Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ewald, Johan von - Ewald, Herman Frederik - Ewald, Georg Heinrich August von - Ewald, Ernst Deodat Paul Ferdinand - Evalvera, handelst. - Evan, binamn för Bacchus - Evander, enl. sagan en arkadier - Evangeliarium. Se Evangeliebok - Evangelical friends. Se Qväkare - Evangliebok, bok, som innehåller de delar af de fyra evangelierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 25 Juni s. å. E. utmärkte sig ej blott som krigare
genom tapperhet och själsnärvaro, utan jämväl som
menniska genom oegennytta, gudsfruktan och ovanligt
stor bildning. Han författade bl. a. Ueber den
kleinen krieg (1785) och Beispiele grosser helden
(1797–1800).
2. Ewald, Herman Frederik, dansk novellist, den
föregåendes sonson, född i Köpenhamn d. 13 Dec.
1821, student 1843, blef längre fram landtbrukare
och landtmätare i Slesvig, till dess han efter
fredsslutet 1864 flyttade till Danmark, hvarest
han sedan har lefvat som författare. Sedan 1860,
då novellen Valdemar Krones ungdomshistorie (4:de
uppl. 1876) utkom, har han nästan hvarje år utgifvit
en större berättelse och en mängd mindre: Frants
Böckmann, den första af hans historiska romaner
(1861), Familien Nordby (1862; 2:dra uppl. 1872),
en nutidsberättelse. E:s bästa arbete af detta slag,
Johannes Falk (1865; 2:dra uppl. 1870), Svenskerne
paa Kronborg (1867; 4:de uppl. 1878; "Svenskarne
på Kronborg", 1871), Knud Rydbjergs livseventyr
(två upplagor 1868), Hvad Ellen vilde (1869; 2:dra
uppl. 1875), Den skotske qvinde paa Tjele (1871;
2:dra uppl. 1872), Agatha (1873; 2:dra uppl. 1876),
Knud Gyl-enstjerne (1876), Niels Brahe (1877;
"Nils Brahe", 1880) och Blanca (1878). Sedligt och
religiöst allvar som djupt liggande grundstämning,
rikedom på goda poetiska motiv i förening med frisk
realism, fullhet och fasthet i karaktersteckningen,
i synnerhet hos qvinnan, en viss aristokratisk
sjelfbehärskning i diktionen och stor noggranhet
i återgifvandet af hvarje stånds och tids drägt, i
synnerhet den språkliga, utgöra de stora förtjensterna
hos E., hvilka, oaktadt den bredd och den kyla,
hvaraf hans framställning stundom lider, obetingadt
ställa honom främst bland nu lefvande danska
novellister. C. R.
Ewald, Georg Heinrich August von, tysk orinntalist,
bibelforskare, f. 1803, d. 1875, blef 1827
e. o. och 1831 ordinarie professor i filosofi
vid universitetet i Göttingen. 1835 erhöll han
professuren i orientaliska språk. Såsom en af de
sju göttingenprofessorerna, hvilka protesterade mot
upphäfvandet af den hannoverska grundlagen, blef
han 1837 afsatt från sitt ämbete, men utnämndes
redan följande året (1838) till professor i Tübingen,
först inom filosofiska, sedan (1841) inom teologiska
fakulteten. E:s arbeten öfver hebreiska språkets
grammatik, bibelns exegetik och det israelitiska
folkets historia hafva varit epokgörande för
forskningarna på dessa områden. Vigtigast bland
hans arbeten äro: Ausführliches lehrbuch der
hebräischen sprache (1827; 8:de uppl. 1870),
Die poetischen bücher des Alten bundes (1835–37;
2:dra uppl. 1866 f.), Geschichte des volkes Israel
(1843–59; 3:dje uppl. 1864 f.) och Theologie des
Alten und Neuen bundes (1871–75). Äfven de öfriga
österländska språken, särskildt arabiskan, arameiskan,
etiopiskan, persiskan och sanskrit, gjorde E. till
föremål för djupgående studier. I många afseenden
oöfverträffad är hans Grammatica critica linguae
arabicae (1831–33). I Sprachwissenschaftliche
abhandlungen sökte han bryta en ny väg för bevisen
om den inre
frändskapen mellan alla jordens språk. Äfven som
universitetslärare var E. synnerligen framstående, och
många lärda män hafva utgått ur hans skola. Derjämte
fann han tid att i tal och skrift inlägga sitt
votum i de från 1862 fortgående kyrkliga striderna i
Hannover, och han var 1863 en af upphofsmännen till
den nya hannoverska kyrkolagen. Efter tyska kriget
1866 och Hannovers införlifvande med Preussen blef
E., som vägrade att aflägga trohetsed åt sin nye
monark, försatt ur tjenstgöring och 1868 beröfvad
"venia legendi". Från den tiden uppträdde han såsom en
öppen motståndare till den nya ordningen och kämpade,
dels genom flygskrifter, dels såsom representant
för staden Hannover i nordtyska och tyska riksdagen,
på det hänsynslösaste sätt mot annexionspolitiken.
Ewald, Ernst Deodat Paul Ferdinand, tysk
historiemålare, f. 1836, lärjunge af Steffeck i
Berlin och Couture i Paris, studerade 1863–64 uti
Italien äldre freskomålningar samt bosatte sig 1865
i Berlin, der han sedan 1868 egnat sin verksamhet åt
konstindustri-museet, för hvars undervisningsanstalt
han blef direktör 1874. (De sju dödssynderna
och väggmålningar ur Nibelungen-sagan i Berlins
Nationalgalleri m. m.).
Evalvera (rättare evaluera,
Fr. évaluer). handelst., uppskatta, värdera;
beräkna olika mynt-, mått-, mål- ell. vigtsorters
förhållande till hvarandra. – Evalvation l.
Evalvering, uppskattning, prisbestämning; beräkning
af en mynt-, mått-, mål- eller vigtsorts förhållande
till en annan sort.
Evan, Grek., Lat. Evan (Euan), binamn
för Bacchus; bacchantinnornas jubelrop vid
Bacchusfesten. Jfr Evoë.
Evander, Grek. -dros, enl. sagan en arkadier,
som bosatte sig på det palatinska berget vid
Tiberfloden. Han skall hafva uppträdt såsom
lagstiftare samt främjare af sed och ordning i
Latium, der han införde bruket af bokstafsskriften
äfvensom dyrkan af den lycaeiske Pan. Vid närmare
undersökning af sagan visar det sig dock, att E. ("den
gode mannen") egentligen är ett annat namn på Faunus
("den välvillige guden"), en fornlatinsk nationalgud,
som uppfattades såsom en huldrik naturande, hvilken
befordrade fruktsamhet och mensklig odling samt var
i besittning af siareförmåga. Faunus sammansmälte
sedan med den grekiske Pan. Jfr Carmenta och Faunus.
R. Tdh.
Evangeliarium. Se Evangeliebok.
Evangelical friends. Se Qväkare.
Evangeliebok (Evangeliarium l. Evangelistarium), bok,
som innehåller de delar af de fyra evangelierna,
hvilka vid den offentliga kristna gudstjensten
skola föreläsas och betraktas. Motsvarande samling
af stycken ur epistlarna, Apostlagärningarna och
Uppenbarelseboken kallas epistolarium. Stundom
sammanfattas, såsom t. ex. i Sverige är allmänt
brukligt, bägge delarna (jämte särskilda böner före
episteln och efter evangeliet för hvarje sön- och
helgedag) under benämningen evangeliebok. I denna
finnas dessutom upptagna, såsom bihang, utdrag ur
kyrkohandboken samt åtskilliga böner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
