Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektriska telegrafen - Elektriska telegrafstaten. Se Telegrafstaten - Elektriska ur, mek. Se Ur - Elektriska ålen, zool. Se Darrålen - Elektriska ägget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Morse-telegrafen, hvilken numera nästan uteslutande
begagnas i England, utom på sådana ställen,
der den stora korrespondensen kräfver snabbare
apparater. Äfven i dessa senare grundar sig dock
teckenbildningen på Morse-alfabetet. Sådana
snabbskrifvande apparater äro konstruerade af
Wheatstone och Th. A. Edison, m. fl. Skriften
åstadkommes i dessa apparater på automatiskt sätt,
med tillhjelp af en utstämplad pappersremsa, och
hastigheten kan derigenom blifva omkr. tio gånger så
stor, som när telegrafering sker för hand. Här som på
andra områden lemnar maskinarbetet både en rikligare,
en jämnare och en mera likformig arbets-produkt.
Ehuru nåltelegrafen numera i ganska ringa mån
nyttjas för inländsk telegrafering, har likväl en
modifikation af densamma stor användning på långa
underhafskablar. Mottagningsapparaten till denna
telegraf konstruerades af W. Thomson (f. 1824). Den
består af en astatisk galvanometer, försedd med en
stor mängd trådspiraler och ett system af mycket små
magnetnålar. På dessa nålar är en liten cirkelrund
spegel uppfäst. Skriften göres förnimbar på det sättet att en
ljusstråle från en lampa reflekteras af spegeln på
en skärm, å hvilken ljusfläcken sålunda kommer att
flytta sig åt ena eller andra hållet, allt efter
magnetnålarnas och den med dem förbundna spegelns
rörelser. Detta telegrafinstrument, som benämnes
spegelgalvanometer, är det känsligaste af alla
hittills för praktiskt bruk konstruerade. Man
har lyckats att med ett batteri, gjordt af en
mässings-fingerborg och en zinkbit, telegrafera å
en telegrafkabel fram och tillbaka mellan England
och Amerika.
Emot Morse- och nåltelegraferna har den invändningen
gjorts att de icke kunna begagnas af hvem som hälst,
utan att en längre tids öfning erfordras för den,
som skall sköta telegraferingen. För den skull hafva
telegrafapparater konstruerats, hvilka direkte
angifva bokstäfverna i vanlig tryckstil, antingen så,
att en visare utpekar dem på en urtafla, eller så, att
bokstäfverna tryckas på en remsa. De förra benämnas
visare-telegrafer, de senare trycktelegrafer.
Uti visareapparaterna (se fig.) sitter visaren fäst
på en axel i midten af en urtafla, hvilkens yttre
kant är delad i ett fält för hvarje bokstaf samt ett
tomt fält för mellanrummet mellan orden. Denna visare
framdrifves af ett steghjul, hvilket har samma axel
som visaren. Steghjulet åter får sin rörelse genom
en steghake, som ankaret på en elektromagnet gifver en
fram- och återgående rörelse. Så ofta strömmen slutes
genom elektromagneten, påverkas sålunda steghaken
och steghjulet, och visaren framflyttas ett steg. På
båda stationerna inställas vid telegraferingens början
visarna på det tomma fältet. Derigenom att man ömsom
öppnar och sluter strömmen framflyttas visarna steg
för steg lika å bägge stationerna, och när visaren
uppnår det bokstafsfält, som skall signaleras,
göres ett kort uppehåll,
hvilket observeras å mottagningsstationen,
hvarjämte den sålunda utpekade bokstafven
antecknas. Strömmen öppnas och slutes åter, till dess
visaren uppnår nästa bokstaf, som skall signaleras,
o. s. v. Strömmens öppnande och slutande sker vanligen
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
