Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egenvilligt öfvergifvande - Eger - Egeria - Egersund - Egg, Augustus Leopold, engelsk målare - Eggby - Eggegrund - Egger, Emile, fransk lärd - Eggers, Jakob von, friherre, krigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemvistet, så är förhållandet ej omedelbar
skilnadsorsak, utan gifver anledning till det
förfarande, som är föreskrifvet för de fall att
oenighet i äktenskapet uppstått. Den norska och
den danska rätten medgifva äktenskapsskilnad
äfven för sistnämnda fall, men kräfva under alla
omständigheter, att afbrottet varat tre år. Efter
svensk rätt skall den öfvergifne maken, i händelse
den förlupne maken vistas på känd utländsk ort,
uttaga stämning om äktenskapsskilnad vid den
domstol, under hvilken makarna vid afbrottet lydde,
och i händelse den förlupnes vistelseort icke
är känd, skall den öfvergifne begära lysning
efter honom, med föreläggande att återkomma
inom ett år, hvilken lysning afkunnas i stadens
och kringliggande församlingars kyrkor eller
i häradets kyrkor. Lysning får dock ej meddelas,
innan domstolen genom föregående undersökning fått
visshet om öfvergifvandet och så säkra upplysningar
som möjligt i fråga om den bortrestes vistelseort samt
om orsakerna till öfvergifvandet m. m. Är stämning
uttagen och behörigen tillställd den bortreste och
han ej infinner sig eller genom behörigt ombud
förklarar sig icke ämna fortsätta samlifvet,
dömes till skilnad. På samma sätt om lysning egt
rum och den bortreste icke inom den föresatta tiden
återkommit. Enligt norsk rätt skall den öfvergifne,
efter de tre årens utgång, med intyg af prest och
socknefolk bevisa vid tinget, att han icke gifvit den
bortreste skälig orsak till öfvergifvandet. Enligt
den danska rätten fordras bevis derom endast genom
egen ed af den öfvergifne. Den bortreste förlorar,
efter svensk rätt, till den öfvergifne maken
hela sin giftorätt och saknar, så länge han är
borta, rätt att bruka sin enskilda egendom, hvilka
fördelar dock till det hela eller delvis öfvergå på
den bortrestes arfvingar, om den öfvergifne går i
nytt gifte. Enligt såväl dansk som norsk rätt eger
hvardera maken att ur boet utfå sin lagliga andel.
E. V. N.
Eger. 1. (Tsjech. Ohre, Lat. Agra). Biflod till Elbe i
Böhmen. Den rinner upp i Bajern, på Fichtelgebirge,
och mynnar ut nedanför Theresienstadt, i
Böhmen. Längd 380 kilom. (51 mil). Till följd af sitt
starka fall och de många klipporna i dess strömbädd är
denna flod ej segelbar. – 2. (Tsjech. Cheb). Stad i
Böhmen, vid floden Eger. 13,456 innev. (1869). Ylle-
och bomullsfabriker, läderfabrikation. Odling
af grönsaker. I stadshuset mördades Wallenstein,
d. 25 Febr. 1634, och i den gamla borgen, hvaraf
endast ruiner återstå, afdagatogos aftonen förut hans
anhängare generalerna Terczki, Illo och Kinsky. – Ända
till midten af 12:te årh. tillhörde E. markgrefvarna
af Vohburg. 1179 blef det riksstad, och 1315 kom
det till Böhmen. 1631 intogs det af svenskarna, men
återeröfrades 1632 af de kejserlige. 1647 återintogs
E. af svenskarna under Wrangel. – 3. Stad i Ungern. Se
Erlau.
Egeria, Rom. mytol., en utanför Rom, vid capénska
porten, belägen källa, omgifven af en åt camenerna
(ett slags gudomligheter för qvinnolifvet) helgad
lund. Ur denna källa hemtade vestalerna vatten till
de dagliga reningarna. Enligt folktron var källans
nymf begåfvad med
siareförmåga. Med henne hade konung Numa
hemliga nattliga sammankomster, under hvilka
han inhemtade hennes råd i afseende på stats- och
religionsangelägenheter. – En annan Egeria omtalas
från Latium. R. Tdh.
Egersund l. Ekersund (Fornn.
Eikundarsund), lastningsplats ("ladested") i Jäderens och Dalernes
fogderi, Stavanger amt, i Norge, vid det smala sund,
som skiljer Egeröen (på hvilken ett stort fyrtorn
finnes) från fastlandet. Omkr. 2,500 innev. God
hamn. Med Stavanger är E. förbundet genom en
smalspårig jernväg, den s. k. Jäderen-banan.
Y. N.
Egg, Augustus Leopold, engelsk målare, f. 1816,
d. 1863 såsom medlem af den kongl. akademien i London,
gjorde sig fördelaktigt känd dels genom åtskilliga
taflor, som illustrera humoristiska scener ur
Shakspeares dramer, dels genom förträffligt utförda
historiska genrestycken (Peter den store ser Katarina
för första gången, Buckinghams lefnad och död,
Esmonds dubbning till riddare m. fl.).
Eggby (fordom Ekby), socken i Vestergötland,
Skaraborgs län, Valle härad. E. och Istrum socknar
hafva tillsammans en areal af 3,998 hekt. (8,100
tnld). 676 innev. (1879). Annex till Värnhem, Skara
stift, Billings kontrakt.
Eggegrund, en på en holme i Gefle-bukten,
8,3 kilom. (0,8 mil) n. om närmaste fastland,
Uplandskusten, belägen spegelfyr med fast,
ofärgadt sken. Den är anbragt i ett trätorn, 20
m. (66 f.) öfver hafsytan, och har en lysvidd af 10
minuter. Tornet uppfördes 1862. A. G.
Egger [ägsjär], Emile, fransk lärd, f. 1813, blef
1840 extraordinarie och 1855 ordinarie professor i grekiska
literaturen vid universitetet i Paris samt 1854 medlem
af Franska institutet. Skrifter: Examen critique des
historiens anciens de la vie et du règne d’Auguste
(1839), Aperçu, sur les origines de la littérature
grecque (1846), Essai sur l’histoire de la critique
chez les grecs (1850), Considérations historiques sur
les traités internationaux chez les grecs et chez
les romains (1856), Mémoires de littérature ancienne
(1862), Le papier dans l’antiquité et dans les temps
modernes (1866) och L’hellénisme en France (1869)
m. fl. 1871 blef E. redaktör af "Journal des savants".
Eggers, Jakob von, friherre, krigare, föddes i Dorpat
d. 14 Dec. 1704. År 1722 åtföljde han sin moder och
sin styffader (den förra hade 1713 i Ryssland blifvit
omgift med svensken Knut Sparre) till Sverige, der han
1723 trädde i svensk krigstjenst. 1725–30 tjenstgjorde
han i franska armén och utnämndes derefter till
konduktör vid svenska fortifikationen. 1734 tog
han anställning hos konung Stanislaus i Polen, som
begagnade sig af hans ingeniörsinsigter till att
sätta Danzig i försvarstillstånd. 1735 utnämndes
han af konung Fredrik I i Sverige till kapten vid
artilleriet i Kassel. 1736–40 företog han vidsträckta
resor i södra Europa. Under kriget mellan Sverige
och Ryssland (1741–43) tjenstgjorde E. i Finland
som generalqvartermästarelöjtnant, och 1743 var
han anställd vid svenska observationskåren i Bohus
län. 1744 deltog han med sachsiska hären, inom hvilken
han 1740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
