Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferry, Jules François Camille - Fersala - Fersen, von, ätt - 1. Fersen, Otto Vilhelm von - 2. Fersen, Hans von - 3. Fersen, Fabian von - 4. Fersen, Reinhold Johan von - 5. Fersen, Hans von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de af staten icke erkända kongregationernas
skolor) starkt motstånd. När kabinettet i slutet
af 1879 rekonstruerades under Freycinet, såsom
premierminister, bibehöll F. sin plats och fortsatte
energiskt sin antiklerikala politik. Då senaten i
början af följande år förkastade ofvan nämnda artikel,
sökte F. på en annan väg nå sitt mål. Genom dekreten
af d. 29 Mars 1880 återupplivades de äldre, aldrig
upphäfda lagar, hvilka förbjödo alla af staten icke
erkända andliga ordnar att existera i Frankrike. Under
loppet af sommaren s. å. bragte F. dessa dekret till
verkställighet. Då i September s. å. Freycinet till
följd af sitt misslyckade försök till försoning med
Vatikanen måste nedlägga sitt ämbete, blef Ferry i
hans ställe konseljpresident.
Fersala, stad i turkiska vilajetet Janina, s. om
Larissa. Omkr. 5,000 innev., mest turkar. Säte för
en grekisk ärkebiskop. Fordom Farsalos.
Fersen, von, svensk adlig ätt, härstammade från en
urgammal skotsk slägt, Mac Pherson. En Joakim Mac
Pherson flyttade öfver till Hinter-Pommern och blef
stamfader för den adliga ätten Versen derstädes. En
gren af denna ätt bosatte sig under namnet von F. i
Livland och Estland, der den kom till stort anseende
(en Johan Volthus genannt von F. blef 1470 härmästare
för Svärdsriddareorden). När Estland (efter 1561) kom
under svenskt välde, blefvo flere medlemmar af ätten
svenska undersåtar. Estländska landtrådet Fabian
von F:s (f. 1568) sonsöner Herman, Otto Vilhelm
(se nedan), Hans (se nedan) och Fabian (se nedan)
fingo 1674 svensk friherrlig värdighet (friherrar von
F. till Cronendahl). Hermans efterkommande gingo i
lüneburgisk tjenst, Otto Vilhelm och Fabian slöto
sjelfve sina ättegrenar. Friherre Hans’ ättegren
upphöjdes med hans son, Reinhold Johan (se nedan),
1712 i grefligt stånd, och från honom härstammade
grefliga ätten von F., som 1839 utgick på manssidan
med Reinhold Johans sonsons sonson, majoren Gustaf
Hans, och 1879 på qvinnolinien med dennes syster,
grefvinnan Louise Gyldenstolpe. Ätten von F., i
Sverige således utgången, fortlefver i Ryssland,
der en gren af densamma erhållit greflig värdighet.
1. Fersen, Otto Vilhelm von, friherre, fältmarskalk,
född i Reval d. 25 Juli 1623, kom vid 18 års ålder
öfver till Sverige. 1643 blef han kornett. Han
deltog i danska fälttåget (1643–45) samt i de sista
träffningarna under trettioåriga kriget och avancerade
derunder till ryttmästare. Efter fredsslutet (1648)
begaf han sig i fransk krigstjenst, utmärkte sig för
stor tapperhet och befordrades till major (1650);
efter återkomsten till Sverige blef han kammarherre
hos Karl X Gustaf (1654). F. deltog sedan i denne
konungs polska och danska fälttåg och steg till
öfverste (1657). F. utnämndes 1660 till landtråd
i Estland, 1672 till generalmajor och 1674 till
generallöjtnant. Såsom sådan blef han i slaget
vid Lund (1676) sårad och fången samt fördes till
Danmark, der han i några år qvarhölls i ett uselt
fängelse. 1691 utnämndes F. till generalguvernör
öfver Ingermanland och
Keksholms län och 1693 till fältmarskalk. Död
på godset Kurnal (nära Reval) d. 23 April
1703. F. upphöjdes 1674 i friherrligt stånd.
2. Fersen, Hans von, friherre, krigare, ämbetsman,
den föregåendes syskonbarn, född 1625, var redan 1643
kaptenlöjtnant, blef 1655 öfverste för Tavastehus läns
regemente, 1665 generalmajor och 1674 generallöjtnant.
1675 utnämndes han till guvernör i Riga och 1682
till guvernör öfver Ingermanland, Nöteborgs och
Keksholms län. Död d. 13 Jan. 1683. F. upphöjdes
1674 i friherrligt stånd.
3. Fersen, Fabian von, friherre,
generalfältmarskalk, den föregåendes broder,
född i Reval d. 7 Febr. 1626, kom vid sjutton års
ålder öfver till Sverige och erhöll anställning vid
Kristinas hof. 1644 tjenade han såsom volontär på
flottan, under K. G. Wrangels befäl, men begaf sig
efter freden vid Brömsebro till Tyskland, der han
1645 blef kapten och fortfarande utmärkte sig så, att
han för hvarje år vann en ny grad och 1648 utnämndes
till öfverste. 1654 blef han öfverste för Hvita
regementet och förordnades 1657 till kommendant i
Krakov, som han nödgades uppgifva. 1657 följde han
armén till Danmark, der han 1658, utanför Kronborg,
fick fem farliga sår, och utnämndes s. å. till
generalmajor. 1659–62 var F. öfverkommendant i
Stralsund, utnämndes 1663 till guvernör öfver Livland
och Riga, 1668 till generallöjtnant samt 1674 till
general och friherre. Vid danska krigets utbrott
1675 blef han generalfältmarskalk, och 1676
generalguvernör öfver Skåne, Halland och Bleking.
I denna befattning inlade han mycken utmärkelse,
då han 1677 afslog danskarnas stormning af Malmö,
hvarvid fienden förlorade 4,000 man. Död i Malmö
d. 30 Juli 1677.
4. Fersen, Reinhold Johan von, grefve, krigare,
ämbetsman, son till generallöjtnanten H. v.
F., f. 1646, var först i kurländsk och holländsk
tjenst samt gick i slutet af 1670-talet i svensk
och blef 1684 öfverste för Vesterbottens infanteri.
1688 förordnades F. till vice landshöfding i
Vesterbotten. 1701 deltog han i den ryktbara
öfvergången af Düna och utnämndes 1702 till
generalmajor samt förde befäl såsom sådan i slaget
vid Klissov s. å. Efter att 1702–05 hafva varit
kommendant i Göteborg, var F. 1705–09 landshöfding
i Halland, utnämndes 1709 till generallöjtnant
och guvernör i Riga, 1710 till guvernör i
Wismar och inkallades 1711 i rådet. 1712 blef
F. generalfälttygmästare och 1715 president i Svea
hofrätt. 1712 upphöjdes han i grefligt stånd. Död
i Stockholm d. 10 Dec. 1716 (1717?).
5. Fersen, Hans von, grefve, krigare, ämbetsman,
den föregåendes son, föddes i Reval d. 2 Mars 1683,
blef 1700 volontär vid Vesterbottens infanteri och
deltog såsom kapten vid pommerska dragonerna i slaget
vid Klissov (1702), der han erhöll sju svåra
blessyrer. 1712 utnämndes F. till öfverste vid
Uplands dragoner, 1714 vid Vestgöta kavalleri, 1719
till generalmajor och 1720 till generallöjtnant
samt 1731 till president i Svea hofrätt. Sedan
Livland och Estland afträdts (1721) till Ryssland,
försålde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
