Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faisabad - Faiseur - Faisst, Immannel, tysk musiker - Fait accompli - Faithfull, Emily, miss, engelsk typograf - Faizabad. Se Faisabad. - Fajans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnda regeringsområde. Arealen 4,271 qvkm. 1,024100
innev. (1869). – 3. Hufvudstad i nämnda distrikt,
vid södra stranden af Gogra, straxt v. om
Audh, hvilket nu bildar en förstad till F., med
37,800 innev. (1869). Staden anlades 1730 och var
nabobernas i Audh residens till 1775 samt under denna
tid en af de präktigaste städer i Hindustan.
Faiseur [fäsör], Fr. (af faire, Lat. facere,
göra), tillverkare; en person, som har förmåga
att planlägga, anordna, sätta i verkställighet;
uppviglare, bråkmakare. – Faiseur d’esprit [despri],
qvickhetsjägare. – Faiseur de phrases [dö fras],
frasmakare, tillgjord pratmakare.
Faisst, Immanuel, tysk musiker, f. 1823, gjorde
åtskilliga konstresor såsom orgelvirtuos samt bildade
i Stuttgart 1847 en förening för klassisk kyrkomusik
och 1857 ett musikkonservatorium, hvilket han sedan
1859 förestår såsom direktör, hvarjämte han sedan 1865
äfven är organist vid stiftskyrkan i nämnda stad. Han
har komponerat en stor mängd orgelstycken, motetter,
manschörer m. m. Särdeles förtjenstfull är hans
afhandling Beiträge zur geschichte der claviersonate
(i "Cäcilia", bd 25–26). A. L.
Fait accompli [fät-ackångpli], Fr. (af fati,
Lat. factum, gerning, och accomplir, fullborda), ett
afgjordt sakförhållande, ett faktum. Jfr Factum.
Faithfull [fäthföll], Emily, miss, engelsk typograf,
f. 1835, kom omkr. 1856 till London för att njuta
af verldsstadens nöjen. Snart började hon emellertid
intressera sig för de qvinliga arbetarnas ställning,
och trots mångfaldiga svårigheter blef hon 1860
i tillfälle att i London upprätta ett tryckeri,
hvars sättarepersonal uteslutande bestod af
qvinnor. Det första arbete, som utgick från F:s press,
"Victoria Regia", tillegnades drottning Victoria och
förskaffade F. fullmakt såsom drottningens ordinarie
boktryckare. 1863 upprättade miss F. tidskriften
"Victoria magazine", i hvilken hon särskildt
behandlade frågan om det qvinliga arbetet och dess
lön. Efter återkomsten från en resa i Förenta staterna
(1872–73) uppsatte hon tidningen "Women and work",
som förmedlar beröringen mellan arbetsgivare och
arbetssökande qvinnor, och 1877 började hon utgifva
tidningen "West London express", som vunnit en stor
spridning. Hennes roman: Change upon change (1868)
har blifvit gynsamt mottagen. Som föreläserska
åtnjuter hon stort anseende.
Faizabad. Se Faisabad.
Fajans, Fr. Faïence l. Fayence [fajangs]. 1. Kem. Se
Porslin. 2. Konstind., gemensamt namn för flere
olika slag af keramiska (lergods-)tillverkningar,
alla med ogenomskinlig (opak), mer eller mindre porös
massa och tenn- eller blyhaltig glasyr. Genom den
ogenomskinliga massan skilja sig dessa tillverkningar
från porslinet, som är halfgenomskinligt, och
genom den starkt glänsande glasyren från vanligt
krukmakaregods, terra-cotta och stengods. Namnet
antages vara härledt från den italienska staden
Faenza. – Den vanliga och egentliga, s. k.
emaljerade fajansen har en
jämförelsevis lös, lätt smältbar massa af röd-, grå- eller
starkt gul-aktig färg, i hvilken massa kalk ingår
jämte lera och qvarts, samt är öfverdragen med ett
lager af ogenomskinlig tennhaltig glasyr (emalj). –
Den fina fajansen, stundom kallad flintporslin eller
oäkta porslin, har en hårdare, nästan hvit massa,
sammansatt af lera med malen flinta eller fältspat och
öfverdragen med genomskinlig blyhaltig glasyr. För
dekorering af båda slagen nyttjas hufvudsakligen
målning med metalloxider och, sedan 1752, jämväl
tryck medelst koppargravyr. I fajans utföras bords-
och andra husgerådskärl af allahanda slag äfvensom
kakelugnar och åtskilliga prydnadsföremål.
Fajansliknande tillverkningar förekomma redan i
de gamla egyptiska grafvarna (vaser, statyetter,
perlor). Hos assyrer och babyloner hade emaljeradt
lergods en vidsträckt användning (väggplattor,
prydnader); de klassiska folken, greker och romare,
upptogo deremot andra slag af lergodsfabrikat
(terra-cotta, antika vaser). I österlandet synes
fajanstillverkningen hafva fortlefvat och genom
araberna blifvit öfverförd till Europa, der den
på 800-talet öfvades af de spanske morerna och
efter hand nådde en hög ståndpunkt. Från Spanien
öfverfördes konsten till de baleariska öarna,
och det är efter den största bland dessa,
Majorca (under medeltiden: Majolica), som de äldre
italienska fajanserna fått sitt namn. Uti Italien
blomstrade fajans,-(majolika-)tillverkningen under
slutet af 1400-talet och följande århundrade. Luca
della Robbia och hans efterföljare nyttjade denna
teknik för rent konstnärliga uppgifters lösande
(figurreliefer). Praktkärl af majolika tillverkades
i stor mängd under 1500-talet i flere italienska
städer. Från Italien utbredde sig konsten efter
hand till Europas öfriga land, till Frankrike, der
en betydande fajanstillverkning egt rum i Nevers,
Rouen, Marseille och Strassburg, till Holland, der
Delft blef en af fajanstillverkningens hufvudorter,
och slutligen jämväl till Sverige, der Rörstrand fick
sina privilegier 1729 och Marieberg 1758. – Den fina
fajansen är, åtminstone i sin egenskap af handelsvara,
en engelsk uppfinning från 18:de årh. Från 1770-talet
har den tillverkats äfven i Sverige och fabriceras
numera i de flesta land. Till denna klass hör den i
Sverige f. n. allmännast begagnade hushållsfajansen,
hvilken nu utgör hufvudmassan af våra fabrikers
tillverkning.
Fajansens dekoration har vexlat betydligt efter
olika tiders smak och stilriktningar. Den lemnar
derigenom ett intressant och ej ovigtigt bidrag
till dessa riktningars historia samt dermed till den
allmänna konsthistorien. De spansk-moriska fajanserna
visa de österländska dekorationsmotiven: geometriska
linieornament, stiliserade blad och djurformer samt
arabiska skrifttecken. På de italienska majolikorna
förekommer i vidsträckt grad figurdekoration
efter berömda konstnärers teckningar; vid sidan
deraf renaissance-ornament, bildade på grundvalen
af antik-romerska prydnadsmotiv, framför allt de
s. k. grotteskerna. De äldre franska fajanserna förete
dels figurdekoration, dels ett sjelfständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
