Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fidias, Greklands förnämste bildhuggare - Fidibus, hopviken pappersremsa - Fiditier l. Filitier - Fidius deus, fornromersk gudomlighet - Fidji-öarna, ögrupp i Polynesien. Se Viti-öarna - Fidonia, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru man ej får glömma, att stilen i denna byst,
med dess lifliga uttryck, är åtminstone ett sekel
aflägsnad från F:s’ stränghet, hvarjämte den till
utförandet troligen är ett verk från Roms kejsaretid.
Utom dessa gudabilder utförde F. flere andra,
t. ex. en Hermes af marmor, i Thebe, två gånger
Afrodite urania ("den himmelska") samt en Afrodite
af marmor, i Rom, högt prisad för sin skönhet;
men af allt detta finnes ingenting i behåll. En af
de båda kolossala "Hästtämjarna" på Monte cavallo i
Rom bär visserligen på piedestalen inskriften "Opus
Phidiae", men kan likväl icke gerna antagas vara
ett originalverk af Greklands störste mästare. Vi
skulle sålunda vara ur stånd att bilda oss en
föreställning om F:s’ stil och uppfattning, så vida
vi ej i hvad som återstår af Parthenons skulpturer
egde i behåll konstverk, hvilka med all säkerhet
utgått ur hans skola, ehuru det ej är bevisligt, att
han sjelf lagt hand vid dem. Dessa konstverk, hvilka
funnits eller ännu finnas på den härjade byggnaden,
äro af trenne slag. Först metoprelieferna i frisen,
utgörande en följd af enstaka kompositioner, med
ett par figurer i stark upphöjning, hufvudsakligen
framställande scener ur centaurstriderna samt, under
mästarens tillsyn och efter hans anvisning, utförda
af många olika lärjungar inom skolan. Dernäst de
stora gafvelgrupperna af många fristående figurer
inom samma arkitektoniska ram, komponerade med
afseende på templets betydelse och framställande,
då de befunno sig i sitt ursprungliga tillstånd,
på östra sidan Athenes födelse, på den vestra hennes
strid med Poseidon om det attiska landet. Af de nu
återstående, till största delen i London förvarade
fragmenten skulle man ingenting kunnat sluta, om
ej en fransk målare Carrey 1672 aftecknat dem före
den stora förödelse, som öfvergick Parthenon, då
venezianerna 1687 sprängde templet i luften. Dessa
stympade bilder utgöra nu den största skatt, som
af den antika konsten åt oss bevarats, och både i
stilanda och utförande bära de ojäfaktigt prägeln af
F:s’ snille. Det tredje och icke minst beundransvärda
minnesmärket af denna skolas höga konst är den långa,
kring hela templets utanvägg löpande reliefslinga, som
framställer Panatheneernas festtåg, och hvaraf ännu
omkr. 120 m. återstå, innehållande de yppersta och
mest vexlande bilder af ryttare, vagnar, musikanter,
korgbärerskor, offerdjur samt flickor med skålar,
kannor, facklor och rökelsekärl, allt i en låg relief
af renaste och strängaste stil, som likväl ej hindrat
utvecklingen af frihet och lif. – På grund af dessa
mästerverk, hvilka vi hafva den lyckan att ännu ega
qvar, om ock i stympadt skick, kunna vi af fullaste
hjerta instämma i de gamles omdöme om F., att han
förenade storhet i uppfattningen med bestämdhet i
formen. Ty han är stor i kompositionen, huru enkel än
hans grundtanke är, huru enkla ock de medel, genom
hvilka han söker uttrycka den; han är stor i den
hjertats oskuld och den själens adel, som utmärka
dessa skapelser af hans ande; han är stor äfven i
utförandet och den outtröttliga sorgfälligheten i
arbetet, hvilken kom jämväl de
ofvan nämnda gafvelgrupperna och relieferna till
godo, oaktadt de, högt ofvanom kolonnerna, aldrig
i forntiden kunde blifva föremål för den noggranna
undersökning, som de nu äro underkastade, ställda
omedelbart inför den moderne åskådarens beundrande
blickar. C. R. N.
Fidibus, hopviken pappersremsa, med hvilken
man tänder en cigarr eller en tobakspipa. Ordet
antages vara sammandraget af det latinska uttrycket
fid(elibus fratr)ibus, "för trofasta bröder", hvilket
begagnades som påskrift på kallelsebrefven till de
vid åtskilliga universitet under någon tid förbjudna
(samt derför hemliga) rök- och dryckesgillena,
hvilka bref sedermera nyttjades till pipornas
tändande. Enligt andra är det en förvrängning af
Fr. fil de bois, trästicka, "tändsticka".
Fiditier l. Filitier, Grek. fiditia l.
filitia, kallades i det forna Sparta de gemensamma
måltider, i hvilka det enligt den lykurgiska
lagstiftningen ålåg hvarje medborgare att
deltaga, och till hvilka han borde lemna ett
visst månatligt bidrag. Hufvudrätten vid dessa
måltider utgjordes af den bekanta spartanska
blod- eller svartsoppan. På Kreta fans en liknande
inrättning under namn af andreia ("mannasamqväm").
A. M. A.
Fidius deus, Rom. mytol., fornromersk gudomlighet,
hvilken likasom Fides representerade helgden
af åtagna förbindelser och löften. I likhet med
öfriga genom personifikation af abstrakta begrepp
uppkomna gudomligheter har han föga själfständig
individualitet och förblandas ofta dels med den
ursprungligen sabinske Semo Sancus, dels med
Herkules. A. M. A.
Fidji-öarna, ögrupp i Polynesien. Se Viti-öarna.
Fidonia, zool., ett insektslägte, hörande till
familjen mätare (Phalaenidae) och fjärilarnas
ordning (Lepidoptera), utmärker sig derigenom
att vingarna äro pudrade samt tecknade med dunkla
punkter och streck samt derigenom att de främre
vingarna dessutom äro försedda med två till fyra
tvärlinier. De äro spensliga fjärilar, hvilkas
larver icke sällan göra stor skada i skogar och
trädgårdar. Hos den vanliga tallmätaren, F. piniaria,
har hannen kamformiga (dubbelkammade) pannspröt och
mörkbruna vingar, i midten tecknade med två stora,
aflånga och gulhvita fläckar, samt honan trådformiga
pannspröt och brunröda, på midten ljusare, af två
brunröda tvärband genomdragna vingar. Vingbredden
utgör omkr. 3,8 cm. Under Maj och Juni är denna
insekt allmän i tallskogar öfver hela Sverige. Hälst
uppehåller han sig i soliga backsluttningar, der
han under dagen flyger lifligt omkring. Honan lägger
sina små, aflånga, ljusgröna ägg radvis på barren,
vanligen tämligen högt från marken. De gulgröna,
på ryggen med ljusare streck tecknade larverna,
uppnå sin fulla storlek vanligen först i Oktober, då
de lemna träden för att under mossa och skogsaffall
undergå förpuppningen. I detta utvecklingstillstånd
tillbringa de vintern. – Larverna göra stundom stor
skada i tallskogar, der de afgnaga barren (vanligen
på midten). De äro ömtåliga för kyla och omkomma ofta,
när starka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
