Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feif, Kasten - Feijoo - Feilitzen, von, slägt - 1. Feilitzen, Karl Fredrik Johan von - 2. Feilitzen, August Gustaf Reinhold von - 3. Feilitzen, Otto Theodor Fabian von - Feillet, Alphonse - Fein, Eduard - Feith, Rhijnvis - Feizî, Feiz allah ben Mabarak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkesätt, så att han från 1709 hörde till konungens
allra närmaste förtrogne. Han följde Karl under
dennes krigståg, och redan tidigt gingo de hemliga
underrättelserna från Stockholm till konungen genom
F:s hand. Sedan Piper blifvit tillfångatagen vid
Pultava, skötte F. samtliga inrikesärendena, och
det var han, som från Turkiet till hufvudsaklig del
ledde Sveriges förvaltning. F. deltog i kalabaliken
i Bender, och vid konungens flykt utfärdade han
i Pitest, på gränsen af Valakiet, ett respass för
denne. Rörande F:s ämbetsmannaförmåga och karakter
voro omdömena olika. Under det somliga skildra honom
såsom rå till lynnet och mindre skicklig, framställa
andra honom såsom en duglig och hyfsad man.
Feijoo. Se Feyjoo.
Feilitzen, von, svensk slägt, härstammar från en af
de äldsta adliga ätter (von Feilitzsch) i Voigtland,
markgrefskapet Baireuth, och inkom 1620 till Sverige
med fänriken Adam von F., hvilken 1628 fick godset
Tirsen i Livland i donation. En af hans ättlingar i
fjerde led, majoren Johan von F., sökte och erhöll
1818 för sig och sina efterkommande naturalisation
såsom svensk adelsman.
1. Feilitzen, Karl Fredrik Johan von, af den icke
naturaliserade grenen, brorson till ofvannämnde
Johan v. F., skriftställare, föddes i Slaka
socken i Östergötland d. 22 Sept. 1802
och ingick 1818 i krigstjenst, ur hvilken han 1830
tog afsked såsom löjtnant. Derefter egnade han
sig en tid åt skötseln af sin egendom Haddorp i
Östergötland, men flyttade 1843 till Stockholm,
der han afled d. 7 Nov. 1876. Utom ett par särskildt
tryckta poem (Helmfriedsskölden, 1824, Hämndsvärdet,
1825) oftentligjorde F. åtskilliga mindre stycken –
dels original, dels öfversättningar – i bunden stil,
hvilka infördes i olika tidningar. Ett varaktigt
minne af F:s kärlek till konsten och literaturen är
Artisternas och literatörernas pensionsförening
(1847), hvars egentliga skapare han var, och i hvilken
han bestridde skattmästarebefattningen från dess
stiftelse till 1861.
2. Feilitzen, August Gustaf Reinhold von,
sjömilitär, den föregåendes broder, föddes på Haddorp
i Slaka socken i Östergötland d. 6 April 1815, blef
1838 sekundlöjtnant vid flottan och har oafbrutet
tjenstgjort vid henne med undantag af 2 3/4 år, då han
var disponent för Motala verkstad. 1871 förordnades
han till chef för Förvaltningen af sjöärendena,
utnämndes 1876 till konteramiral och 1877, vid
ofvannämnda ämbetsverks omorganisation, till chef för
Marinförvaltningens militärafdelning och ordförande i
Marinförvaltningen. F. har hufvudsakligen egnat sig
åt artillerivetenskapen; han har konstruerat en del
af de i flottan begagnade kanoner och det första till
krigsbruk i Sverige antagna bakladdningsgevär.
F. har varit medlem af flere för tekniska och
ekonomiska frågors utredning nedsatta komitéer,
blef 1851 medlem af Krigsvetenskapsakademien
och 1872 hedersledamot af K. Örlogsmannasällskapet
i Karlskrona.
3. Feilitzen, Otto Theodor Fabian von, ämbetsman,
skriftställare, den föregåendes broder,
föddes d. 22 April 1820 i Skeda socken i
Östergötland, blef 1838 student i Upsala, der han
1845 promoverades till filosofie doktor, och ingick
1847 såsom e. o. amanuens i Riksarkivet, der han 1874
befordrades till aktuarie (arkivarie). 1851–74 var
han jämte K. J. Bohman föreståndare för läroverket
"Stockholms Lyceum". F. har författat en serie
folkskrifter i Almqvists genre: Grannarna i skärgården
(1840; 3:dje uppl. 1860), Sågsbobarnens vandringsår
(1842; 2:dra uppl. 1860), Hultet förr och nu (1843;
2:dra uppl. 1860), Hult Eriks och Elins historia
(1843; 2:dra uppl. 1860), Tomtebolycka (1852),
m. fl., åtskilliga uppsatser på det sociala och
pedagogiska området, bl. a. Flärden och nöden (1868)
Pietism, rationalism, statskyrka och reform (1869),
Lärdomsskola och medborgerlig bildning (i "Vår
tids vetenskap i populära afhandlingar", 1871),
samt lemnat en mängd bidrag till tidningar och
tidskrifter. Flere af F:s noveller hafva öfversatts
på tyska, danska och finska. F. har arbetat flitigt
äfven som öf-öfversättare (bl. a. af Mårtensens och
Lobsteins arbeten) och, på uppdrag af Riksarkivet,
ombesörjt utgifningen af "Kyrkoordningar och förslag
dertill före 1686", 1:sta afd. 1872.
Feillet [fäje], Alphonse, fransk författare, f. 1824,
har varit en mycket använd medarbetare i 2:dra
uppl. af Michauds "Biographie universelle" och i
"Dictionnaire de la conversation", hvarjämte han
skrifvit en mängd tidnings- och tidskriftsartiklar
samt utgifvit många värdefulla skolböcker.
Fein, Eduard, tysk rättslärd och forskare på
den romerska rättens område, f. 1813, d. 1858 som
professor i Tübingen, utgaf Das recht der kodicille
(1851–53), som utgör 44:de och 45:te delarna af
Glücks "Erläuterung der pandekten", samt Beiträge
zu der lehre von der novation und delegation (1850)
m. m. Hans broder, Georg F., f. 1830, d. 1869,
var publicist och beryktad genom sina demokratiska
agitationer.
Feith, Rhijnvis, holländsk skald, född 1753,
död 1824 som tjensteman vid amiralitskollegium i
Leiden. Grundstämningen i hans poesi var melankolisk,
och F. blef inom vitterheten en af representanterna
för "verldssmärtan". Bland hans skrifter må nämnas
Julia (1783) och Ferdinand en Constancia (1785),
båda tillhörande samma genre som Göthes "Werther",
diktsamlingarna Oden en gedichten (1796–1814),
lärodikterna Het graf (1792) och De ouderdom (1802)
samt sorgespelen Thirza of de zege van den godsdienst
(1784), Lady Johanna Gray (1791), Ines de Castro
(1794) och Mucius Sacevola (1795). 1824 utkommo i
Rotterdam hans samlade skrifter i 11 band.
Feizî, Feiz allah ben Mabarak, indisk-persisk skald,
f. omkr. 1550, d. omkr. 1600, var broder till
storvesiren Abu-l-fasl vid stormogul Akbars hof i Agra
och upphöjdes tidigt till "skaldekonung" hos samme
Akbar. Hans divan omfattar 9,000 distiker och består
af kasider, eller längre dikter af elegiskt innehåll,
af hvilka de flesta äro skrifna till Akbars lof,
och gaseler, dikter af erotiskt eller mystiskt
innehåll. Dessutom öfversatte han "Mahabharata"
från sanskrit till persiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
