Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebullioskop - Eburoner - Ecaille - Ecarté - Ecballium, bot. farmak. Se Elaterium. - Eccard, Johann, tysk tonsättare - Eccard, J. G., tysk historiker. Se Eckhart - Ecce homo - Ecchellensis, Abraham, lärd maronit - Ecclesall-Bierlow - Ecclesfield - Ecclesia - Ecclesiasticus - Ecgberth, angelsachsisk konung. Se Egbert. - Echafaudage - Echague, Rafael, spansk general - Echalottes, Fr., bot. Se Lök. - Echancrure - Echantillon - Echappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ebullioskop (af Lat. ebullire, sjuda, kasta
bubblor, och Grek. skopein, se), fys., ett
hufvudsakligen af en liten bleckpanna och en
termometer bestående instrument för bestämmande
af alkoholhalten hos vin. Pannan är försedd med
två öppningar. I den ena af dessa är termometern
insatt, i horisontal ställning. Till termometern
hör en skala, utvisande läget af kokpunkterna
hos olika starka blandningar af alkohol och
vatten. Vinprofvets kokpunkt angifver sålunda en viss
alkoholhalt. Den andra öppningen i pannan har till
ändamål att bereda den bildade ångan fritt utlopp.
L. A. F.
Eburoner. På Julius Caesars tid bodde kring Maas,
på norra sluttningen af Ardennerna, fem små folk:
kondruser, eburoner, caeraeser, paemaner och segnier,
hvilka med ett gemensamt namn kallades germani. Dessa
folk voro sannolikt från andra sidan Rhen invandrade
germaner; men den omständigheten att deras namn äro
keltiska, tyckes antyda, att de antagit keltiskt språk
och sammansmält med den belgiska befolkningen. Det
förnämsta af dessa fem folk voro eburonerna. På
deras område låg staden Aduatuca (nuv. Tongern,
vid floden Geer, s. v. om Maastricht), hvilken
dock äfven betecknas som ett eget samhälle vid
eburonernas gräns. Enligt en sägen ledde denna stads
innevånare sitt ursprung från den besättning, hvilken
cimbrerna sägas hafva qvarlemnat der vid sitt infall
i Gallien mot slutet af 2:dra årh. f. Kr. – Senare
undanträngdes såväl de särskilda folknamnen som den
gemensamma benämningen germaner af namnet tungri. Ända
in i medeltiden fortlefde dock kondrusernas namn
i namnet på landskapet Condrust (Condroz), och
möjligen är det caeraesernas namn, som återfinnes i
uttrycket pagus carascus (det carasciska området).
S. F. H.
Ecaille [ekaj], Fr. (befryndadt med Sv. skal,
T. schale), fjäll; målning i form af fjäll (på
porslin, tapeter m. m.).
Ecarté, Fr. (af écarter, aflägsna, kasta korten),
ett slags kortspel, som spelas på tu man hand,
med trettiotvå kort. Jfr Ekartera.
Ecballium (oriktigt Ecbalium), bot. farmak. Se
Elaterium.
Eccard, Johann, tysk tonsättare, f. 1553, d. 1611
som kapellmästare i Berlin, komponerade flere
chör-samlingar, bland hvilka Fünfstimmige geistliche
lieder (1597) och Preussische festlieder (1598) äro de
mest betydande. Allt i dessa kompositioner – hvilka
i nyare tider, efter Berlin-domchörens föredöme,
åter kommit till heders – är klart, skickligt och
värdigt. Harmonien är af tadelfri renhet samt, med all
enhet i grundtonen, rik och flytande. Nästan hvarje
gammaldags hårdhet är försvunnen, men visserligen
äfven en stor del af den karakterfulla styrka,
som uppenbaras hos H. L. Hasler och andra samtida,
liksom äfven senare Heinrich Schütz anslog helt
andra toner än E. När Winterfeld anser E. vara
den förnämste representanten för den tyska
musiken under 16:de årh., usurperar han derför åt
honom en plats, som rätteligen tillkommer Hasler.
A. L.
Eccard, J. G., tysk historiker. Se Eckhart.
Ecce homo [äkse-], Lat., "Se menniskan!", Pilati
utrop (Joh. evang. 19: 5), när han för folket
visade den gisslade Kristus. På de sköna konsternas
område betecknar detta uttryck en framställning af
återlösaren vid ifrågavarande tillfälle, vanligtvis af
honom ensam, törnekrönt, bloddrypande och purpurklädd
(i halffigur eller bröstbild) eller till sammans
med två krigsknektar. Sådana bilder voro mycket
omtyckta under den senare medeltiden och under
renaissancen. Utmärkta målningar af detta slag finnas
af Correggio, Guido Reni, Tizian m. fl.
Ecchellensis, Abraham, lärd maronit, d. 1664, erhöll
doktorsgraden i Rom och undervisade der i arabiska
och syriska. Han efterlemnade vigtiga arbeten om det
syriska språket, arabernas filosofi samt den kyrkliga
historien och bibliografien. Af största betydelse är
hans Chronicon orientale (1653; 2:dra uppl. 1685).
Ecclesall-Bierlow [äckelsål-birlå], stad i
vestra delen af engelska grefskapet York. 49,674
innev. (1871).
Ecclesfield [äckelsfild], stad i vestra delen af
engelska grefskapet York. 26,423 innev. (1871).
Ecclesia, Lat. (Grek. ekklesia, af ekkalein, utkalla,
utvälja), folkförsamling; de kristnes samfund,
kyrka. – E. invisibilis, Lat., den osynliga kyrkan. –
E. militans, Lat., den stridande kyrkan. –
E. pressa, Lat., den förtryckta kyrkan. – E. regnans,
Lat., den herskande kyrkan. – E. triumphans, Lat.,
den triumferande (segrande) kyrkan. – E. visibilis,
Lat., den synliga kyrkan. Jfr Kyrka. – Ecclesiastes,
predikare, särskildt Salomos predikare. Jfr
Ecklesiastik.
Ecclesiasticus (sc. liber), det latinska namnet på
Jesu Syraks bok.
Ecgberth, angelsachsisk konung. Se Egbert.
Echafaudage [-fådasch], Fr. (Med. Lat. escafaldus,
Ital. catafalco; jfr Schavott och Katafalk),
byggnadsställning.
Echague, Rafael, spansk general, född d. 13
Febr. 1815, deltog uti inbördeskriget 1833 och stod
derunder på cristinos’ sida, slöt sig sedermera
till hofsamhetspartiet ("moderados") och trädde i
ett nära förhållande till O’Donnel, deltog 1854 i
det uppror, hvilket slutade med att Espartero blef
konseljpresident, deltog 1859 som general i kriget
mot Marocko (hvarvid han särskildt utmärkte sig i
slaget vid Tetuan 1860) och förde 1873–74 vid flere
tillfällen befäl mot carlisterna.
Echalottes [esjalått], Fr., bot. Se Lök.
Echancrure [esjanskryr], Fr. (af Lat. cancer,
kräfta), utfrätning, rund urhålkning, utskärning;
befästningsk., skärning i glacisen på en befästning.
Echantillon [esjangtijång], Fr. (beslägtadt med
Sv. kant, Gammalfr. chant), proflapp, profbit,
mönster.
Echappade [esjappad], Fr. (af échapper, undkomma),
rymning; felsnitt, felskärning (i träsnidarekonsten),
felstick (i graveringskonsten); öfverilning. –
Echappement [esjappömang], Fr., urmakarek.,
den s. k. "gången" (cylindergången, ankargången,
spindelgången o. s. v.), genom hvilken regulatorn
(pendeln eller oron)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
