl gäller denna oafsättlighet icke för
lägre polis- och uppbördsbefattningar. Endast finska
medborgare hafva tillträde till finsk statstjenst;
undantag från denna regel må blott göras, när
utländing genom synnerligen framstående egenskaper
kan göra landet märkligt gagn.
F:s ständer, samlade till landtdag, representera
det finska folket. De utgöras af ridderskapet
och adeln, presteståndet, borgareståndet
och bondeståndet. Ständerna sammankomma, på
kejsaren-storfurstens kallelse, åtminstone hvart
femte år till lagtima landtdag; de kunna äfven
kallas till urtima landtdag. Landtdagen hålles
i landets hufvudstad och varar, enligt regeln,
fyra månader. – Ridderskapet och adeln består,
enligt Riddarhusordningen d. 21 April 1869, af
hufvudmännen för samtliga i det finska riddarhuset
inskrifna adliga ätter. Hufvudman kan befullmäktiga
annan adelsman; ättemän kan intaga uteblifven
hufvudmans plats. Presteståndet utgöres af
ärkebiskopen och biskoparna, minst 28 ledamöter
valde af de ordinarie prestmännen i stiften,
äfvensom 1–2 fullmäktige för universitetet samt 3–6
för elementarläroverken. Borgareståndet utgöres
af fullmäktige från landets städer. Hvarje stad
väljer en landtdagsman, men uppgår folkmängden
till 6,000 personer, värjas två och ytterligare
en för hvarje fullt tal af 6,000. Stad med
mindre än 1,500 innevånare är berättigad att
utse landtdagsman gemensamt med annan stad, som
endast får sända en landtdagsman. Valrätt till
borgareståndet ega sådana medlemmar af stadskommun,
hvilka äro i staden skattskrifna och, enligt den
näst före valet verkställda allmänna taxeringen,
äro skyldiga att erlägga skatt till kommunens
gemensamma behof. (Derifrån undantagas likväl de,
som äro frälsemän eller höra till presteståndet,
äfvensom kofferdisjömän, soldater och enskildes
tjenare.) Vid valet beräknas rösterna efter
skattören, der ej stadens innevånare förenat
sig om annan grund och denne vunnit regeringens
fastställelse. Bondeståndet utgöres af fullmäktige,
valda en för hvarje domsaga. Valet sker genom
elektorer, hvilka utses vid kommunalstämma. I valet
af elektor deltager en hvar inom kommunen bosatt man,
som eger i mantal satt jord eller är åbo å kronohemman
eller på arrende innehar någon statens domänlägenhet
och ej hör till annat stånd eller är anställd i
stateris tjenst. Elektorer utses en för hvarje fullt
tal af 2,000 innevånare i kommunen, och röstas vid
sådant val enligt mantal. Elektorerna välja inför
häradshöfdingen landtdagsman, och tillkommer en hvar
af dem en röst. Allmänna vilkor för valrätt i ofrälse
stånd äro att vara till myndig ålder kommen, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
