Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eriksgata, enl. J. Ihres förklaring, "väg genom allt riket" - Erikska ätten, svensk konungaätt - Erikskrönikan l. Gamla krönikan - Eriksmål (Eiríksmál), ett fornnordiskt qväde - Eriksmässan (Ersmässan), Erik den heliges dag - Erikson, Maria Charlotta - Erikson, Sven - Eriks själlandske lov, en samling af rättssedvänjor på Själlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungabalken i Uplandslagen (1296) gick konungens
färd från Upsala genom Upland till Strengnäs, derifrån
genom Södermanland till Svintuna (nu Krokek
på Kolmorden), derifrån genom Östergötland till
Holaveden, vidare genom Småland till Junabäck (gräns-å
mot Vestergötland, hvilken vid Jönköping utfaller
i Vettern), genom Vestergötland till Ramundaboda
(nu Bodarna på Tiveden), genom Nerike till Uphoga bro
(öfver Arboga-ån), genom Vestmanland till Östensbro
(öfver Sagan, vid Nyqvarn) och så genom Upland
tillbaka till Upsala. I Strengnäs gick konungen
sin ed inför innevånarna i Södermanlands lagsaga,
i Linköping inför "alla östgötar och öländingar",
i Jönköping inför virdar och smålän-dingar, i Skara
inför vestgötar och värmländingar, i Örebro inför
Nerikes innevånare och i Vesterås inför "vestmän
och alla dem i Dala bo". När konungen färdats på
detta sätt, hade han "ridit rätt eriksgata". Det
var honom icke tillstadt att taga en motsatt väg
genom landskapen; han skulle, såsom det säges i
Landslagen, "rättsyles (med solen) om sitt land
rida". Konungen mottogs vid hvarje landskap af
dettas män, som lemnade honom gisslan och följde
honom genom landskapet. Uraktlåtelsen att taga
gisslan betraktades såsom en skymf mot landskapet
och kostade Ragvald Knaphöfde lifvet (omkr. 1130). –
Äfven sedan Sverige blifvit ett arfrike (1544),
redo konungar eriksgata. Såsom synnerligen
praktfull omtalas Karl IX:s (Febr.–Maj 1609),
på hvilken konungen beledsagades af sin gemål,
sina söner och ett lysande följe. – Hos de gamle
frankerna och i det forna Tyskland gjorde konungarna
en riksrund motsvarande eriksgatan.
J. Th. W.
Erikska ätten, svensk konungaätt, som härstammade
från Erik den helige (d. 1160), och under många
strider om kronan med sverkerska ätten regerade,
omvexlande med denna, från 1150 till 1250.
Erikskrönikan l. Gamla krönikan, den äldsta af
de svenska medeltidskrönikorna, är affattad på
knittelvers och skildrar tiden 1229–
1319. Den synes hafva blifvit nedskrifven omkr.
1320, men finnes numera ej i äldre handskrift än
från 1457 (Codex Verelianus i k. bibl. i Stockholm).
Krönikan har sitt namn efter hertig Erik Magnusson,
i hvars följe hennes författare var, och behandlar
hufvudsakligen brödrastriderna inom folkungarnas ätt.
Jfr Rimkrönikorna.
Eriksmål (Eiriksmál), ett fornnordiskt qväde, som den
norska drottningen Gunhild lät dikta till ära för sin
fallne gemål, Erik Blodyx (d. 950). Endast början
af dikten finnes numera i behåll. Den är utgifven
af Munch och Unger i "Oldnorsk læsebog" (1847),
af Möbiusi "Edda Sæmundar hins froða" (1860) m. fl.
Eriksmässan (Ersmässan), Erik den
heliges dag, var under den katolska tiden en af Sveriges
förnämsta helger, med fasta och förhelg, och firades
den 18 Maj. På denna dag föll Erik, 1160, för
danske prinsen Magnus Henriksson. Den utmärktes
på runstafven med en kunglig krona, genomstungen
af ett svärd, samt med sädesax (en påminnelse om att
S:t Erik
troddes vårda sig om det späda, för frosten
utsatta sädesaxet, liksom S:t Olof om det mogna
axet). Ännu lefver hos allmogen den föreställningen
att "ersmässe-ax ger olsmässe-kaka" (Olofsdagen
d. 29 Juli). Eriksmässan var fridlyst, såsom synes
af Uplandslagen, der det talas om "S:t Eriks dags
friþæer" och om det straff, som skulle drabba den,
hvilken förolämpade en till eller ifrån eriksmässan
vallfärdande.
Erikson, Maria Charlotta, skådespelerska, f. 1794
i Stockholm, d. 1862 i Düsseldorf, gifte sig 1812
med kormästaren J. F. Wikström, men blef skild från
honom 1820. Hon var tvänne gånger (1812–34 och
1836–42) anställd som aktris vid k. teatern och
var 1837–41 lärarinna i deklamation för teaterns
elever. Under några år uppträdde hon emellanåt vid
Wallinska landsortstruppen samt på Djurgårdsteatern
och Mindre teatern. Hennes spel utmärkte sig för
en ovanlig finhet, mjukhet och elegans samt frihet
från effektsökeri. Fru E:s bästa rol var hertiginnan
Marlborough i "Ett glas vatten".
Erikson, Sven, industriidkare, föddes d. 29 Mars
1801 i Kinnarumma socken, Marks härad af Elfsborgs
län. Hans moder var den första, som i Sverige
väfde bomullstyg till afsalu, och då sonen blifvit
aderton år gammal, började äfven han att idka samma
industri. I Göteborg köpte han så mycket bomullsgarn
han kunde bära på ryggen samt begaf sig derefter hem –
till fots, liksom han kommit – och väfde. Sedan det
väl var gjordt, gick han åstad att sälja sina varor
i Borås eller Göteborg, och för inkomsten köpte
han nytt garn. Efter någon tid hade han råd att
skaffa sig en häst, och småningom växte affären. På
1830-talet var E:s hemväfnadstillverkning störst:
vissa år sysselsatte han öfver 1,500 väfverskor. Men
detta var dock endast början till en mera omfattande
verksamhet. 1834–35 anlade E. Rydboholms mekaniska
bomullsväfveri – det första i Sverige. Till följd
af missgynnande konjunkturer var det storartade
företaget nära att duka under, men anläggarens
mod och energi räddade det, och inom kort skapade
E. en ny maskinväfhadsfabrik, vid Svaneholm. 1853
anlade han Rydals bomullsspinneri och 1854–55
Viskafors betydliga etablissement, dit Rydboholms
maskinväfnadsfabrik flyttades. På det senare stället
uppfördes nya fabrikshus, för drifvande af blekeri,
färgeri och tryckeri. (Dessa anläggningar äro samtliga
belägna vid Viskan, i Marks härad af Elfsborgs län,
Rydboholm och Viskafors i Kinnarumma, Rydal och
Svaneholm i den angränsande Seglora socken.) Vid sidan
af denna storartade industriella verksamhet utvecklade
E. mycken kraft med afseende på landtbrukets höjande,
och fordom öde trakter stå nu genom hans omsorger
förvandlade till böljande åkerfält. Död d. 25
Maj 1866.
Eriks själlandske lov, en samling af rättssedvänjor
på Själland, hvilken härrör från oviss tid –
möjligen förra hälften af 1200-talet – och är yngre
samt delvis utförligare än den s. k. "Valdemars
själlandske lov". Utan skäl har den blifvit hänförd
till en konung Erik. Den begagnades som lagbok vid
domstolarna ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
