Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Explosion - Explosiv - Explosiva ljud - Explosivt ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om förloppet vid explosion se Explosivt ämne.
På det militära området tillgodogöres verkan
af explosion dels vid skjutning, dels vid
sprängning. Den verkan, som uppnås vid ett explosivt
ämnes användning såsom spräng- eller drifkraft,
d. v. s. det explosiva ämnets nyttiga effekt, är
beroende dels af det tryck, som explosionsgaserna
utöfva, dels af den tid, inom hvilken explosionen
försiggår. Den nyttiga effekten utrönes genom
skjut- eller sprängförsök samt medelst användande
af krutprofvare, tryckmätare och hastighetsmätare
(kronografer). W. G. B.
Explosiv (af Lat. explodere, utdrifva, utstöta),
som eger förmågan att hastigt springa sönder eller
förbrinna med knall. – Se Explosion och Explosivt
ämne.
Explosiva ljud, explosivor (af Lat. explodere,
utdrifva, utstöta), kallas sådana konsonantljud,
hvilkas väsentligaste element frambringas, då en
genom näshålans afstängning (medelst gomseglet)
och de främre talorganens – t. ex. båda läpparnas
eller tungans och gomhvalfvets – fullständiga
sammanslutande afspärrad luftström plötsligt
framdrifves vid organens åtskiljande, vare sig
vägen öppnas genom munnen eller genom näsan. Dervid
uppkommer en luftstöt, som liknats vid en explosion;
detta har gifvit anledning till namnet. Dessa ljud
hafva ock kallats klusila ljud ("tillslutningsljud",
T. "verschlusslaute") med anledning af talorganens
föregående fullständiga sammanslutning. 1) Explosiva
munljud (orala explosivor), uppstå, då luften
utdrifves genom munnen; sådana äro t. ex. de första
konsonantljuden i på, bit, tal, du, ko, gosse. I
sådana ställningar som efter den första vokalen
i Sv. tappa, Ital. fatto, Ung. reggel och dylika
fall af "dubbelkonsonant" i åtskilliga äldre och
nyare språk föregås explosivan af ett homorgant
(af samma organ bildadt) ljud, som uppkommer vid de
främre talorganens sammanslutning. Flere forskare
anse detta ljud (af Leffler kalladt implosiva)
böra uppfattas såsom ett konsonantljud lika väl
som det explosiva ljudet, enligt hvilken åsigt de
ifrågavarande klusila konsonantljuden bildas antingen
vid de främre talorganens tillslutning (implosiva
ljud, t. ex. det första p i tappa, lappman) eller vid
deras öppnande (explosiva ljud, t. ex. det andra p
i tappa, p i på, apa). De fleste språkforskare anse
emellertid, att båda ljuden jämte mellanliggande paus
tillsamman bilda ett konsonantljud, hvilket sålunda
skulle bestå än af två "ljudhalfvor", än af endast den
ena halfvan. Det explosiva elementet saknas i regeln
i slutet af ord eller af sammansatta ords första led,
då nästa ord eller sammansättningsled börjar med
homorgan konsonant. I att du, klubbpåk bildas sålunda
– i motsats mot i att bo, klubbkrig – t- och b-ljuden
utan explosion; då denna uppstår, framkomma d- och
p-ljuden. 2) Explosiva näsljud (nasala explosivor)
uppstå, då luften endast utdrifves genom näshålan vid
gomseglets plötsliga lossande från svalgväggen; de
äro i många språk vanliga, ehuru de ofta af forskare
förbisetts och icke allmänt erkännas som
konsonantljud. Då de betecknas i skrift, få de samma
tecken som motsvarande explosiva munljud. Explosiva
näsljud äro i svenskan de fyra olika, med det andra
p, b, t, d betecknade ljuden i lappman, näbbmus,
vittna och räddning, af hvilka de två sista, med t
och d återgifna, äfven träffas i förväntning och
sändning. Dessa ljud, hvilka kallats än faukala,
än velara, än faryngovelara ljud, än explosiva
resonanter, T. "nasenstosslaute" m. m., förekomma
blott tillsamman med en följande homorgan, vanlig
nasalkonsonant (således i förbindelserna -pm-,
-tn- o. s. v.). – Vid en strängare analys finner man –
och detta kan grafiskt uppvisas med hjelp af Mareys
polygraf (se d. o.) –, att hvarje konsonantljud har
ett explosivt (l. implosivt) element, nämligen
ett ögonblickligt bullerljud (T. "geräusch"),
hvilket, enligt Leffler, just bör anses såsom
något för konsonantljuden väsentligt, liksom
det är det enda för alla konsonantljud gemensamma
(jfr Konsonant) och det som skiljer dessa ljud från
vokalerna. (Jfr L. F. Leffler, "Några ljudfysiologiska
undersökningar rörande konsonantljuden. I", 1874.)
Fr. L-r.
Explosivt ämne (af Lat. explodere, utdrifva,
utstöta) kallas hvarje kemisk förening eller
mekanisk blandning, som antingen genom mekanisk
åverkan, såsom stöt, rifning etc., eller ock genom
upphettning bringas till en ögonblicklig, våldsam
kemisk sönderdelning, hvarvid hufvudsakligen
gasformiga produkter bildas. Till följd af den
värmeutveckling, som vid den kemiska reaktionen
uppstår, sträfva dessa gasformiga produkter att
utvidga sig, hvarigenom ett högt tryck utöfvas på
närliggande föremål, hvilka, om de ej kunna motstå
detsamma, bortslungas eller krossas (explodera). Som
exempel på explosiva kemiska föreningar må nämnas:
klorqväfve, bromqväfve, jodqväfve, bomullskrut
(nitrocellulosa), nitroglycerin, nitromannit,
nitromjölksocker, knallqvicksilfver, knallsilfver,
pikrinsyra samt dennas salter. Till det andra
slaget af explosiva ämnen, mekaniska blandningar,
höra blandningar af oxiderande ämnen med lätt
förbränneliga kroppar. Allmännast förekommande
oxiderande ämnen äro salpetersyrade, klorsyrade,
kromsyrade och äfven mangansyrade salter. Oftast
använda lättförbränneliga ämnen äro sågspån, kol,
svafvel, socker och blodlutsalt. Förloppet vid
explosion liknar i allmänhet vanlig förbränning, i det
att ett eller flere af de enkla ämnena ingå föreningar
med syret. Men under det att den kemiska processen
vid förbränning försiggår långsamt, sker densamma
vid explosion jämförelsevis häftigt och häftigare
i samma mån de uti den kemiska processen deltagande
ämnena ligga hvarandra nära. Uti de explosiva kemiska
föreningarna ligga de särskilda beståndsdelarnas
atomer helt nära, inom omätbart små afstånd från
hvarandra. Till följd deraf kan explosionen försiggå
vida hastigare än vid de explosiva blandningarna, i
hvilka blandningsdelarna förekomma i jämförelsevis
grofkornigt tillstånd samt ojämnt blandade med
hvarandra och alltid på mätbara afstånd. Explosionens
hastighet är äfven beroende af den impuls, som
åstadkommer explosion. Sålunda finnes det explosiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
