Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filipstad - Filipstads bergslags kanal - Filistéer - Filister - Filistos (Philistus) - Filitier - Filius - Fillias, Achille Étienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oregelbundet byggd, med krokiga gator och
gränder. Förnämsta byggnaden är kyrkan (påbörjad
1775 och invigd 1785). 1879 var antalet handlande 27,
med en betjening af 39 personer. Handtverksindustrien
sysselsatte s. å. 27 idkare, med en arbetarepersonal
af 56 personer. Antalet fabriker var 5, med 40
arbetare och ett tillverkningsvärde af 103,297
kr. Staden har ett treklassigt allmänt läroverk
samt en bergselementarskola, stiftad 1830 och
upprätthållen genom anslag af brukssocieteten
och staten. I F. finnas sparbank (stiftad 1823)
och ett afdelningskontor af Värmlands enskilda
bank. Vid F. sammanträffa Filipstads norra bergslags
jernvägar, bibanan F.–Daglösen och Östra Värmlands
jernväg; och genom dessa står F. i förbindelse med
Bergslagernas jernvägar. För riksdagsmannaval
är F. förenadt med Karlstad till en valkrets. I
kyrkligt hänseende utgör Filipstads stadsförsamling
jämte Fernebo och Nordmark ett regalt pastorat af
2:dra kl., Karlstads stift, Nyeds kontrakt. Vid
nuvarande kyrkoherdes afgång skall Nordmark, enligt
k. brefvet af d. 4 Okt. 1872, frånskiljas och utgöra
ett särskildt regalt pastorat. – Staden anlades på
grund af privilegier, utfärdade af Karl IX 1611,
och erhöll sitt namn efter hans yngste son, Karl
Filip. Till följd af tvister mellan bergsmännen och
borgarena samt en eldsvåda, som 1694 lade större delen
af staden i aska, förlorade den 1695 sina privilegier
och lades under landsrätt. Genom en k. förordning af
1720 bestämdes, att 50 familjer skulle få bo qvar på
platsen och att densamma skulle "blifva en köping
eller marknadsplats, hvarest bergsmän måge drifna
köpenskap med brukspatroner, bönder och stadsbor,
sälja sitt tackjern och tillhandla sig ätande och
nötande varor till sina bergsbruk". Några år senare
erhöllo ytterligare tio familjer bosättningsrätt,
men först 1835 upphäfdes alla de inskränkande
författningar, som fjättrat F:s samhälle. Den
förre justitiarien fick då namn af borgmästare,
och stadsrättens ledamöter kallades rådmän.
Filipstads bergslags kanal, i Värmland, mellan
sjöarna Daglösen och Lungen, fullbordades
1857. Slussarna hafva en längd af 28,8 m., en
bredd af 3,8 m. och djup af 1,8 m. Kanalen,
som före anläggningen af Östra Värmlands jernväg
förmedlade trafiken mellan Filipstad och Sjöändans
lastningsplats och jernvägsstation vid Bergsjön och
då trafikerades af flere ångbåtar, användes numera
endast af ett fåtal lastpråmar (år 1879: 36 st.).
A. G.
Filistéer (Hebr. Pelisthim), semitisk, enligt
någras mening indo-europeisk, folkstam, bebodde
sydvestra kuststräckan af det efter dem uppkallade
Palestina, från egyptiska gränsen till berget
Karmel. De skola i den förhistoriska tiden hafva
bott på ön Kreta (Hebr. Kaftor), hvarifrån de
utvandrat till Nedre Egypten och derifrån till
sydvestra Palestina. Filistéerna voro ett krigiskt,
men tillika åkerbruks- och handelsidkande folk. De
bebodde bl. a. de fem, af egna furstar styrda, befästa
städerna Asdod, Askalon, Ekron, Gath och Gassa, hvilka
stodo i förbundsförhållande till hvarandra.
Filistéernas religion var en asiatisk naturdyrkan. Dagon och
Derketo voro deras förnämsta gudomligheter. De lågo
i ständig strid med hebréerna och lyckades under
domareperioden (omkr. 1400–1100 f. Kr.) en tid
vinna öfverhanden, men besegrades af Samuel, Saul
och David. Efter Israels rikes delning (omkr. 950
f. Kr.) blefvo de åter farliga grannar. Under striden
mellan egypter och assyrier var deras land ofta
krigets skådeplats. Under makkabéerkrigen (efter 163
f. Kr.) voro de seleucidernas undersåtar. Pompejus
införlifvade deras land med provinsen Syrien (64
f. Kr.). Efter den tiden omtalas de icke vidare
i historien.
Filister (T. Philister, filisté), kallas på det tyska
studentspråket hvar och en som icke är student. Om
uppkomsten af ordets användande i denna betydelse
berättar Wiedeburg (i "Beschreibung der stadt
Jena", 1785) följande. Vid ett handgemäng mellan
studenter och andra innevånare i Jena (omkr. 1690)
blef en student ihjälslagen. Då denne begrofs, tog
presten till ingångsspråk för sin likpredikan orden:
"Filistéerna äro öfver dig, Simson!", och dermed var
benämningen gifven. I ett tyskt lexikon upptogs ordet
första gången af J. Ch. Adelung (i "Wörterbuch der
hochdeutschen mundart", 1774–86), som härledde det
från Lat. balistaei (armborstskyttar), hvilket var
namnet på stadsmilisen. Sedermera fick uttrycket,
som måhända eger en tillräcklig förklaring i den
gammaljudiska uppfattningen af filistéerna såsom
stående utom kretsen af "Guds egendomsfolk",
betydelsen trångbröstad person, kälkborgare, på
samma sätt som det likbetydande svenska, äfven från
studentspråket lånade, ordet "bracka". – Filiströs,
filisterartad, "brackaktig".
Filistos (Lat. Philistus), grekisk statsman och
författare i Syrakusa, född omkr. 435 f. Kr., egde
stora rikedomar och bistod sin slägting Dionysios
d. ä. vid förvärfvandet af envåldsmakten. Sedermera
råkade han ut för dennes misstänksamhet och
landsförvisades. Af Dionysios d. y. återkallades han
för att vara honom behjelplig mot Dion, men blef efter
en förlorad sjödrabbning tillfångatagen och aflifvad
af det uppretade folket, 356. Under sin landsflykt
författade F. ett, numera förloradt, historiskt verk i
elfva böcker öfver Sicilien, hvarvid Thukydides skall
hafva tjenat honom såsom mönster.
A. M. A.
Filitier. Se Fiditier.
Filius, Lat., son; fllia, dotter. F. legitimus
(filia legitima), laglig l. äkta son (dotter);
f. (filia) naturalis, naturlig l. oäkta son (dotter).
Fillias [-lia], Achille Étienne, fransk
författare, f. 1821, tjenstgjorde som bergsingeniör
i Alger 1841–48 och återkom sistnämnda år till
Frankrike samt kastade sig med ifver in i de politiska
rörelserna. Efter d. 2 Dec. 1851 blef han för någon
tid förvisad från Frankrike. Sedermera anställdes han
i styrelsen öfver Alger, och flere delar af koloniens
officiella statistik har han redigerat. Utom en
mängd tidningsuppsatser och ett ej obetydligt antal
arbeten om Alger har F. utgifvit Histoire de Suède
et de Norvège (1857).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
