Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Euthanasi (af grek. ev, väl, god, lätt, och thanatos, död) - Euthymios zigabenos (zygadenos), lärd grekisk munk - Euthymos, berömd atlet från Lokri - Eutin, hufvudstad i det oldenburgska furstendömet Lübeck - Eutokios från Askalon - Eutropius, romersk historieskrifvare - Eutropius, en eunuk - Eutyches, stiftaren af eutychianernas eller monofysiternas sekt - Eutychius, den grekisk-ortodoxa kyrkans patriark i Alexandria - Euxenit, miner. - Ev... Ord, som icke finnas under Ev..., sökas på Eu... - Eva (Hebr. chavva, "lefvande") - Evagoras, konung i det forna Salamis på ön Cypern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obehagligt eller störande, att skaffa frisk luft
och släcka törst med uppfriskande drycker
samt hålla läppar och tunga mjuka och fria från
beläggningar. Men jämte denna kroppsliga "eufori"
bör man söka skaffa den döende den psykiska vård,
som bäst motsvarar hans andliga ståndpunkt och behof.
F. B.
Euthymios zigabenos (zygadenos), lärd grekisk munk
i början af 12:te årh., skref kommentarier öfver
psaltaren och de fyra evangelierna samt en tämligen
klumpig polemik mot kättarna under titeln Panoplia,
"rustkammare" (för den ortodoxa tron).
Euthymos, berömd atlet från Lokri, i nedre Italien,
lefde på Xerxes’ tid och vann tre gånger priset vid
de olympiska spelen. Han befriade staden Temesa från
en ond ande, Polites, åt hvilken årligen en jungfru
offrades, och blef, enligt sagan, slutligen lefvande
bortförd från jorden.
Eutin, hufvudstad i det oldenburgska furstendömet
Lübeck, i östra Holstein, vid Eutin-sjön. Omkr. 3,700
innev. Storhertigligt slott. Orten är gammal. Grefve
Adolf II af Holstein öfverlemnade den 1155 till
biskopen af Lübeck, hvilken gjorde densamma till
stad och för en tid förlade biskopssätet dit. 1803
kom biskopsstiftet såsom furstendöme till Oldenburg.
Eutokios från Askalon, grekisk matematiker i
midten af 6:te årh. e. Kr., författade kommentarier
till åtskilliga af Archimedes’ och Apollonios’
arbeten. Dessa hans skrifter äro af stor vigt för
kännedomen om matematikens historia i Grekland.
G. E.
Eutropius, romersk historieskrifvare, handsekreterare
hos Konstantin den store, åtföljde Julianus på dennes
fälttåg till österlandet 363. Död omkr. 370. På
uppdrag af kejsar Valens utarbetade E. ett sammandrag
af Roms historia (Breviarium ab urbe condita) till
och med Joviani död (364), i 10 böcker, af hvilka
de fyra, som behandla kejsartiden, äro arbetets bästa
del, förnämligast genom sina karaktersteckningar. E:s
historiska öfversigt har, till följd af den i
allmänhet riktiga och lättfattliga framställningen,
blifvit rätt mycket använd till skolbruk och redan
tidigt öfversatt på grekiska. Bland flere upplagor
må nämnas den af Hartel (1872) och den af Droysen
(1878–79). R. Tdh.
Eutropius, en eunuk, gunstling hos kejsar
Arcadius, var först slaf, kom sedermera till
anseende vid hofvet under Theodosius den store
och steg i inflytande hos dennes son Arcadius,
hvilkens minister han blef efter Rufini störtande
(395 e. Kr.). Utnämnd till patricier och konsul,
gjorde han sig mer och mer förhatlig genom girighet,
grymhet och allt slags uselhet samt blef slutligen,
399, genom kejsarinnan Eudoxias och goten Gainas’
inflytelse störtad samt först landsförvist till
Cypern, men sedan dömd och aflifvad i Chalcedon.
R. Tdh.
Eutyches, stiftaren af eutychianernas eller
monofysiternas sekt, var presbyter i Konstantinopel,
understödde Cyrillus på mötet i Efesus 431 och
bekämpade Nestorius’ lära, I betonandet af de bägge
naturernas förening i Kristus gick han längre än Cyrillus, i det han
lärde,
att, efter denna förening, Kristus hade blott en
natur, det menniskoblifna ordets. Derför blef han
sjelf anklagad för kätteri, instämd inför det af
patriarken Flavianus ledda mötet i Konstantinopel
448 samt der afsatt och bannlyst. Detta mötes
beslut återkallades på ett nytt möte i Efesus 449
("röfvaresynoden"), hvilket leddes af patriarken
Dioscurus i Alexandria, och der genom på förhand
vidtagna åtgärder – t. ex. inkallandet af en
massa egyptiska munkar – segern tillförsäkrats
E:s anhängare. E. frikändes, Flavianus och hans
anhängare bannlystes, och E:s lära förklarades för
kyrkans. Men på kyrkomötet i Chalcedon 451 förklarades
det efesiska mötets beslut (såsom tillkommet genom
intriger, terrorism och våld) ogiltigt. E., hans
anhängare och hans lära fördömdes, och den sedan
dess gällande kyrkliga läran om de båda naturerna i
Kristus antogs. Eutychianerna bibehöllo sig såsom
särskild sekt, monofysiter, i synnerhet i Syrien,
Mesopotamien och Egypten, delade i flere partier,
men förenades och organiserades i det följande årh. af
Jakob Baradaeus (död 578).
Eutychius (egentl. Said ben Batrik), den
grekisk-ortodoxa kyrkans patriark i Alexandria i
medlet af 10:de årh., skref på arabiska Nothin el
Gauhar ("perlsnöret"), en krönika, som går från
verldens skapelse till 940 och innehåller många
otroliga saker. Den utgafs, med latinsk öfversättning,
af Pococke (Oxford 1658).
Euxenit (af Grek. ev, vackert, och xenos, främling,
med afseende på mineralets sällsynta beståndsdelar),
miner., ett sällsynt, vid Arendal och på Hitterön
i Norge funnet svart, glänsande och tungt mineral,
som utgöres af niob-, tantal- och titansyrade salter
af ytterjordarna, torjord, uranoxid, didymoxid
m. m. P. T. C.
Ev ... Ord, som icke finnas under Ev ..., sökas på
Eu ...
Eva (Hebr. chavva, "lefvande") var enligt hebréernas
antropogoniska föreställning den förste mannens hustru
och således hela menniskoslägtets stammoder. Om
hennes skapelse har den bibliska urkunden tvänne
hvarandra olika berättelser. Enligt den första
(1 Mose b. 1: 27) skapades mannen och qvinnan
samtidigt och likartadt, omedelbart af Gud; enligt
den yngre berättelsen (1 Mose b. 2: 7) skapades
mannen först och sedan, efter djur- och växtrikets
daning, qvinnan, utaf ett af mannens refben. En
denna senare berättelse liknande åsigt förekommer hos
många andra folk, bl. a. kaldéer, perser, greker (Jfr
Platos "Symposion"), och i oncirokritspråket betyder
samma ord både "refben" och "hustru". Jfr Adam.
L. L.
Evagoras, konung i det forna Salamis på ön Cypern,
tillhörde Teukridernas urgamla herskareätt, hvilken
genom en fenicisk usurpator blifvit undanträngd
från regeringen. Genom klokhet och beslutsamhet
lyckades han icke blott återvinna sitt fädernerike
(410 f. Kr.), utan äfven lägga hela ön under sitt
välde. För att trygga sin ställning sökte han inleda
ett vänskapligt förhållande till perserkonungen,
hvilken sedan gammalt gjorde anspråk på öfverhögheten
öfver Cypern. Men snart uppstodo mellan dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
