Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabriano, stad - Fabriano, Gentile da, italiensk historiemålare - Fabrice, Ernst Fredrik von, friherre, tysk diplomat - Fabrice, Feorg Friedrich Alfred, friherre von F, sachsisk general och krigsminister - Fabricera. Se Fabrik. - Fabricius - Fabricius, Georg, tysk skriftställare - Fabricius, Hieronymus - Fabricius, Johan Albert, tysk lärd - Fabricius, Jakob, poet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fabriano, stad i den italienska provinsen Ancona
(Markerna), på sluttningen af Apenninerna. Omkr. 7,600
innev. Pappers- och krutbruk samt pergamentsfabrik.
Fabriano, Gentile da, italiensk historiemålare
af den äldre umbriska skolan, lefde i början af
1400-talet (hans födelse- och dödsår äro okända) och
var sysselsatt på många olika ställen uti Italien,
såsom i Brescia, Venezia, Florens, Siena, Orvieto och
Rom. Den trakt, som utgjorde hufvudområdet för hans
verksamhet, var emellertid Perugia och Markerna. F:s
konst kännetecknas af den traditionella fromhet,
som tillhörde skolan i de trakter, der den helige
Francesco d’Assisi haft sitt hem, och hvilken
synnerligast visar sig i det ödmjuka behaget och
finheten i hans figurers hufvud. Men derjämte älskar
han att i sina kyrkliga målningar inblanda genreartade
motiv och gestalter samt att förhöja verkan af
sin nästan skugglösa färg med förgyllda sirater,
som äro plastiskt anbragta å figurernas drägter. I
formkänsla och djup står han vida under sin store
efterföljare på det religiösa området, Fra Giovanni
da Fiesole. Ett af hans bästa verk är en målning i
akademien i Florens, framställande i ett ståtligt
uppträde Konungarnas tillbedjan af Jesusbarnet.
C. R. N.
Fabrice [-bris], Ernst Fredrik von, friherre, tysk
diplomat, sändes 1710 till Bender såsom holsteinskt
sändebud hos Karl XII och qvarstannade hos konungen
till dennes hemresa, på hösten 1714. De depescher,
som han under denna tid skref till sitt hof, hafva
utgifvits under titeln: Anecdotes du séjour du
roi de Suède à Bender ou lettres de M. le baron de
Fabrice pour servir d’éclaircissement à l’histoire
de Charles XII och utgöra ett vigtigt bidrag till
Karl XII:s historia under den nämnda tiden. Efter
hemkomsten ingick F. i tjenst hos kurfursten af
Hannover (konung Georg I af Storbritannien), af
hvilken han 1718 sändes till Sverige för att med Karl
XII underhandla om Bremen och Verden. Död d. 21 Juni
1727. F. stod ganska väl hos Karl XII. Han var en glad
och lefnadslustig, men på samma gång slug och fyndig
man. B. S.
Fabrice [-bris], Georg Friedrich Alfred, friherre
von F., sachsisk general och krigsminister, f. 1818,
ingick 1834 vid kavalleriet, blef 1863 öfverste och
1864 generalstabschef vid tyska exekutionshären
i Holstein, befordrades 1865 till generalmajor
och var under 1866 års krig mellan Österrike
och Preussen chef för de sachsiska truppernas
generalstab. Sistnämnda år utnämndes han till
generallöjtnant samt krigsminister, i hvilken senare
egenskap han genomförde sachsiska härens ombildning
till tolfte armékåren i nord-tyska förbundshären. Vid
utbrottet af kriget mellan Frankrike och Tyskland
(1870) blef han generalguvernör öfver 12:te
armédistriktet och utnämndes d. 1 Jan. 1871 till tysk
generalguvernör i Versailles. S. å., efter freden,
utnämndes han till högste befälhafvare öfver de tyska
ockupationstrupper, som tills vidare qvarlemnades
i Frankrike, men öfvertog i midten af året åter sin
befattning som
krigsminister, utnämndes 1873 till kavallerigeneral
och 1876 till konseljpresident med bibehållande af
krigsportföljen. 1878 blef han friherre.
Fabricera. Se Fabrik.
Fabricius, namn på en hernikisk, sedermera
romersk slägt. Mest bekant är Cajus F. Luscinus
(den enögde), hvilken från Aletrium i hernikernas
land flyttade till Rom och der blef en högst
utmärkt medborgare. Han stred framgångsrikt med
lukaner och bruttier 282 f. Kr. samt vann åt Rom
flere af Syd-Italiens grekiska städer. Känd är hans
beskickning till konung Pyrrhus, i hvars läger han
ståndaktigt motstod alla konungens försök att vinna
honom. Enligt en, dock ej bestyrkt, sägen skall
konungen hafva förgäfves sökt skrämma F. genom att
låta en elefant helt plötsligt upplyfta sin snabel
öfver honom. Större tillit förtjenar uppgiften
att F. underrättat Pyrrhus om ett tillämnadt
förgiftningsförsök från hans läkares sida. Under denne
konungs frånvaro på Sicilien vann F. framgångar mot de
syd-italiska och samnitiska folken. 275 f. Kr. var
han censor och utstötte ur senaten den duglige,
men i sitt lefnadssätt något yppige P. Cornelius
Rufinus. F. var känd för en så sträng och omutlig
redbarhet, att konung Pyrrhus skall om honom hafva
yttrat: "Förr skall solen rubbas ur sin bana,
än Fabricius förmås att vika från dygdens väg".
R. Tdh.
Fabricius, Georg, tysk skriftställare, f. 1516,
d. 1571 som rektor vid fursteskolan i Meissen,
blef 1570 af riksdagen i Speier krönt till poeta
laureatus. Han utgaf flere latinska dikter,
skref åtskilliga historiska arbeten af värde samt
ombesörjde förträffliga upplagor af Horatius och
Virgilius. Jfr Baumgarten-Crusius, "De G. Fabricii
vita et scriptis" (1839).
Fabricius, Hieronymus, efter sin födelsestad,
i Kyrkostaten, kallad ab Aqvapendente, f. 1537,
d. 1619 som professor i anatomi och kirurgi i Padua,
inlade stora förtjenster om dessa vetenskapers
utveckling. Han efterlemnade Opera chirurgica (1666)
och Opera omnia anatomica et physiologica (1687).
Fabricius, Johan Albert, tysk lärd, f. 1668, blef 1699
professor i vältalighet vid akademiska gymnasiet i
Hamburg och dog derstädes 1736. – Bland hans många
skrifter, hvilka sträcka sig till de flesta af
vetandets områden, må nämnas: Bibliotheca latina
(1697; 5:te uppl. 1721; å nyo utg. af Ernesti,
1773–74), Bibliotheca graeca, (1705–28; forts. och
utg. i ny uppl. af Harless, 1790–1809), Bibliotheca
latina mediae et infimae aetatis (1734–36; forts.
af Schöttgen, 1746; ny uppl. 1754), hvari han gifver
en framställning af medeltidens latinska literatur,
Bibliographia antiquaria (1713; 3:dje uppl. 1760)
och Bibliotheca ecclesiastica (1718). F. var en
af sin tids lärdaste och mest produktive filologer
samt en af de förste, som bearbetade den klassiska
literaturhistorien.
Fabricius, Jakob, poet, f. 1703, d. 1741 som
amiralitetspastor i Karlskrona, blef 1737 förlofvad
med skaldinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht och gift
med henne samma år som han dog. 1744 utgaf hans maka
under titeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
