Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eneby - En écharpe. Se Echarpe. - En effet - Enegren, Gustaf Adolf, medaljör - Enema. Se Lavemang. - Eneman, Mikael, orientalist, forskningsresande - Enenkel, Johann, tysk skald - Eneqvist, Eugenia Matilda, sångerska - Energi - Energico - Energisk - Eneroth, Per Olof Emanuel, skriftställare, pomolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Regalt pastorat af 2:dra kl., Linköpings stift,
Lösings, Bråbo och Memmings kontrakt.
En écharpe. Se Echarpe.
En effet [an-effä], Fr., i sjelfva verket, verkligen.
Enegren, Gustaf Adolf, medaljör, f. 1784, blef
tidigt elev vid konstakademien i Stockholm och egnade
sig åt skulpturen samt i synnerhet medaljgravyren,
i hvilken han synes hafva mottagit undervisning af
d. y. Wikman. 1818 blef han dennes efterträdare som
medaljör i Riksens ständers bank och qvarstod som
sådan till sin död, 1854. E. blef 1837 agré vid
konstakademien. Han utförde åtskilliga af Svenska
akademiens minnespenningar, t. ex. öfver Sergel
(1815) och öfver Kasper Ehrenborg (1826), samt flere
andra arbeten, ej utan konstnärlig förtjenst. Från
1830-talet arbetade han föga i sin konst. -rn.
Enema. Se Lavemang.
Eneman, Mikael, orientalist, forskningsresande, född i
Enköping d. 1 Febr. 1676, blef 1695 student i Upsala,
1703 fil. magister och prestvigdes 1706. S. å. reste
han utomlands och studerade ett år vid Greifswalds
universitet, hvarefter han 1707 i Sachsen af Karl XII
utnämndes till notarie i hofkonsistorium. Sedermera
följde han konungen i dennes med- och motgång ända
till Bender (1709), hvarifrån han 1719 afgick såsom
legationspredikant till Konstantinopel. Han ökade der
sina redan förut betydliga insigter i österländska
språk, hvilket lände honom till stort gagn, då
han, på konungens befallning, företog sin bekanta
resa till österlandet. Denna resa anträddes d. 11
Sept. 1711, gick öfver Mindre Asien till Egypten,
Arabien, Palestina (Juni–Nov. 1712) och Syrien, samt
öfver Cypern (Mars 1713) och Smyrna (24 Mars–13 Juni
1713) tillbaka till Konstantinopel, dit ankomsten
skedde d. 20 Juni 1713. Under vistelsen i Egypten
hade E. utnämnts till professor i österländska språk
vid Upsala universitet och installerades högtidligen
i sitt ämbete d. 26 Sept. 1714, men dog redan d. 5
Okt. s. å. E. är den förste svensk, som veterligen
besökt Arabien. Öfver sina resor meddelade han
vidlyftiga beskrifningar och bref, som, tyvärr,
aldrig i sin helhet befordrats till trycket. Hans
enka, Katarina Rudbeck, sökte (Maj 1715) hos Karl
XII understöd for utgifvande af E:s manuskript. 1740
trycktes två profark af E:s Resa öfver det heliga
landet (i handskrift 336 s. qvarto). Två bref
(daterade Damascus 1712) finnas tryckta i Gjörwells
Sv. Bibl., 1:sta delen. E:s manuskript, som utom ofvan
nämnda resa behandla turkiska förhållanden, grekiska
kyrkans tillstånd m. m., förvaras i Riksarkivet.
Enenkel, Johann (äfven kallad Jansen der Enenkel,
på latin Johannes Nepos), tysk skald på 1200-talet,
lefde i Wien, författade efter 1250 en Weltchronik
(efter mönster af Rudolfos af Ems "Weltchronik" och
den s. k. "Kaiserchronik"), af hvilken hittills
endast fragment utgifvits, samt Fürstenbuch von
Oesterreich (utgifven af Megiser 1618, ny uppl. 1740;
och i "Scriptores rerum austriacarum", bd 1).
Eneqvist, Eugenia Matilda, sångerska, föddes i Visby
d. 28 Mars 1833. Vid omkr.
sjutton års ålder började hon i Stockholm sina
sångstudier, hvilka sedan fortsattes under två år
i Leipzig samt efter 1856 i Paris för Masset och
Levasseur. Hon debuterade derefter på Théâtre-Italien
med stor framgång, såsom Adalgisa i "Norma", och
uppträdde sedermera på denna scen under det antagna
namnet signora Biondini. De senare åren har hon
vexelvis uppehållit sig i London och Paris samt
äfven upprepade gånger (1862, 1865, 1879) besökt
Sverige. E. är i besittning af en ovanligt hög,
kraftig och böjlig sopran. För den mera kantabla
sången torde hon ej ega tillräcklig känsla och
smak, men såsom koloratursångerska intager hon en
betydande rang och utmärker sig för en sällsynt
strupfärdighet och snabbhet i löpningar och drill.
A. L.
Energi [-sji], Fr. énergie (Grek. energeia,
af energein, åstadkomma), kraft, ihärdighet,
uthållighet, eftertryck. – Fys., sammanfattningen
af en kropps värme, lefvande kraft och det mekaniska
arbete den kan uträtta. Mekaniska värmeteorien lärer,
att de nämnda storheterna, värme, lefvande kraft
och mekaniskt arbete, äro eqvivalenta, så att den
ena kan förvandlas till en motsvarande mängd af
den andra. Försvinner eller minskas en, uppträder
en annan af samma qvantitet i motsvarande grad
förstorad. Energin kan således aldrig tillintetgöras;
den förhåller sig alltså som sjelfva materien,
hvilken ej kan förintas, om ock dess minsta delar
i oändlighet ingå nya föreningar och uppträda under
nya former; qvantiteten, sådan den mätes af vigten,
förblir alltid densamma. Man skiljer mellan aktuel
och potentiel energi och räknar till den förra det
i kroppen innehållna värmet jämte lefvande kraften
hos dess molekyler. Med potentiel energi förstås
deremot ett hos kroppen förvaradt energiförråd,
hvilket kan användas till att öka kroppens värme
eller lefvande kraft eller ock till att öka en annan
kropps energi. Om t. ex. en kropp lyftes lodrätt
uppåt från jordytan, så ökas hans potentiela energi
med det mekaniska arbete, hvilket åtgått till
lyftningen. Detta arbete kan förvandlas till värme,
om kroppen får falla med stöt mot jorden, eller
ock nyttjas till att lyfta en annan kropp o. s. v.
L. A. F.
Energico [enerdjiko], Ital., musikt., med kraftigt,
markeradt föredrag.
Energisk, kraftig, verksam, eftertrycklig. Se Energi.
Eneroth, Per Olof Emanuel, skriftställare, pomolog,
född i Brännkyrka socken i Stockholms län d. 15
April 1825, blef student i Upsala 1843 och filos.
kandidat 1849. Sedan han 1852–53, för sin vacklande
helsas skull, företagit en resa till Frankrike,
Spanien och Brasilien, blef han 1854 promoverad till
filos. doktor. Sistnämnda år begynte han egna sig åt
trädgårdsodling och naturförsköningskonst (till en
början som elev hos en handelsträdgårdsmästare). 1856
blef E. lärare vid Svenska trädgårdsföreningens
elevskola och sekreterare vid nämnda förenings
styrelse samt 1858 föreståndare för föreningens skola
och trädgård. På dessa platser verkade han på ett
förtjenstfullt sätt, tills han 1863 tog afsked från
desamma. 1858 blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
