Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filaria medinensis (Guineamasken) - Filar-mikrometer - Filateli - Fileas (Phileas) - Filéenska fonderna - Filefjeld - Filehne - Filemon - Filemon (Nya Testamentet) - Filén, Simon Joakim - Filenius, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maskens invandring tillgår på det sätt att dess
embryoner, när tillfälle bjudes, fästa sig vid huden
och antagligen intränga i svettkörtlarnas utförsgångar
samt derifrån vidare äta sig in under huden, är väl
icke omedelbart iakttaget. Men för det antagandet att
denna mask ur vatten intränger i menniskokroppen
talar den omständigheten att vattenbärare uti
Indien, hvilka bära sina vattensäckar på de nakna
skuldrorna, vanligen just å dessa angripas af masken,
hvaremot personer, hvilka med nakna fötter och ben
vada i vatten erhålla honom i dessa kroppsdelar,
hvilka oftast äro maskens tillhåll. Väl inkommen
under huden växer masken hastigt, och inom ett år
efter hans inträngande börja svåra symtom framträda,
såsom olidliga smärtor och bulnader, förorsakade af
snyltgästen, som ibland vandrar från en kroppsdel
till en annan. Äggen kläckas till stort antal
inom honans kropp, och de små embryonerna lefva i
stillastående vatten eller fuktig jord samt uthärda
nästan fullständig uttorkning, utan att deraf
dödas. – De från tropiska land hemförda berättelserna
om denna farliga, trådfina mask hafva sannolikt
föranledt den hos menige man utbredda tron att den
i våra vattensamlingar förekommande, fullkomligt
oskyldiga "tagel-ormen" l. tagel-masken (Gordius
aquaticus L.) äfvenledes är farlig för menniskor.
O. T. S.
Filar-mikrometer. Se Mikrometer.
Filateli, kunskap om in- och utländska frimärken,
brefkort, frankokuvert och andra i posttjensten
använda värdetecken af olika valör och utstyrsel. Den
i England år 1859 uppkomna och sedermera öfver
hela verlden utbredda hågen för filateli och
frimärkessamlingar har framkallat en betydande
handel med obegagnade och förbrukade frimärken och
dylika värdetecken. I London, Paris, Bruxelles,
Wien, Leipzig, Hamburg, Dresden m. fl. städer hafva
uppstått butiker uteslutande för frimärkeshandeln,
och i Paris och Hamburg finnas särskilda börser för
dylik affärsverksamhet. Tidningar och tidskrifter för
filateli och frimärkessamlare, frimärkeskataloger och
frimärkesalbum utgifvas på flere språk, föreningar
för filatelistiskt ändamål hafva flerestädes
bildats och offentliga frimärkessamlingar finnas i
Sverige, Tyskland, England, Ryssland m. fl. land.
G. N. S.
Fileas (Lat. Phileas), forngrekisk geograf
och resebeskrifvare från Athen, lefde i 5:te
årh. f. Kr. och författade ett geografiskt arbete
med titeln "rundresa" eller "verldsomsegling", af
hvilket några fragment återstå. A. M. A.
Filéenska fonderna. Se Civilstatens
pensionsinrättning.
Filefjeld kallas den del af de norska fjällen,
som ligger mellan Valdres och Lärdal i Sogn (Nordre
Bergenhus amt), s. om Jotunfjeldene. Öfver F. leder,
genom Smeddalen, den äldsta hufvudvägen mellan det
östan- och det vestanfjällska Norge. Passhöjden är
öfver 1,000 m. Vid vägen ligga tvänne fjeldstuer,
nämligen den gamla "Maristuen" (från omkr. år
1300) och "Nystuen". Till F. höra de höga topparna
Fukuleggen (1,917 m.) och Suletind (1,771 m.).
Y. N.
Filehne (P. Vielen), stad i preussiska
regeringsområdet Bromberg (prov. Posen), vid
Netze. 4,260 innev. (1875). Spetsknyppling,
klädestillverkning.
Filemon (Lat. Phil-). 1. Grek. sagohist., en frygier,
hvilken tillika med sin maka Baukis (Lat. Baucis)
gästvänligt mottog Zevs och Hermes, då ortens öfriga
innebyggare för dem stängt sina dörrar. Till belöning
derför blef vid en stor öfversvämning deras hydda
ensam räddad och förvandlades till ett tempel. De
båda makarnas bön att få dö samtidigt beviljades
sålunda, att de båda förvandlades till träd. –
2. Forngrekisk lustspelsförfattare och grundläggare
af den s. k. nyare attiska komedien, hvars mest
framstående egenskap är en fin och genomförd
karaktersteckning. I detta afseende stodo F:s stycken
visserligen tillbaka för hans samtida och medtäflare
Menanders, men lyckades dock ofta att vinna priset,
emedan F. genom en liflig och underhållande handling
visste att fängsla åskådarnas intresse. Han dog,
nära hundraårig, i Athen 262 f. Kr. Antalet af hans
dramer uppgifves till omkr. 90. Af många bland dessa
finnas titlar och fragment i behåll. A. M. A.
Filemon, mottagaren af det lilla paulinska bref,
som i Nya testamentet bär hans namn, var en ansedd
medlem af den kristna församlingen i Colossae och
hade upplåtit sitt hus för dennas sammankomster. I
detta bref uppmanas F. af Paulus att välvilligt
och såsom en broder mottaga sin forne förrymde
slaf Onesimus, hvilken af aposteln omväiidts till
kristendomen. Brefvets äkthet bestreds af F. C. Baur,
men erkännes af nyare forskare.
Filén, Simon Joakim, pedagog, f. i Småland d. 10
Sept. 1794, blef student i Upsala 1812, prestvigdes
1820 och tog filos. graden 1821. Från 1827, då han
blef apologist vid Jönköpings skola, egnade han hela
sitt lifs verksamhet åt detta läroverk, hvars rektor
han blef 1847, då han tillika tillträdde Barnarps
prebendepastorat. Död i Jönköping 1858. F. utvecklade
en omfattande verksamhet såsom läroboksförfattare, och
hans arbeten åtnjöto stort anseende och användning,
icke endast i Sverige, utan äfven i Finland. Bland dem
märkas Lärobok i allmänna ock svenska grammatiken,
jemte en kort rättskrifningslära (1834; har utkommit
i 13 uppl. i Sverige och 10 i Finland), Lärobok i
aritmetiken etc. (1835; 3:dje uppl. 1840), Lärobok i
tyska grammatiken (1839), Tysk läsebok (1841; 2:dra
uppl. 1860) m. fl. F. utarbetade jämväl ett Förslag
till stadgar för ett svenskt räntepensionsbolag jemte
motiver (1843).
Filenius, Petrus, biskop, född i Rödinge församling
i Malmöhus län d. 15 April 1704, blef student i Lund
1721 och promoverad till fil. magister 1730. Genom den
mäktige kanslipresidenten Arvid Horn, för hvars ende
son F. var lärare, vann han 1731 anställning såsom
adjunkt i filosofiska fakulteten i Åbo och förordnades
1732 tillika till akademisekreterare. 1735 utnämndes
han till professor i österländska språk vid samma
universitet och flyttades, efter att hafva gjort
ett par utrikes resor samt 1740 tagit presterlig
ordination och s. å. utnämnts till teol. doktor, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
