Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Expedition - Expedtionschef - Expeditionsdeputationen. Se Deputation. - Expeditionskronofogde - Expeditionslösen - Expeditionssekreterare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års organisation, Justitiekanslersexpeditionen,
Hoträtternas civil- och kriminalexpeditioner
o. s. v.). 2. C. O. N. 3. A. Th. S.
Expeditionschef, förv., benämnes, sedan 1840,
chefen för den till ett statsdepartement hörande
afdelningen af K. M:ts kansli, med undantag dock för
Utrikesdepartementet, hvilken afdelnings chef kallas
Kabinettssekreterare, liksom denna afdelning jämväl
bär namnet Kabinettet för utrikes brefvexlingen. De
militäre ämbetsmän, som stå i spetsen för de
under landt- och sjöförsvarsdepartementen lydande
kommandoexpeditionerna, och hvilka oegentligt blifvit
benämnda expeditionschefer, kallas numera (åtminstone
inom det förstnämnda departementet) officielt
chefer för landt- eller sjöförsvarsdepartementets
kommandoexpedition. – Vid statsdepartementens
inrättande ofvannämnda år och den i sammanhang
dermed genomförda omorganisationen af K. M:ts
kansli trädde expeditionscheferna i stället för
statssekreterarna, dock utan den dessa åliggande
föredragningsskyldighet i statsrådet. En dylik
skyldighet plägar expeditionscheferna åläggas endast
under tillförordnad regering. – Vid de förändringar i
kansliets organisation, som egde rum 1875 och 1879,
hafva expeditionschefernas åligganden förblifvit i
allmänhet oförändrade. Enligt nu gällande instruktion
för ämbets- och tjenstemännen i K. M:ts kansli,
af den 7 Juni 1878, äro expeditionschefernas
ämbetspligter: att biträda departementschefen i
allt hvad till departementets handläggning hörer
och till föredragning bereda de mål och ärenden,
som icke öfverlemnas till de inom departementet
inrättade byråer; att efter bestämda grunder
mellan byråerna fördela inkommande mål och ärenden;
att granska koncepten till utgående expeditioner,
innan desamma lemnas till utskrifning; att till
departementschefen afgifva förslag i fråga om ämbets-
och tjenstemännens indelning till tjenstgöring
och om semesterfördelning; samt att i allmänhet
vaka öfver ärendenas behöriga gång och hafva
tillsyn deröfver att ämbets- och tjenstemän samt
betjening inom departementet noggrant fullgöra
sina tjensteåligganden. Expeditionschefen i
Justitiedepartementet eger derjämte att, der så
erfordras, i Högsta Domstolen föredraga frågor om
stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af
lagar eller författningar. A. Th. S.
Expeditionsdeputationen. Se Deputation.
Expeditionskronofogde, en tjensteman öfver stat,
hvilken, efter tillstyrkan af K. M:ts
Befallningshafvande, med K. M:ts tillstånd antages för att
biträda en kronofogde, när denne, till följd af
fögderiets storlek eller af annat skäl, som pröfvats
giltigt, icke kan medhinna att uträtta alla sina
tjensteåligganden. Expeditionskronofogden, som aflönas
af den ordinarie kronofogden, erhåller förordnande
af Kammarkollegium (Kammarkoll. instruktion d. 14
Nov. 1879). Hvad K. M:t i ett särskildt fall d. 7
Febr. 1862 förklarat – nämligen att kronans allmänna
uppbörd, äfvensom den uppbörd af menigheters eller
andra medel, som i sammanhang dermed eger rum,
bör af ordinarie kronofogden verkställas, och att
ansvarigheten för uppburna medel, vare sig kronans
eller enskildes, å honom ytterst hvilar men
att det i öfrigt må på K. M:ts Befallningshafvande
ankomma att om fördelning af göromålen emellan
ordinarie kronofogden och expeditionskronofogden
förordna – torde få betraktas såsom i allmänhet
ländande till efterrättelse i fråga om bestämmande
af vidden för expeditionskronofogdes befogenhet.
A. Th. S.
Expeditionslösen, den afgift, som erlägges för de från
offentliga myndigheter utgående expeditionerna. –
Så godt som i alla land och under alla tider har
det ansetts skäligt att låta den, som påkallat
offentlig myndighets bistånd, genom att derför
erlägga betalning lemna staten ett bidrag till
underhåll af de för statsförvaltningen nödiga
tjenstemännen. Ursprungligen kom i allmänhet denna
betalning tjenstemännen sjelf direkt till godo och
utgjorde hans tjensteinkomst. (Jfr Sportler.) Numera
har detta aflöningssätt, med afseende på statens
tjenstemän, tämligen allmänt blifvit öfvergifvet,
och expeditionslösen ingår till statsverket,
under det att bestämd aflöning blifvit från detta
till tjenstemännen anslagen. Den tariff, enligt
hvilken ifrågavarande lösen utgöres, kallas vanligen
expeditionstaxa, och den för ämbetsverk, domstolar
och myndigheter nu gällande expeditionstaxan är
fastställd genom Kongl. förordningen af d. 30
Nov. 1855, i hvilken några mindre förändringar
sedermera blifvit gjorda. Afgiftens storlek
bestämmes i expeditionstaxan efter ämbetsverkets
eller myndighetens betydenhet och expeditionernas
beskaffenhet. A. Th. S.
Expeditionssekreterare, förv., voro, intill dess
1878 års kansliorganisation trädde i verkställighet,
de näst cheferna högste tjenstemännen inom K. M:ts
kansli. Redan i de äldsta kansliordningarna benämnas
afdelningscheferna i kansliet sekreterare (deras
underordnade biträden kallades skrifvare). Vid
kansliets utveckling och dermed följande behof af
talrikare personal ökades antalet sekreterare, ur
hvilkas krets då statssekreterarna utskildes såsom
afdelningschefer. (1634 års regeringsform och 1661
års kansliordning.) När sistnämnda kansliordning
– den första mera utförliga och systematiska –
förklarade, att af öfrige kunglige sekreterare
en skulle tilldelas åt hvarje statssekreterare
till biträde i dennes maktpåliggande göromål, att
andre åter skulle föra protokollet hos kungliga
regeringen (Karl XI:s förmyndare) och vid Riksens
råds eller Kanslikollegiets öfverläggningar, kan man
anse skilnaden mellan expeditionssekreterarna och
protokollssekreterarna först hafva uppkommit, ehuru de
förres titel ej påträffas förr än i kansliordningen
af d. 14 Juni 1720, sedan genom 1719 års kansliordning
kansliet blifvit underafdeladt i expeditioner (en
revisions- och tre statsexpeditioner). Intill 1840
års kansliorganisation skulle, enligt de senare
kansliordningarna (1773, 1801, 1809), i hvarje
expedition finnas endast en expeditionssekreterare,
hvilken skulle vara statssekreterarens biträde
samt sjelfskrifne vikarie och, under denne,
förman för expeditionens personal. I 1773 års
kansliordning benämnas desse ämbetsmän förste
expeditionssekreterare, och detta titeltillägg
bibehölls, ehuru ur följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
