Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farrar, Frederic William, engelsk teolog - Farre, Jean Joseph Frédéric Adolphe, fransk general och krigsminister - Farrene, Jacques Hippolyte Aristide, fransk musiker - Farrisvand - Fars, provins i södra Persien - Fars, ett litet upptågsspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. å.). Bland alstren af hans vittra skriftställen må
nämnas Eric, or little by little (10:de uppl. 1858)
och St. Winifred’s, or the world of school (4:de
uppl. 1863). Han har äfven utgifvit predikningar
för ungdom samt åtskilliga pedagogiska uppsatser,
hvilka bidragit till väsentliga ändringar i det
engelska skolväsendet.
Farre [farr] Jean Joseph Fréderic Adolphe,
fransk general och krigsminister, f. 1816, ingick 1837
vid ingenjörstrupperna och befordrades 1868 till
öfverste efter att hafva de närmast föregående åren
tjenstgjort vid den inom Kyrkostaten förlagda franska
kåren. Vid Metz’ kapitulation (1870) lyckades han
undkomma och utnämndes af nationalförsvarsregeringens
delegation i Tours s. å. till brigadgeneral samt
deltog i alla nordarméns operationer. Efter
krigets slut (1871) erhöll han högsta befälet
öfver ingeniörstrupperna i Alger och blef 1875
divisionsgeneral, medlem af fästningskomitén
och generalinspektör för kustförsvaret samt 1879
befälhafvare för 14:de armékåren och kommendant i
Lyon. Den 29 Dec. s. å. inträdde han i Freycinets
kabinett, efter Gresley, såsom krigsminister och
bibehöll samma post i det af Ferry, d. 23 Sept. 1880,
bildade kabinettet.
Farrenc, Jacques Hippolyte Aristide, fransk
musiker, f. 1794, d. 1869, verkade såsom flöjtist och
komponist, men är mera känd såsom skriftställare. Han
skref bland annat kritiker i "France musicale"
och "Revue de musique" samt utgaf Le trésor des
pianistes, det senare i förening med sin hustru,
Jeanne Louise F., f. Dumont 1804, d. 1875. Den
sistnämnda, som var en utmärkt pianist och gedigen
kompositris, gjorde konstresor med sin man och var
1842–73 pianolärarinna vid konservatoriet i Paris.
A. L.
Farrisvand, en 23 km. lång insjö i Jarlsberg og
Laurviks amt, i Norge. Genom den 1 km. långa
Farriselfven, som drifver Fritsö-verken, har
det, vid staden Laurvik sitt utlopp i hafvet.
Y. N.
Fars l. Farsistan (fordom Persis), provins i
sydöstra Persien, begränsad i s. af Persiska viken,
i n. ö. af Chusistan, i n. af Irak-Adschmi och i
s. ö. af Kirman. Arealen omkr. 137,700 qvkm. F. är,
med undantag af vägen mellan Busjir, Sjiras och Jesd,
en af de ofullständigast kända trakter i Persien. I
fysiskt afseende delar man landet i två regioner:
Garmsir l. Desjistan ("varmt område"), kustlandet
längs Persiska viken, samt Serdsir l. Serhad ("kallt
område"), det inre höglandet, som genomskäres af flere
höga, kala, med hvarandra parallella bergskedjor. De
mellan dessa kedjor liggande dalarna och slätterna
äro af persiska skalder prisade för sin skönhet
och i allmänhet mycket fruktbara. F. har många,
men små floder. Några af dem flyta till kusten,
såsom Prestaf och Sefid-Rud, andra förlora sig i
stora insjöar, som sakna aflopp. De största bland
dessa sjöar äro Deria-i-Nemek l. Deria-i-Niris (fordom
kallad Baktegan), i hvilken floden Bendemir utfaller,
samt Maluia l. Deria-Chur, i hvilken Sjiras-slättens
vattendrag utmynna. Produkter: ris, dadlar, oliver,
vin, bomull, tobak,
kochenill, silke samt rosor, af hvilka beredes
rosenolja. Befolkningen, hvars antal ej ens
approximativt kan uppgifvas, tillhör, med undantag
af några invandrade arabstammar, den iraniska
familjen. I F., liksom i det öfriga Persien,
sönderfaller den i två klasser: den bofasta stads-
och bybefolkningen samt nomader i bergstrakterna. Den
senare klassen är den talrikaste och fördelad i tvänne
stora stammar, mamazenier och kugelyer. De förra,
till ett antal, som det uppgifves, af 3 à 4 tusen
familjer, anträffas mellan Sjiras och Persiska viken,
de senare omkr. 14,000 familjer, ofvanom de förra
ända till Chusistans och Luristans gränser. Dessa
stammars språk är persiska, men en dialekt, som
märkbart skiljer sig från skriftspråket. – Provinsen
är delad i fem distrikt: Istakar, Ardasjir, Darabgir,
Sjapur och Erradsjan. Hufvudstad: Sjiras. Vigtigaste
hamnen är Busjir. – F. har större historiskt
intresse än någon, annan provins i Persien. Der
regerade Cyrus, hufvudmannen för achaemenidernas
stam och grundläggaren af den persiska monarkien;
derifrån har namnet Persien utgått, som sträckt sig
öfver hela Iran; der är, med ett ord, nationens
urhem. Der hafva också de forna nationella
dynastierna, achaemeniderna och sassaniderna,
efterlemnat de flesta minnesmärken, i Persepolis,
Istakar, Nak-i-Rustem, Darabgir m. fl. ställen,
som ännu kräfva forskares undersökningar.
Fars, Fr. Farce (egentl. samma ord som "färs",
Fr. farce, en fyllning af hackadt kött, fisk m. m., af
Lat. farcire, fylla, instoppa), ett litet upptågsspel,
hvars ursprung går tillbakatill den franska
dramatiska literaturens första dagar. Från 11:te
årh. kallade man farcia eller farcita ett slags poesi,
skrifven på en latinsk rotvälska, uppblandad med ord
ur hvardagsspråket. Farserna uppfördes i allmänhet på
flyttbara scener af Enfants sans souci, hos hvilka de
merendels buro namnet soties, och af Basoches klerker,
samtidigt med att Confrérie de la passion uppförde
mysterier. En af de mest berömda äldre farserna är
den vid midten af 1400-talet författade "L’avocat
Patelin". I början på 17:de årh. lät Richelieu
parispublikens gunstlingar bland farsfigurerna, de tre
lustige kamraterna, Turlupin, Gautier-Garguille och
Gros-Guillaume, uppträda på sjelfva teatern i Hôtel
de Bourgogne. För öfrigt förtjenar flertalet franska
lustspel ända till Molière intet annat namn än farser,
och äfven åtskilliga af dennes komedier, såsom Les
fourberies de Scapin, Le malade imaginaire och Le
bourgeois-gentilhomme, höra till denna genre. Flere
af 18:de århundradets skalder, såsom Scarron och Le
Sage, skrefvo farser. Numera är denna lustspelsart
i egentlig mening alldeles öfvergifven. – Farsen
tillhör emellertid ej uteslutande Frankrike, utan
har haft sin motsvarighet på andra folks teatrar:
t. ex. i grekernas satyrspel, i romarnas atellaner,
uti italienarnas commedia dell’ arte o. s. v. Äfven
hos andra, till och med ganska allvarsamma folk,
har sinnet för löjliga upptåg gifvit sig uttryck i
danandet af vissa burleska typer, såsom den spanske
"el gratioso", den engelske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
