Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ficker, Adolf - Ficker, Julius - Fick-kronometer. Se Kronometer - Ficoroniska cistan. Se Cister - Ficquelmont, Karl Ludwig - Ficus L., bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1869), Geschichte, organisirung und statistik
des österreichischen unterrichtswesens
(1873). 1870–72 utgaf han "Jahresberichte des
unterrichtsministeriums".
Ficker, Julius, tysk rättshistoriker, f. 1826,
blef 1852 kallad till professor i historia vid
universitetet i Innsbruck och erhöll 1863 en
professur i juridiska fakulteten derstädes. Hans
mest betydande arbete är Forschunyen zur reichs- und
rechtsgeschichte Italiens (1868–74). Dessutom
har han skrifvit Vom reichsfürstenstand (1861),
Das deutsche kaiserreich in seinen universalen und
nationalen beziehungen (s. å.), Deutsches königthum
und kaiserthum (1862), Beiträge zur urkundenlehre
(1876) m. m.
Fick-kronometer. Se Kronometer.
Ficoroniska cistan. Se Cister.
Ficquelmont [fickelmång], Karl Ludvig, grefve,
österrikisk statsman och general, född 1777 i
Frankrike, ingick 1793 i österrikisk krigstjenst,
blef 1809 öfverste och generalstabschef i
ärkehertig Ferdinands armé samt förde 1811–12 tre
rytteriregementen mot fransmännen i Spanien. 1813
utnämndes han till generalmajor, åvägabragte
1815 kapitulationen i Lyon och sändes s. å. som
utomordentligt sändebud till Stockholm. 1829
blef han sändebud i Petersburg, hvarest han
var en verksam förmedlare af den metternichska
politikens inflytande på tsaren; 1840 blef
han stats- och konferens-minister samt chef för
krigsafdelningen i utrikesministeriet och öfvertog
1848 utrikes-portföljen i ministèren Kolowrat. Såsom
en anhängare af det metternichska partiet och en
vän till Ryssland, måste han emellertid redan efter
några veckor nedlägga nämnda portfölj. På den militära
banan avancerade han 1830 till fältmarskalk-löjtnant
och 1843 till kavallerigeneral. Död 1857. F. utgaf
bl. a. Aufklärungen über die zeit vom 20 März bis
zum 4 Mai 1848 (2:dra uppl. 1850), Deutschland,
Oesterreich und Preussen (1851), Lord Palmerston,
England und der continent (1852), Russlands politik
und die Donaufürstenthümer (1854) och Zum künftigen
frieden. Eine gewissenfrage (1856).
Ficus L., bot., växtslägte af nat. fam. Urticaceae,
kl. Monaecia L., ordn. Triandria, i synnerhet utmärkt
genom sin egendomliga blomställning. Dennas axel
är nämligen urholkad, med på insidan sittande
blommor (se figuren); upptill finnes en smal, af
skärmfjäll sluten öppning. En sådan bildning kallas
fikon. Blommorna blifva sålunda aldrig synliga
utvändigt; också förde Linné slägtet i början till
Cryptogamia. Vanligen äro blommorna enkönade,
med han- och honblommor inom samma "fikon". Äfven
stiplernas beskaffenhet är egendomlig. I början bilda
de kring knoppens yngre delar en hylsa, som affaller,
när det nästa egentliga bladet utvecklas. Arterna
(mer än 600) äro mjölksaftförande buskar eller träd,
ibland af betydande storlek, många med luftrötter
af understundom mycket egendomlig art. Några äro
lianer. Arterna förekomma i varma land öfver hela
jorden, talrikast på Malajiska arkipelagens och
Stilla hafvets öar. – Den mest kända är F. Carica L.,
vanliga fikonträdet, som för
sina ätliga fikon sedan urminnes tider odlas
i Medelhafslanden, der det också är allmänt
förvildadt. Fikonträdet anses härstamma från södra
Asien. Trädet (i vildt tillstånd är växten ofta en
buske) når ända till 10 m. höjd och har handnerviga,
vanligen hjertlika, hela eller flikiga blad. Fikonen
äro vid mognaden, som inträffar 2–3 gånger på året,
vanligen päronformiga; deras axeldel samt blomhyllets
blad äro köttigt
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
