Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekman, Fredrik Laurentz, lärare vid Tekniska högskolan, vetenskapsman - Ekmansson, Karl Gustaf, prest, teologisk författare - Ekmarck - Ekonomos, berg på Sicilien. Se Economus. - Eko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till klorväte (1860), Om terebinsyrans salter,
amider och eterarter (s. å.), Kemisk undersökning af
"Nullabergarten" från Östmarks socken i Värmland
(Öfvers. af Vet.-akad:s Förhandl. 1868),
Om sammanhanget mellan glassorters olika
isoleringsförmåga för elektricitet och deras kemiska
sammansättning (ibid. 1869), Om hafsvattnet utmed
bohuslänska kusten (Vet.-akad:s Handl. 1870), On the
general causes of the ocean currents (Vet.-soc:s
Acta 1876) och Om hydrografiska förhållanden inom
Mälaredalens vattenområden (Bihang till Vet.-akad:s
Handl. 1876). För Stockholms drätselnämnds räkning
har E. sedan 1874 anställt flere undersökningar
angående olika, omkring hufvudstaden befintliga
vattentillgångars användbarhet för vattenledningens
behof. I egenskap af lärare vid Tekniska högskolan
har han afgifvit en stor mängd utlåtanden i
kemisk-tekniska frågor. E. har jämväl konstruerat
åtskilliga instrument för vetenskapliga och
tekniska ändamål, bl. a. (1873–76) apparater för
bestämmande af afdunstningens storlek m. m. å den
meteorologisk-hydrografiska stationen på fiskläget
Käringö i Bohus län, apparater för hydrografiska
undersökningar (1869–1877), ett nytt instrument
för bestämmande af normalljusets förbrukning vid
ljusmätningar (1867) samt en apparat för erhållande af
en konstant ljuskälla vid fotometriska undersökningar
(1880).
Ekmansson, Karl Gustaf, prest, teologisk författare,
föddes i Veta socken af Östergötlands län d. 8
Sept 1744, blef student i Upsala 1760 och filos.
magister 1767, prestvigdes 1768, blef komminister
i Ortomta 1776, kyrkoherde i Veta 1783, prost 1786,
kontraktsprost 1793, teol. doktor 1800 och kyrkoherde
i Åby 1805. Som ledamot af Presteståndet bevistade
han riksdagarna 1786 och 1800. Vid den förstnämnda
yttrade han sig bl. a. mot "kronobrännerieländet
med ty åtföljande kongliga krogväsende". Död d. 14
Maj 1812. E:s Predikningar och skriftetal (1795;
12:te uppl. 1874), hvilka utmärka sig för kristligt
allvar och vårdad stil, hafva ända in i senaste tider
varit en bland den svenska allmogens mest omtyckta
uppbyggelseböcker. Dessutom offentliggjorde E. Utkast
till skriftetal (1797) och Tillfällige tal (1800)
m. m.
Ekmarck. 1. Anders E., teolog, föddes d. 19 Nov. 1741
i Svennevads socken, i Örebro län, prestvigdes
1764 och utnämndes 1775 till komminister i Klara
församling i Stockholm, s. å. till svensk pastor
vid Hedvigs församling i Norrköping samt 1787
till kyrkoherde i Ekeby och Rinna, i Linköpings
stift. 1809 blef han teologie doktor. Död i
Ekeby d. 17 Sept. 1822. E. utgaf bl. a. Försök
att föreställa den christna religion uti dess
öfverensstämmelse med den naturliga (1774–79),
Jesu Christi evangelium sammandraget (1779),
Större försök till förnuftig och christlig sedolära
(1785), Angående preste-eden, några erinringar för
eget och ämbetsbröders samvete (1799) och Summa
doctrinae christianae, comprehendens responsa
biblica quaestionibus ad religionem pertinentibus
accomodata (1809) m. fl. – 2. Karl Erik E., publicist,
den förres brorson, f. i Strengnäs d. 11 April 1784,
tog studentexamen i Upsala och inträdde sedermera på
tjenstemannabanan. Efter sitt afskedstagande,
hvarvid han fick assessors fullmakt, bosatte han
sig i Strengnäs, hvarest han utgaf "Strengnäs
veckoblad" (1825–28) och dess fortsättningar,
de strängt konservativa tidningarna "Samlaren"
(1829–45) och "Södermanlands och Nerikes nyheter"
(1845–46). Dessutom författade E. åtskilliga
skrifter till sedlighetens främjande, öfversatte
några af A. W. Schlegels, Achim v. Arnims
och Öhlenschlägers dikter samt utgaf (1836),
under titeln "De konstitutionella tidningarnas
strid mot den falska liberalismen år 1835",
en samling ur "Literaturföreningens tidning",
"Svenska Minerva", "Upsala-korrespondenten" och
"Skånska korrespondenten" aftryckta artiklar. Död
i Strengnäs den 23 Juli 1846. – 3. Lars August
E., ämbetsman, författare, den förres broder,
f. i Strengnäs d. 27 Juli 1785, inträdde, efter
att hafva studerat i Upsala och Lund, 1809 på
tjenstemannabanan, blef 1823 protokollssekreterare
i Justitie-revisionen och s. å. transporterad
till registrator i Justitiekanslersexpeditionen,
utnämndes sedermera till förste expeditionssekreterare
i K. Maj:ts kansli och var 1819–44 traduktör för
juridiska ärenden hos Karl XIV Johan. 1835–69 var
han sekreterare i "Sällskapet för nyttiga kunskapers
spridande" och redaktör af dess tidskrift, "Läsning
för folket". Skrifter: Clythia (1813, en samling
smärre skaldestycken och prosaiska uppsatser),
Guide de l’étranger dans Stockholm et ses environs
(1830) och Dikter (1857). Af Svenska akademien
erhöll E. 1847 andra priset för skaldestycket
Freden. Han öfversatte bl. a. Guizots "Europeiska
civilisationens historia". Död i Stockholm d. 2
Juli 1869. – 4. Jon Ulrik E., skriftställare, den
förres broder, f. i Strengnäs d. 16 April 1794, blef
student i Upsala 1814, filos. doktor 1824 och docent
i historia 1827. Död i Upsala d. 6 Dec. 1830. Han
författade Nya kyrkan eller förstånd och tro i
förbund (1819) samt öfversatte Heerens "Handbok uti
europeiska statssystemets och dess koloniers historia"
(s. å.) och "Historiska skrifter" (1826). E:s "Smärre
skrifter" (originaluppsatser och öfversättningar)
utkommo 1837.
Eknomos, berg på Sicilien. Se Ecnomus.
Eko (Grek. echo, ljud, genljud). 1. Fys. Genom
reflexion upprepadt ljud. Den vågrörelse i luften,
hvarigenom ljudet fortplantas, kan, liksom hvarje
annan sådan rörelse, undergå reflexion mot ett mötande
hinder, t. ex. en bergvägg eller en byggnad. Om det
reflekterade ljudet skall höras tydligt skildt från
det direkta, får det icke komma till örat förrän en
viss tid efter detta senare, emedan örat icke kan
inom en sekund uppfatta mer än ett begränsadt antal
från hvarandra skilda ljud, vare sig toner eller
stafvelser. Om vi antaga, att detta antal är 9,
måste alltså det reflekterade ljudet, för att höras
särskildt, komma minst 1/9 sekund senare än det
direkta och alltså hafva tillryggalagt minst 1116/9
f. (36,8 m.), om 1,116 f. (331,4 m.) i sekunden
antages vara ljudets fortplantningshastighet i luft
af 0 graders temperatur. I fall ljudet tänkes utgå
från samma punkt, hvarifrån det uppfattas, måste
således afståndet till det reflekterande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
