Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egeiska hafvet - Egeln - Egendom - Egendoms-gemenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rhodos, samt Mare icarium, mellan Rhodos och
Chios. Från Kap Malia intränger Nauplia-viken (Sinus
argolicus), som i n. begränsas af den långa, af
vikar sönderskurna och hamnrika Argoliska halfön,
hvars norra kust sköljes af Egina-viken. Från Kap
Kolonnas (Sunium), Attikas södra spets, kommer
man in i det långa Evripo-sundet, som skiljer
Eubea från fastlandet och öfver hvars smalaste del
en bro är byggd, samt derefter till samma sunds
fortsättning, Talanti-kanalen, som vesterut leder
in i Zituni-viken (Sinus maliacus) och Österut i
Volo-viken (S. pagasaeus). Längre mot n. ligger
Saloniki-viken (S. thermaeus), som i ö. omslutes
af Chalcidiska halfön. Denna, som på östra sidan
omgifves af Orfano- l. Rendina-viken (S. strymonicus),
utsänder åt s. ö. tre halföar, på hvilka en stor mängd
grekiska kolonier fordom blomstrade. Den östligaste
halfön bildas af berget Athos, 1,935 m. (6,517 f.),
och sammanhänger med fastlandet genom ett smalt näs,
hvilket Xerxes lät genomskära under härnadståget
mot Grekland 480 f. Kr. Mellan Tracien och halfön
Gallipoli inskjuter Saros-viken (Melas sinus). Östra
delen af Egeiska hafvet har ej så ansenliga vikar;
men den är, liksom hafvet i sin helhet, rik på
öar, segelbara sund, förträffliga hamnar och goda
ankarsättningar. – Arkipelagens stränder äro klippiga
och branta. Vattnet är på de flesta ställen djupt ända
invid kusten. Det smala sund, som skiljer ön Poros
(i Egina-viken) från Peloponnesos, är segelbart
för de största fartyg. Mellan berget Athos och ön
Thaso har man lodat 535 m. (1,800 f.) utan att nå
bottnen, och mellan öarna är djupet i allmänhet
öfver 270 m. (900 f.). Åtta månader om året blåsa
om dagen nordliga, torra och luftrenande vindar
(etesier), hvilka ofta växa till stormar; men enär
de äro jämna och emedan seglaren på hvarje punkt af
hafvet har pejling af land, äro de föga farliga. Vid
solnedgången mojnar dagvinden ut, och en nattlig,
mild och helsosam sunnan (embatos) uppstiger.
O. A. S.
Egeln, stad i preussiska regeringsområdet Magdeburg
(Sachsen), i en fruktbar trakt vid floden Bode. 4,361
innev. (1876). I nejden en mängd fabriksbyar.
Egendom, jur., sammanfattning af saker och andra
rättsobjekt, som äro af förmögenhets-värde. I denna
bemärkelse begagnas ordet både om en enskild persons
tillhörigheter och om ett helt folks egendom,
national-egendomen. Det användes ock för att
beteckna ett särskildt rättsobjekt såsom någons
uteslutande tillhörighet. Egendomen är antingen
fast eller lös. Till det förra slaget räknas,
enligt svensk rätt, särskilda områden af jorden
med derpå uppförda byggnader, likväl icke grufvor
eller mineralbrott, som äro föremål för inmutning,
ej häller byggnader, tillhöriga annan person än den,
som är egare af den mark, på hvilken de stå, såvida
ej denna ingår i formligen anordnad stadsplan, och
slutligen icke fastigheter, i den mån de äro föremål
för annan rätt än eganderätt, fideikommiss-rätt eller
med sådana rättigheter förenad servitutsrätt. Alla
här undantagna och öfriga rättsobjekt falla under
begreppet lös egendom. –
Ordet fast egendom begagnas äfven såsom liktydigt
med fastighet och sålunda för att beteckna ett visst
slag af saker (icke förmögenhetsobjekt i allmänhet).
E. V. N.
Egendoms-gemenskap, jur., det rättsliga
förhållande att två eller flere med hvarandra
taga del i rätten till ett eller flere
förmögenhetsobjekt. Egendoms-gemenskapen
kan vara beroende af ett mera personligt
rättsförhållande mellan de samberättigade, hvilket
medför egendoms-gemensamhet, såsom fallet är med
äktenskapet, eller af förhandling, som direkt syftar
på egendoms-gemenskap, såsom fallet är med bolag,
sameganderätt till samma fasta eller lösa sak,
eller med sällskap, hvilkas ändamål ej går utöfver
de personers, som tillhöra detsamma, eller af ett
mera tillfälligt faktum, såsom gemensamt arffall
eller en gemensam gäldenärs konkurs. (Delaktighet i
en korporation eller ett fortvarande sällskap med
samfälld egendom grundar ej egendoms-gemenskap, emedan
egendomen är korporationens eller sällskapets.) I
fråga om uppfattningen af egendomsgemenskapen från
juridisk synpunkt anser man i allmänhet, att hvar
och en af de samberättigade har en uteslutande och
sjelfständig rätt, icke till hela det gemensamma
rättsobjektet eller sammanfattningen af rättsobjekt,
utan till en ideel del. Bestämmande för denna
uppfattning är det romerska begreppet af eganderätten
(dominium), enligt hvilket nämnda rätt utesluter alla
andras anspråk af samma art. Detta begrepp tillåter
sålunda icke tillvaron af fleres eganderättsanspråk,
såvida dessa, hvart för sig, skola omfatta hela
föremålet. Dessa anspråk måste begränsas till att
omfatta endast en i föreställningen tänkt del
af detsamma. Då eganderätten efter den moderna
uppfattningen icke har denna exklusiva karakter,
kan man väl anse hvarje delegares rätt omfatta
hela saken, men så, att den är en del af den för
alla gemensamma eganderätten, i hvars utöfning
delegaren är bunden af den eller de andres med
hans jämnbördiga rätt. Denna uppfattning är mycket
naturligare, enär man svårligen kan fatta hvad en
uteslutande och sjelfständig rätt till en ideel del
af en i verkligheten hel och odelad sak är, men väl
kan fatta en icke fysiskt utförd delning af rätten,
som är någonting andligt, hvilket ej kan kroppsligen
delas. De rättigheter, som de samberättigade hafva
i förhållande till hvarandra, äro olika efter olika
ändamål och uppkomstsätt för egendomsgemenskapen. I
allmänhet kan man säga, att sättet för det gemensamma
föremålets tillgodogörande, så länge gemensamheten
består, bestämmes af deras mening, som tillsammans
ega största andelen; att hvar och en är skyldig att
efter sin andel bära kostnaderna för tillgodogörandet
samt berättigad att efter samma grund erhålla del i
förmånen och afkastningen af tillgodogörandet; att
hvar och en kan fritt afyttra, till annans nyttjande
upplåta eller pantsätta det gemensamma föremålet, i
den mån han dertill är berättigad; samt att hvar och
en kan fordra, att en kroppslig delning af föremålet
skall ega rum till uteslutande rätt för hvar och en
af delegarna. För särskilda fall finnas dock undantag
från dessa regler. E. V. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
