Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elwart, Antoine Aimable Elie, fransk musiker - Elvas - Elvebakken, by vid Altenelf i Norge. Se Alten - Elvend - Elvenich, Peter Joseph, tysk teolog - Elverum - Elvidne - Elvius, Per, matematiker - Ely - Elymais, landskap iPersien. Se Elam. - Elymus arenarius - Elysée - Elyseisk - Elysén - Elysia - Elysium - Elytron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Catalans (1840), oratorierna Noé (1845) och La
naissance d’Eve (1846), musik till Euripides’
Alceste (1847) samt diverse kyrklig och instrumental
musik. Dessutom skref han Petit manuel d’harmonie
(1839), Traité de contrepoint et de fugue (1840),
Histoire de la société des concerts du conservatoire
impérial de musique (1860), Histoire des concerts
populaires de musique classique (1864) m. m.
A. L.
Elvas (ford. Helvas), "befäst stad i portugisiska
provinsen Alemtejo, vid spanska gränsen, nära
Guadiana. Omkr. 12,000 innev. Biskopssäte. Staden
är Portugals starkaste fästning. Den utgöres af
sju stora, med utanverk försedda bastioner och
tvänne fästen, Santa Luzia och Santa Señora
da Graça. Fästningen intogs 1808 af marskalk
Junot. Morisk vattenledning. Innevånarna drifva stark
smyghandel med engelska fabrikat.
Elvebakken, hy vid Altenelf i Norge. Se Alten.
Elvend (Alvend), ett omkr. 4,000 m. (13,400
f.) högt berg i vestra Persien, s. ö. om
staden Hamadan. Trakten är rik på nafta- och
petroleumkällor.
Elvenich [-fe-], Peter Joseph, tysk teolog,
född d. 29 Jan. 1796 i den preussiska byn Embken
(regeringsområdet Aachen), blef gymnasiilärare i
Koblenz 1821, sedermera professor i filosofi, först
i Bonn (1826) och derefter i Breslau (1829), hvarest
han tillika 1831 blef direktor för ett gymnasium, samt
1839 bibliotekarie vid sistnämnda universitet. Han
är en af gammalkatolikernas ledare och räknas bland
hermesianismens (jfr Hermes, G.) mest framstående
anhängare. Till försvar för denna åsigt har han
utgifvit en mängd skrifter, bl. a. Acta hermesiana
(1836; 2:dra uppl. 1837). Af hans öfriga verk må
nämnas Moralphilosophie (1830–32), Der unfehlbare
papst (1874) och Der papst und die wissenschaft
(1875).
Elverum, socken i Hamars stift, Hedemarkens amt,
i Norge, i sydligaste delen af Österdalen. 7,117
innev. (1875). Det genomflytes af Glommen samt är
flackt och omgifvet af låga åsar, som mot v. alldeles
försvinna. Om vintern är E. en af de kallaste
trakterna i Norge. Y. N.
Elvidne, Fornn. mytol., dödsgudinnan Hels sal.
Elvius, Per, matematiker, föddes i Upsala
i Aug. 1710 och fick sin första utbildning i
matematik af sin kusin Anders Celsius. Straxt efter
Vetenskapsakademiens stiftelse (1739) blef han
en af dess ledamöter, och 1744 dess sekreterare. I
sistnämnda egenskap höll han några år de Thamiska
föreläsningarna, men lemnade dem snart för att
uteslutande egna sig åt vetenskaplig forskning. E. var
den, som genomdref Vetenskapsakademiens beslut att
låta uppföra ett eget observatorium (1748–53). Död
på Ekolsund d. 27 Sept. 1749. Skrifter: Tractat
om effecter af vatndrifter (1742), Historien
om de mathematiska vetenskaperna (1746), en
öfversättning af Clairauts "Inledning till geometrien"
(1744), Dagbok öfver en resa till Trollhättan
(utg. af C. Hårleman 1750) samt flere uppsatser
i Vetenskapsakademiens och Vetenskapssocietetens
Handlingar.
Ely [ili], stad i engelska grefskapet Cambridge,
vid floden Ouse. 8,166 innev. (1871). Biskopssäte
(grundlagdt 1107). Katedralen, i sachsisk, normannisk
och engelsk stil, är en af de vackraste i hela
England. Tillverkning af lervaror och tobakspipor.
Elymais, landskap i Persien. Se Elam.
Elymus arenarius, Strandråg, bot., af
nat. fam. Gramineae, kl. Triandria L., är ett högväxt
gräs, som träffas på sandiga hafsstränder (sällan
på sjö- eller elfstränder), hvilkas kanske mest
karakteristiska växtart den är. Derpå tyder äfven
hela utseendet: den hvitgråa färgen, det grofva,
sega strået, de inrullade, i spetsen stickande
bladen, den vidt omkring krypande fotstocken
m. m. Strandrågen har med fördel planterats på
flygsandsfält för att binda sanden. På Island
odlades den i forna tider som sädesväxt.
S. A.
Elysée [fordom Elysée-Bourbon; elisé bourbång],
palats i Paris vid gatan Faubourg S:t Honoré. Det
uppfördes 1718 af grefven af Evreux och är sedan
1830 statsegendom.
Elyseisk, som har afseende på Elysium,
gudomlig, paradisisk, härlig. – Elyseiska
fälten. 1. (Lat. campi elysii), de dödas sälla
boning. Jfr Elysium. – 2. (Fr. Champs elysées),
en storartad parkanläggning i Paris.
Elysén (Fr. Elysée), Elyseiska fälten, de saligt
dödas boning; naturskönt ställe. Se Elysium.
Elysia (Enelysia), Grek., kallades af
forntidens greker de ställen, der åskan slagit ned. De
betraktades såsom heliga.
Elysium, Lat. (Grek. elysion), Elysén, egentl.
"ankomstställe", var hos forntidens greker benämningen
på en härlig slätt, som man föreställde sig ligga
vid jordens vestra utkant, hitom oceanen. Der
lefde menniskorna utan mödor i oafbruten sällhet,
der rasade inga vinterstormar – endast milda
vestanvindar fläktade svalka –, der bodde den
ljushårige Radamanthys, och dit kommo äfven andra
Zevs’ älsklingar, utan att se döden. Så skildras
Elysium af Homeros. Hesiodos talar om "de saliges
öar" vid oceanens rand, der menniskoslägtets heroer
under Kronos’ herravälde föra ett saligt lif efter
döden. Pindaros gör skilnad mellan Elysion, de godas
vistelseort, som han förlägger till underjorden,
och de saliges öar. Till sistnämnda ort komma, enligt
den orfisk-pytagoreiska läran, de, som tre gånger
ostraffligt fullbordat kretsloppet genom öfver-
och underverlden (Elysion). De latinske skalderna
följa helt och hållet de grekiska skildringarna af
Elysium. Liksom de senare grekiske författarna ställer
Virgilius det i sammanhang med underverlden. Man sökte
återfinna dessa fantasibilder i den yttre verlden,
hvadan man förlade Elysium än till Kanariska öarna,
än till Madeira o. s. v., och i ett ögonblick af
misströstan föreslog Horatius en allmän utvandring
till dessa lyckliga ängder.
Elytron (plur. elytra), Skalvingar
l. Täckvingar, zool., kallas det hårda, hornartade
och ogenomskinliga främre vingparet hos skalbaggarnas
ordning (Coleoptera) bland insekterna. Dessa vingar
taga ej del i flygten, men betäcka de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
