Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Echter, Michael, tysk historiemålare - Echtermeyer, Ernst Theodor, tysk skriftställare - Echternach - Ecija - Eck, Johann Mayer von, tysk katolsk teolog - Eckardt, Ludvig, tysk skriftställare - Eckardt, Julius, tysk skrfitställare - Eckart, tysk sagohjelte. Se Eckhart. - Eckehart, namn på åtskilliga munkar - Ecken ausfahrt - Eckensteher - Eckermann, Johann Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkning. Bland hans monumentala verk må nämnas
Slaget på Lechfältet år 955 och Fördraget i Pavia, för
Maximilianeum i München, Kejsar Fredrik Barbarossas
förmälning och Walters von der Vogelweide begrafning,
för det bajerska nationalmuséet, Telegrafien och
Jernvägstrafiken, för centralbangården i München,
samt åtskilliga väggmålningar ur Wagners musikdramer,
på beställning af konung Ludvig II. E. var begåfvad
med utveckladt skönhetssinne och lekande humor samt
lycklig i valet af ämnen och finkänslig i deras
behandling. Hans teckning var säker, men hans färg
mera behaglig än kraftig.
Echtermeyer, Ernst Theodor, tysk skriftställare,
f. 1805 i Liebenwerda (Preussen), d. 1844, utgaf
Anthologie aus neueren lateinischen dichtern (med
M. Seyffert, 1834–35), Quellen des Shakespeare
in novellen, mährchen und sagen (med L. Henschel
och K. Simrock, 1831; 2:dra uppl. 1870) och
Mustersammlung deutscher dichter (1837; 20:de
uppl. 1874) samt grundade 1837, i förening med
A. Ruge, "Hallesche jahrbücher für wissenschaft
und kunst" (fr. 1841 "Deutsche jahrbücher"),
en tidskrift som snart vann stort anseende och
inflytande. Likaledes var han upphofsman till
"Deutscher musenalmanach" (1840).
Echternach (Echtern), stad i storhertigdömet
Luxemburg, vid Sauer, en biflod till Mosel. 4,046
innev. (1875). 698–1794 fans i D. ett
benediktinkloster. Tredje dag pingst firas i staden
en besynnerlig fest till tack för upphörandet af den
S:t-Veits-dansepidemi, som under medeltiden rasade
i nejden.
Ecija [etjija], stad i spanska prov. Sevilla
(Andalusien), vid floden Jenil. Omkr. 30,000
innev. Tillverkning af ylle-, linne- och sidenvaror
samt skodon. Staden, som är urgammal (det keltiberiska
Astigis, såsom romersk koloni: Augusta firma in
Boetica), anses vara den hetaste platsen i Spanien
och kallas derför el sarten de España ("Spaniens
stekpanna").
Eck, Johann Mayer von, tysk katolsk teolog, f. 1486,
blef 1510 professor i teologi vid universitetet i
Ingolstadt och 1512 prokansler vid detsamma. 1518
uppträdde han, med sina Obelisci, mot Luthers teser
och råkade derigenom i strid först med Karlstadt och
sedan med Luther sjelf. Efter överenskommelse med den
sistnämnde egde en disputation rum i Leipzig d. 24
Juni–d. 16 Juli 1519), under hvilken E. utmärkte sig
genom sin talfärdighet och vann en viss framgång i
kontroversen om den fria viljan. 1520 begaf E. sig
till Rom, der han förelade påfven sitt förnämsta
arbete, De primatu Petri (1521), och föranledde
utfärdandet af en bannbulla mot Luther, hvilket
aktstycke han sjelf öfverförde till Tyskland. För
reformationens bekämpande deltog han vidare 1524
i konventet i Regensburg och uppträdde 1526 på
ett religionssamtal i Basel mot Oecolampadius. På
riksdagen i Augsburg 1530 var han med om författandet
af vederläggningsskriften mot Augsburgiska
bekännelsen. 1537 utgaf han en öfversättning af bibeln
(Nya testamentet var öfversatt af Emser). E. deltog
i religionssamtalen Worms (1540) och i Regensburg (1541). Död
1543. – Atrån att spela en framstående rol var ett
af hufvuddragen i E:s karakter. En samling af hans
teologiska stridsskrifter utkommo under titeln Operum
Johannes Eckii contra Lutherum tomi I–IV (1530–35).
Eckardt, Ludvig, tysk skriftställare, f. i Wien 1827,
var invecklad i 1848 års revolution och måste för
den skull fly, uppehöll sig derefter någon tid i
Bern, som docent i estetik och literatur, och sedan
i Luzern samt kallades 1862 till hofbibliotekarie i
Karlsruhe. Sedermera höll han i många tyska städer
föredrag öfver historiska och literära ämnen. Död i
Tetschen (Böhmen) 1871. E. var en af de förnämste
representanterna för den teistiska estetiken (jfr
Solander, "Den teistiska estetiken i Tyskland",
1866). Skrifter: Erläuterungen zu Schillers
werken (1856–59, 2:dra uppl. 1862), Anleitung,
dichterische meisterstücke zu lesen (1857, 2:dra
uppl. 1867), Die theistische begründung der ästhetik
(1857; "Theismen såsom esthetikens grund i motsats
mot pantheismen", 1870) och Vorschule der ästhetik
(1864–65) m. fl. E. har äfven uppträdt med åtskilliga
dramatiska arbeten: Sokrates (1858), Friedrich
Schiller (1859), Weltbürger und patriot (1862) m. fl.
Eckardt, Julius, tysk skriftställare, f. 1836 i
Wolmar (Livland), blef 1874 senatssekreterare i
Hamburg. Såsom medredaktör af "Rigasche zeitung"
1861–67 deltog han lifligt i diskussionen om den
baltiska författningsreformen. 1867–70 utgaf han
(jämte G. Freytag) "Grenzboten" samt 1870–74
"Hamburgischer correspondent" och "Hamburgische
börsenhalle". Skrifter: Die baltischen provinzen
Russlands (2:dra uppl. 1869), Jungrussisch und
altlivländisch (2:dra uppl. 1871) samt Russische
und baltische charakterbilde (1876). E. anses som en af
de ifrigaste kämparna i de s. k. katedersocialisternas
parti.
Eckart, tysk sagohjelte. Se Eckhart.
Eckehart, namn på åtskilliga munkar. 1. E. I, d. 978,
författade på latinska hexametrar dikten Waltharius
manufortis, hvari behandlas en del af den tyska
hjeltesagan: "Historien om Walther af Aquitanien och
hans älskade Hildegunde", af J. Grimm utgifven 1838 i
"Lateinische gedichte des 10. und 11. jahrhunderts". –
2. E. IV, f. 980, d. 1060, omarbetade E. I:s dikt
och författade Casus monasterii Sancti-Galli, som
behandlar klostret S:t Gallens historia före 975
(intagen i "Monumenta Germaniae", bd. 2).
Ecken ausfahrt (Eckenlied), gammaltysk hjeltedikt,
som handlar om jätten Eckes bedrifter i kampen
mot Didrik af Bern. Den förste kände bearbetaren
(möjligen styckets författare) är Albrecht von
Kemenaten (omkr. 1230). Dikten trycktes första
gången 1491. En god upplaga utgafs 1870 af Zupitza,
i "Deutsches heldenbuch".
Eckensteher, T. (af ecke, hörn, och stehen, stå), i
Berlinfolkspråket namn på personer, som postera sig
i gathörnen för att söka tillfällig arbetsförtjenst;
sjåare, "hamnbuse".
Eckermann, Johann Peter, tysk skriftställare, f. 1792
i Winsen (Hannover), d. 1854 som hofråd i Weimar,
utgaf 1823 Beiträge zur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
