Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämväl Fajum, ett af kullar inramadt, för sin yppiga
växtlighet bekant bäcken, några dagsresor s. v. från
Kairo. Der låg fordom den med konst danade, af dammar
omslutna Moerissjön, hvilken genom kanaler stod i
samband med Nilen, hvars öfversvämning den var egnad
att reglera.
Nilen är hufvudvilkoret och förutsättningen för E:s
tillvaro. "Egypten är en skänk af Nilen", säger
Herodotos. Den feta gyttja, som floden aflagrar vid
sin öfversvämning, är i mycket hög grad egnad att
framkalla växtlighet, och E. har i alla tider varit en
"kornbod". På sitt lopp från Assuan till Kairo flyter
Nilen i en enda odelad strömfåra, till en början i
riktning från s. till n. Efter att hafva öfverskridit
26:te breddgraden böjer floden sig mot n. v., som
derefter blir hufvudriktningen. Ett stycke norr om
Kairo, vid det gamla Kerkasoros (d. ä. "Osiris’ eller
Nilens klyfning"), delar den sig i tvänne armar,
af hvilka den ena (vestlig) utlöper vid Rosette,
den andra (östlig) vid Damiette. I forntiden var
antalet af Nilens utloppsarmar sju (från v. till ö.:
den kanopiska, den bolbitinska, den sebennytiska,
den fatnitiska, den mendesiska, den tanitiska och
den pelusiska). Nilens stigande och fallande står i
sammanhang med den regelbundet återkommande tropiska
regntiden (från Februari) i de nejder, der floden har
sina källor. Den af regnet framkallade stigningen
börjar i Juni månad. I slutet af Aug. genomskäras
dammarna i södern, och vid höstdagjämningen i
Delta. I slutet af Sept. eller början af Okt. har
vattenmassan nått sin högsta höjd och sjunker derefter
tillbaka. I Nov. upptorkas landet, hvarefter man sår,
och i Mars inbergas skörden. I öfverensstämmelse med
Nilens stigande och fallande hade de gamle indelat
sitt kalender-år i tre årstider, hvardera på fyra
(egyptiska) månader, hvilket bruk äfven yngre
slägten bibehållit. Från sommarsolståndet till den
20 Okt., under hvilken tid floden når sin höjdpunkt,
rådde kanalårstiden; de följande fyra månaderna, då
såningstiden inträdde, kallades blomningsårstiden,
och derefter följde, till årets slut, skördeårstiden.
Det forna deltat, som hade mynningarna af den
pelusiska och den kanopiska Nilarmen till bas, har
genom dessas igengrundande blifvit ett "litet delta",
inneslutet mellan Rosette- och Damiette- (de forna
bolbitinska och fatnitiska) armarna. Söder om den
af klippor och sandreflar bildade kusten hafva dels
Nilens öfversvämningar och dels hafvets inbrott
åstadkommit stora kärr med bräckt vatten: Mariut,
Burlos och Mensale m. fl. I det sistnämnda utmynnar
Suez-kanalen. Öster om deltat, mellan Medelhafvet
och Röda hafvet, utbreder sig näset vid Suez, en
ödslig, af kornig kalk- och sandsten bildad öcken,
genom hvilken Suez-kanalen blifvit ledd, och från
midten af detta utgår mot Nilen en dalsänkning,
det nuv. Vadi-Tumilat, bibelns Gosen, hvarest spår
skönjas af den kanal, som på faraonernas tid förband
Nilen med Röda hafvet.
I klimatiskt hänseende kan E. indelas i tvänne ganska
olika zoner: Delta, som har fuktigt, och Öfre E., som
har torrt klimat. Vintern är på det förra stället ett
slags regntid, hvaremot på det senare ständig sommar
och torka råda. Större delen
af året herskar "nordans ljufliga
vind". I April och Maj, stundom tidigare, rasar –
företrädesvis uti Öfre E. – den glödande sydvinden
chamsin (i Arabien kallad samum), som verkar i hög
grad menligt och förslappande på kropp och själ och
särskildt angriper nervsystemet. Dessa vindar fortfara
i allmänhet endast några timmar, men stundom en hel
dag eller längre. (Om E. såsom klimatisk kurort, se
nedan.)
Tillgången på mineral är föga riklig. I de urberg,
som bilda första kataraktens botten, finnes syeniten,
en i den egyptiska skulpturen mycket använd stenart.
Något nedom Assuan träffas en sandstensbildning,
som, i synnerhet vid det af ålder bearbetade Djebel
Selseleh, är af förträfflig beskaffenhet. Från
sistnämnda ort har byggnadsmaterial hemtats till
ganska många bland de egyptiska templen. Vid Esne
(25°) vidtager en kalkstensformation, som når ända
ned till hafvet. I denna kalkklippa äro de thebanska
konungagrafvarna urholkade. Pyramiderna vid Memfis
äro byggda af kalksten från Tura (Toora). Af öfriga
mineral har E.: koppar, förträfflig alabaster,
koksalt, natron, alun, salpeter och svafvel
m. fl. Äfven guld, porfyr och smaragder finnas, men så
sparsamt, att det ej anses löna mödan att upptaga dem.
Floran och faunan äro jämförelsevis fattiga. Den
förra ansluter sig i det hela till de öfriga
Medelhafs-landens. En vigtig kulturväxt är
dadelpalmen, hvars frukt utgör mångas föda. Den
träffas företrädesvis i delta och bildar flerstädes
små dungar, "Egyptens skog". Äfven sykomor och
tamarind förekomma, ehuru sparsamt. Enär större
skogar saknas, får djurspillning tjenstgöra som
bränsle. Af sädesslagen förekomma hvete, korn, ris,
majs och hirs. Dessutom odlas bomull, lin, hampa, lök,
linser, ärter och bönor. Bland trädfrukter må nämnas
dadlar, oranger, limoner, fikon, mandariner, oliver,
persikor, aprikoser, qvitten, mulbär, granatäpplen och
vindrufvor. Andra der förekommande trädgårdsväxter äro
sockerrör, vin, indigo, tobak, senap, meloner, sesam,
peppar och rosor (i Fajum) m. fl. De på monumenten så
vanliga lotus- och papyrusplantorna, hvilka i forntiden
voro fattigmans dagliga kost, hafva förlorat sin
betydelse som näringsämnen, och papyrusväxten är så
godt som försvunnen från E. – Ur djurverlden må nämnas
åsnan, som är mycket använd, samt den enpuckliga
kamelen och hästen. Fordom tillhörde gasellen och
flere antilop-arter husdjuren, men numera träffas
dessa djur endast i vildt tillstånd. Vid plogen
användas oxen och buffeln. Boskapsskötsel, särdeles
tjurafvel, är en vigtig näringsgren. De större
rofdjuren äro sällsyntare nu än på faraonernas
tid, då t. ex. lejonjagt ofta idkades; af de
mindre åter förekomma hyenan, räfven, sjakalen och
ichneumon ganska allmänt. Af foglar påträffas storkar,
vaktlar och dufvor i stor mängd, likaså kalkoner och
höns. Bland roffoglarna märkas gamen, örnen, falken
och gladan. Den heliga ibis är numera sällsynt; i
likhet med flodhästen och krokodilen har den sökt
mer aflägsna Niltrakter. Sistnämnda amfibie visar
sig dock, ehuru sparsamt, i Öfre E. Af fiskar finnas
många slags karp-arter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
