Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eteriska oljor, kem., kallas i växtriket förekommande eller genom enkla jäsningsprocesser ur växtämnen uppkomna oljelika, vid upphettning flygiga, väl- eller illaluktande ämnen - Eterneller, Evighetsblomster eller Immorteller, bot. - Eternellväxter. Se Eterneller - Eternisera, föreviga - Etesier l. Etesiska vindar kallades af de gamle de under vissa årstider på Medelhafvet utan afbrott och i oförändrad riktning blåsande vindarna - etex, Antoine - Ethelbert l. Aethelberht, angelsachsisk konung - Ethelfleda l. Aethelflæd, "the lady of Mercia", Alfred den Stores dotter - Ethelred l. Aethelred, angelsachsiska konungar - Ethelstan, Athelstan l. Aethelstan, Fornn. Adalsten, angelsachsisk konung - Ethelwulf l. Aethelwulf, angelsachsisk konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stearoptén, och en flytande, eleoptén. En del eteriska
oljor hafva användning till beredning af luktvatten,
pomador och parfymerivaror, andra till likörer eller
till läkemedel. I kemiskt hänseende utgöras oljorna
i några fall fullständigt (t. ex. terpentinolja,
citronolja) af kolväten af sammansättningen C10H16
(terpener), i andra fall förekomma dylika kolväten
eller cymol, C10H14, t. ex. i romersk kumminolja,
såsom hufvudbeståndsdelar. Sådana oljor, som
utgöras af kolväten, kallas syrefria oljor. De
syrehaltiga oljorna kunna vara af mycket olika
slag. Några, som i synnerhet utmärkas af antiseptiska
egenskaper, t. ex. kryddnejlikoljan och tymjamoljan,
innehålla fenoler, den förra eugenol, den senare
tymol. Andra äro sammansatta eterarter, t. ex. oljan
i fröna af Heracleum sphondylium och i vintergröna
(Gaultheria procumbens), hvilken senare utgöres af
salicylsyrans metyleter. I andra fall äro oljorna
aldehyder, t. ex. kaneloljan, bittermandeloljan och
valerianoljan, eller ketoner, t. ex. vinrutoljan. En
tredje klass äro de svafvelhaltiga oljorna, som fås
företrädesvis af korsblommiga växter (cruciferer)
och af lök. Lökoljan är svafvelallyl, (C3H5)2S,
senapsoljan, allylsulfcarbylamin, C3H5.N.CS. De
skarpa oljorna i Nasturtium officinale och uti
indiansk krasse (Tropaeolum majus) äro nitriler,
den förra fenyletylcyanid, C6H5C2H4CN, den senare
toluylcyanid, G6H5CH2CN.
P. T. C.
Eterneller (af Lat. aeternus, evig), Evighetsblomster
eller Immorteller (af lat. immortalis, odödlig)
bot., kallas blommor och blomställningar, som
länge kunna bibehålla sig utan att förlora form
och färg. De flesta eterneller äro korgar af
växter, tillhörande fam. Compositae, särskildt
slägtena Gnaphalium, Helichrysum, Helipterum
(= Acroclinium och Rhodanthe), Ammobium, Athanasia,
Xeranthemum. Många af dessa växter äro vanliga
trädgårdsväxter. Korgarnas lämplighet till eterneller
beror derpå att hålkfjällen äro torra, fasta och
hinnaktiga samt ofta vackert färgade. Ett annat slags
eterneller äro blomställningarna af Gomphrena globosa,
en örtartad växt, tillhörande fam. Amarantaceae,
hvilken växt äfven odlas som prydnadsväxt. Hos denna
är det blomhyllet och förbladen, som äro torra och
färgade. Äfven blomställningarna af vissa gräs,
t. ex. Stipa pennata och Briza, kunna anses och
nyttjas som eterneller. – Eterneller begagnas
till sorgkransar, buketter på grafvar m. m.
Ldt.
Eternellväxter. Se Eterneller.
Eternisera (Fr. éterniser, af Lat. aeternus, evig),
föreviga.
Etesier (Lat. etesiae) l. Etesiska vindar kallades af
de gamle de under vissa årstider på Medelhafvet utan
afbrott och i oförändrad riktning blåsande vindarna.
L. A. F.
Etex, Antoine, fransk bildhuggare, f. 1808 i
Paris, tillhör en gammal konstnärsslägt, studerade
hos Pradier, Ingres och Duban samt utbildade
sig ytterligare uti Italien och på vidsträckta
studieresor. Han väckte först uppmärksamhet med sin
kolossala grupp Kain (1833) och utförde derefter
tvänne grupper för triumfbågen (Are de l’étoile)
samt Gericaults grafvård
(1841). Bland hans många öfriga skulpturverk må
endast nämnas statyerna Olympia, Rossini (1844),
Karl den store (i Luxembourg-palatset) och Susanna i
badet, en mängd karakteristiska porträttbyster (A. de
Vigny, A. Dumas d. å., Lesseps m. fl.), grupper,
monument (Ingres’, för Montauban), medaljonger
och reliefer. E. är äfven verksam som målare
(historietaflor, porträtt, akvareller m. m.) och
arkitekt (planer till åtskilliga grafvårdar och
monument, t. ex. Frans I:s, i Cognac). Han har skrifvit
bl. a. Essai sur le beau (1851), Cours élémentaire
de dessin samt J. Pradier, Aug. Scheffer, études
(1859). – E:s broder, Louis Jules E., är målare.
Ethelbert l. Aethelberht, angelsachsisk konung,
regerade i Kent 560–616, bragte under sin lydnad
alla konungarna i de angelsachsiska rikena, utom
i Northumberland. Genom hans giftermål med Berta
(Bercta), 560, frankiske konungen Chariberts dotter,
förbereddes kristendomens införande i England
(Augustini ankomst till England, 597, och Kents
omvändelse).
Ethelfleda l. Aethelflaed, "the lady of Mercia",
Alfred den Stores dotter, sedan 889 gift med
grefve Ethelred af Mercien, tog en för en qvinna
ovanligt verksam del i striderna mot walesarna och
danskarna. Död 922.
Ethelred l. Aethelred, angelsachsiska konungar. 1) E I
(866–871), Ethelwulfs son, Alfred den stores äldre
broder och företrädare, tillkämpade sig i början
några framgångar mot danskarna, men var sedermera så
mycket olyckligare mot dem. – 2) E. II, 979–1016,
konung Edgars son, var en oduglig och svag regent,
som förlorade sitt rike till danskarna (se England,
sp. 539–40).
Ethelstan, Athelstan l. Aethelstan, Fornn. Adalsten,
angelsachsisk konung, Edvard den äldres son och Alfred
den stores sonson, blef 925 konung i Mercien och
Wessex. Efter fleråriga strider tvang han danskarna
i Northumberland och kelterna i Wales och Cornwall
att erkänna sin öfverhöghet. Sedan han sålunda blifvit
herskare öfver hela England, kämpade han 933 och 934
mot skottarna, besegrade dem och gjorde deras konung
skattskyldig. 937 förenade sig Wales’, Skotlands
och Northumberlands konungar mot honom, men han
besegrade dem alla i slaget vid Brunanborg. England
blomstrade under E:s regering. Han var för sin kraft
och vishet aktad icke blott inom landet utan äfven på
kontinenten. Främmande furstars söner sändes för att
bildas vid hans hof. Bland andra åtnjöt norske prinsen
Håkan (sed. konung Håkan den gode) sin uppfostran hos
E. och fick deraf namnet Adalstens fostre. E. dog 940.
Ethelwulf l. Aethelwulf, angelsachsisk konung
(837–858), Egberts son, hade under hela sin regering
att kämpa mot danskarna, hvilka han 851 besegrade
i det blodiga slaget vid Ockley i Surrey. Dock
återkommo de snart och öfvervintrade för första
gången i England 855. S. å, företog E. en pilgrimsfärd
till Rom. Under hans frånvaro gjorde hans äldste son,
Ethelbald, uppror och tilltvang sig Wessex såsom
lydrike af fadern. E. öfverhopade kyrkan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
