Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eubulos - Eucalyptus - Eucharisti - Eucheter. Se Messalianer. - Euchologion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid, märkvärdigt nog, icke hafva förlorat;
ty ännu efter hans död egnades honom stora
hedersbevisningar. – 2. Attisk lustspelsförfattare
i fjerde årh. f. Kr. Han skall hafva författat
icke mindre än 104 stycken, som alla tillhöra den
s. k. "mellersta attiska komedien", och af hvilka
ungefär femtio äro för efterverlden i någon mån
bekanta genom bibehållna titlar och fragment. Att döma
af dessa behandlade E. hufvudsakligen mytologiska
ämnen och parodierade dervid med förkärlek de äldre
tragiska skalderna, bland hvilka i synnerhet Euripides
var utsatt för hans bittraste hån. E:s språk och
versbyggnad utmärka sig genom mycken korrekthet,
hvarför han äfven tjenat till mönster för senare
lustspelsförfattare, hvilka till och med icke
försmått att afskrifva åtskilliga bland hans verser.
A. M. A.
Eucalyptus Lher., Gummiträd. 1. Bot. Växtslägte
af nat. fam. Myrtaceae, kl. Icosanclria L.,
ordn. Monogynia. Slägtets mest utmärkande kännetecken
är, att kronbladen äro sammanvuxna och vid blomningen
affalla från det undersittande fodret i form af en
mössa eller ett lock. (Deraf härrör växtslägtets namn,
som är bildadt af Grek. ev, skönt, och katyptos,
betäckt, d. ä. försedd med en vacker mössa.) Arterna
(omkr. 150), nästan alla australiska, äro resliga,
ofta blågröna träd; deras blad äro läderartade,
öfvervintrande. Deremot affaller barken ofta under
vintern, liksom hos åtskilliga andra nyholländska
träd. Genom skaftens vridning erhålla vanligen bladen
hos äldre exemplar den lodräta ställning, som så
ofta förekommer hos australiska träd. Blommorna
sitta i bladvecken. Hithörande arter bilda en
särdeles karakteristisk och betydande beståndsdel af
växtligheten i Australien; ända till 99 proc. af
dervarande skogar utgöras af Eucalyptus-arter. I
ekonomiskt afseende äro de äfven af stor vigt för
denna verldsdels innevånare. Den mest kända bland
arterna, E. globulus Labill., blåa gummiträdet eller
febergummiträdet, har en betydelse, som sträcker
sig vida utom Australiens område. Detta träd är i
synnerhet ryktbart för sin utomordentliga förmåga att
på kort tid förvandla osunda, feberalstrande trakter,
der det i mängd odlas, till helsosamma. (Deraf härrör
namnet "febergummiträd".) Hufvudorsaken dertill
är sannolikt den snabba tillväxten (en tio-årig
E. glob. är ungefär lika utvecklad som en hundra-årig
ek) och den hastiga afdunstningen, hvarigenom sumpig
mark dräneras. Af denna anledning har trädet under
de senaste tvänne årtiondena (1860–80) mångenstädes
blifvit odladt (mest i Alger). Trädets storlek
är högst betydlig. Det uppgifves i sitt hemland
nå en höjd af mer än 150 m. (505 f.); detsamma är
förhållandet med ett par andra arter af slägtet,
t. ex. den ännu högre E. amygdalina Labill., måhända
jordens högsta träd. Veden lemnar ett ypperligt,
i hög grad hårdt och varaktigt virke, och växten
innehåller, synnerligast i bladen, en riklig mängd
eterisk olja. Numera odlas trädet ej sällan som
krukväxt. I Europa uthärdar det vintrarna på kalljord
endast i södra delarna. – Flere af sina värdefulla
egenskaper har E. glob. gemensamma
med andra arter af slägtet. Så lemna E. rostrata
Schlecht, E. Leucoxylon F. Müll. och flere andra
förträffligt virke; "nyholländsk mahogny" är
veden af vissa arter. Eterisk olja vinnes äfven af
E. amygdalina och E. citriodora Hook. m. fl. Af
en mängd arter erhålles ett slags kino,
"australisk kino" eller "eucalyptus-kino"
(den bästa af E. corymbosa Sm. E. rostrata och
E. citriodora). Denna kallas äfven, ehuru orätt,
eucalyptusgummi (hvaraf namnet "gummiträd"
uppkommit); i dess sammansättning ingår emellertid
ofta en verklig gummi-art. Af E. viminalis Labill.,
E. mannifera m. fl. fås en art manna. – Fröna till
E. glob. äro ytterst oansenliga och papperstunna. De
gro emellertid lätt (på 9 dygn), om de sättas i god
lätt jord i en måttligt varm drifbänk eller i ett
fönster, och om man iakttager, att de icke få torka
under groningstiden. De unga plantorna kunna utflyttas
i det fria, så snart frostnätterna äro förbi. Första
sommaren kunna de nå en höjd af mer än 1 m. (3,36
f.). De öfvervintra lätt i boningsrum eller i ett
s. k. kallhus ("öfvervintringskast") och kunna den
följande sommaren ånyo utsättas å fritt land. Är
läget gynnsamt kan ett sådant ungt träd under andra
sommaren nå en höjd af omkring 4 m. (13,5 f.) äfven
vid Stockholms breddgrad, blott det erhåller rikligt
med vatten. Äfven under en nordisk sommar utvecklas
i bladen så mycken eterisk olja, att den uppgår till
mer än 1 proc. af de färska bladens vigt. Denna olja
är färglös, mycket tunnflytande samt luktar likt
kajeputolja och kamfer. Genom destillering öfver
kalihydrat fås eucalyptol (C24 H20 O2, en modifikation
af den vanliga oljan), som har några grader högre
kokpunkt och (i mycket förtunnadt tillstånd)
eger en lukt, som erinrar om rosenolja. Flere andra
produkter kunna framställas. – En tinktur å bladen
(lösning af den flyktiga oljan i sprit) är ett ganska
godt medel – gifvet teskedvis – mot frossa och andra
febrar. Man Har af de torkade bladen gjort cigaretter,
hvilka rekommenderats mot bröstkramp och katarrer
i lungorna. Eucalyptusoljan är ett förträffligt
desinfekterande medel (liksom många andra eteriska
oljor) samt kan bevara organiska ämnen och vätskor
från förruttnelse, men egnar sig icke, till följd
af sin skarpa smak och starka lukt, till födoämnens
bevarande. – 2. Paleont. Arter af detta slägte funnos
under början af tertiärperioden i södra Europa
och en – dock något tvifvelaktig – miocen-art lär,
enligt uppgift, vara funnen i Sibirien.
1. Ldt, O. T. S. 2. A. G. N.
Eucharisti (Grek. evcharistia, tacksägelse i bönen),
betecknade, i trängre mening, i den gamla kyrkans
liturgi den tacksägelsebön, hvilken föregick brödets
och vinets konsekration i nattvarden. Denna bön
afsåg dels Guds allmänna välgerningar, dels,
och i synnerhet återlösningens välsignelser. I
vidsträcktare mening betecknar ordet eucharisti
hela nattvardsfirandet, inom katolska kulten äfven
monstransen med hostian.
Eucheter. Se Messalianer.
Euchologion, Grek. (af evche, bön, och legein,
samla), bönbok; den grekisk-katolska kyrkans
hufvudritualbok, som innehåller de bägge
mässliturgierna af Chrysostomus och Basilius, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
