Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fatiha, muhammedanernas förnämsta bön (deras "fader vår"), utgör första suran (kapitlet) af koranen - Fatima - Fatimider l. Alider - Fatio de Duillier - Fatiscera - Fatlänga - Fatmomacke - Fatra - Fatsia - Fatsnäckor. Se Dolium - Fattig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fatiha, muhammedanernas förnämsta bön (deras "fader
vår"), utgör första suran (kapitlet) af koranen.
Fatima, Muhammeds och Chadidjas dotter, f. i Mekka
607, d. 632, blef 623 gift med Ali, profetens
trognaste anhängare. Från Ali och F. härstamma
fatimiderna, en regentätt, som i 10:de årh. grundlade
ett sjelfständigt kalifat i Nord-Afrika.
Fatimider l. Alider, arabisk herskareslägt,
härstammade från kalifen Ali och Fatima, profetens
dotter. Då efter Alis bortgång (661) profetens slägt
undanträngdes från kalifatet, bibehöll sig alltjämt
ett parti, som förfäktade profetens afkomlingars
rätt till kalifatet. Det kallade sig sedermera
ismailider efter Ismail, Alis ättling i sjunde
led, och skilde sig äfven i sin religiösa uppfattning
uti vigtiga punkter från islams öfriga bekännare. (Se
Sjiiter.) Omkr. 900 verkade en ismailidisk missionär,
Abd-allah Kassan, bland den muhammedanska befolkningen
i norra Afrika och lyckades störta aglabidernas
i Kairavan (Tunis) herskande dynasti samt på
tronen uppsätta (909) Obeid-allah Ibn-Muhammed, en
afkomling af Ismail. Han underlade sig Tripolis och
Sicilien samt utsträckte sitt herravälde ända till
Fess. Hans sonsons son Muiss-ed-din eröfrade 969
Egypten (jfr Egypten sp. 232), grundlade Kairo,
som han gjorde till sitt residens, och antog
kaliftiteln. Kort derefter lades äfven Syrien och
Palestina under det egyptiska kalifatet. Nordvestra
Afrika, Syrien och Palestina gingo snart förlorade,
och 1171 trängde Saladin den siste fatimid-kalifen,
Aledhid, från väldet öfver Egypten. Fatimiderna
voro ifrige sjiiter och verkade för spridandet af
sina läror genom missionsanstalter och skolor. Efter
deras fall utträngdes den sjiitiska läran från norra
Afrika och vestra Asien, men bibehöll sig i Persien,
der hon blef den herskande religionen.
Fatio de Duillier [fatsiå dö dyllie], Nicolaus,
schweizisk matematiker, f. 1664 i Basel, d. 1753
i London, vistades större delen af sitt lif i
England. Han vann sin ryktbarhet förnämligast genom
skriften Lineae brevissimi descensus investigatio
geometrica (1699), hvari han förnekade, att Leibniz
sjelfständigt upptäckt differentialkalkylen,
och sålunda gaf uppslaget till den långvariga
prioritetsstriden angående nämnda kalkyls upptäckt.
G. E.
Fatiscera (af Lat. fatiscere, spricka sönder, vittra,
falla sönder genom vittring), kem., säges om ämnen,
t. ex. soda, glaubersalt o. s. v., hvilka innehålla
vatten, och som förlora detta vid vanlig temperatur.
P. T. C.
Fatlänga, sjöv., ett slags stropp, som tages rund fat
och tunnor, då de skola hissas ombord eller firas ned.
O. E. G. N.
Fatmomacke (Fadno-måkke, Fappmomacke, Fatmomack),
bönehus i Vilhelmina socken, Vesterbottens län,
vid norra änden af Kultsjön. Gudstjenst förrättas
der endast tvänne gånger om året.
Fatra, bergskedja bland Karpaterna, i Ungern, vid
floden Waag. Högsta toppen är Stora Fatra, 1,800 m.
Fatsia Dec. & Planch., bot., växtslägte af
nat. fam. Araliaceae, kl. Pentandria L., ordn.
Pentagynia. Dit höra blott tre arter, små träd eller
buskar, med stora, handflikiga blad och flockvis
sittande blommor. Af den lätta, rent hvita märgen
hos F. papyrifera Hook. (Aralia papyrifera), från ön
Formosa, fås det s. k. kinesiska rispapperet. Detta
papper erhålles sålunda, att märgen afdelas i stycken
af passande längd, hvilka sedermera längsefter
sönderskäras i skifvor eller blad. Vanligen sker
sistnämnda sönderdelning spiralformigt, hvarigenom
större stycken (af ända till 11 qvdm. storlek)
erhållas. Dessa pressas sedermera och utgöra det
färdiga papperet. I Kina nyttjas detta till att
måla på, hos oss till förfärdigandet af konstgjorda
blommor, finare omslagspappper m. m. Växten odlas
äfven som prydnadsväxt (bladväxt) i drifhus. På samma
sätt odlas F. japonica Thunb. (Aralia Sieboldii), som
derjämte är en vanlig krukväxt i boningsrum. Denna,
som härstammar från Japan, har glänsande, glatta blad
(hos F. papyrifera äro de på undersidan gråhvitt
ludna) och är en af våra vackraste bladväxter.
Ldt.
Fatsnäckor. Se Dolium.
Fattig är den, hvars ekonomiska hjelpmedel icke räcka
till för nödtorftigt underhåll af honom sjelf och
dem, om hvilka han är skyldig taga vård. – I dagligt
tal, der fattig nyttjas såsom motsats till rik, med
mellanliggande begrepp af bergad, välbergad o. s. v.,
torde väl stundom ordet fattig tagas i vidsträcktare
betydelse, än här angifvits, och användas om den,
som väl kan anskaffa sig tillräckligt underhåll,
men hvars ekonomiska hjelpkällor antingen alls icke
eller endast i ringare mån kunna förse honom med
njutningsmedel. Vill man emellertid gifva begreppet
fattig en bestämd betydelse, utan jämförelse med
andra kategorier af förmögenhetsvilkor – något som
är nödigt, om eljest en lagstiftning i ämnet skall
kunna ega rum –, lärer det böra fattas så, som det här
blifvit bestämdt. – Tillvaron af fattiga framkallar
med nödvändighet en fattigvård, hvilken egentligen
är hvarje slags omvårdnad, som från ekonomiskt
bättre lottades sida egnas åt den fattige. Man kan
derför särskilja fattigvården i den frivilliga och
den legala, allt efter som densamma utgår från den
enskildes uppfyllande af ett moraliskt behof eller har
sin grund i statens lagstiftande verksamhet. Faktiskt
ingripa båda dessa slag af fattigvård i hvarandra,
i det att lagstiftningen stundom måste gifva regler
för den frivilliga fattigvårdens utöfvande, under det
den jämväl måste mottaga understöd af den sistnämnda
och taga i beräkning de hjelpmedel, som från densamma
inflyta till den allmänna fattigvården. Fattigvården
är vidare negativ eller positiv, allt efter som den
sträfvar att förekomma fattigdom eller lemna fattiga
understöd. Äfven mellan dessa båda arter af fattigvård
kan gränsen ej med full bestämdhet uppdragas. Till
den förra räknas statens politiföreskrifter emot
tiggeri, lösdrifveri o. d. På gränsen mellan båda
ligger i viss mån den vård, som egnas åt fattiga genom
allmänna arbetsanstalter och dylika inrättningar. –
För fattigvårdslagstiftningen framställa sig de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
