Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död - Döda hafvet - Dödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gud. Detta tillstånd består i ofrid i samvetet,
inre tomhet, förståndets förmörkande i andliga ting
och otillgänglighet för den gudomliga sanningen
äfvensom i viljans oförmåga att åstadkomma någonting
verkligt godt. Den heliga skrift antyder, att en
menniska redan i detta lifvet kan sjunka så djupt
i ett sådant (förhärdelsens) tillstånd, att ingen
upprättelse är möjlig. – Den lekamliga döden, som
likaledes är en följd af synden (1 Mose b. 3: 19),
består deri att själ och kropp skiljas, hvarefter
kroppen upplöses i sina jordiska beståndsdelar, men
själen fortlefver i evighet. Från kristlig synpunkt
är den lekamliga döden ej allenast en naturprocess,
utan ett verkligt ondt, en onaturlig rubbning af det
ursprungliga förhållandet. Denna våldsamma slitning
mellan den menskliga naturens tvänne beståndsdelar kan
ej ursprungligen hafva varit skaparens afsigt. Härmed
är likväl ej sagdt, att det var menniskans bestämmelse
att evigt förblifva på jorden: hon kunde genom
en annan art af förvandling, genom en mildare
förflyttning, hafva öfvergått till ett högre lif
(jfr 1 Mose b. 5: 24), såsom det enligt den heliga
skrifts antydningar skall ske med de troende, hvilka
lefva på jorden vid Kristi återkomst (1 Tess. 4:
17; 1 Kor. 15: 51–53). En symbol af den oförgängliga
lifskraft, som menniskans kropp i det ursprungliga
tillståndet i sig egde, var "lifvets träd", från
hvilket de första menniskorna efter syndafallet blefvo
utestängda (1 Mose b. 3: 24). Till den lekamliga döden
äro ock att räkna de sjukdomar, plågor och lidanden,
hvilka menniskan i detta lifvet är för syndens skull
underkastad, äfvensom den "förbannelse" ’(1 Mose b. 3:
17) och förnedring, som af samma skäl hvila öfver
naturen (Rom. 8: 20, 22). – Den eviga döden, eller
"den andra döden", är det tillstånd, i hvilket en
menniska, som med själ och kropp är skild från Guds
gemenskap, lider det eviga förderfvet (Matt. 10: 28;
25: 41, 46; 2 Tess. 1: 9).
Genom Kristi död och uppståndelse blef dödens
makt besegrad; ty synden, som är dödens udd, blef
derigenom borttagen (1 Kor. 15: 55, 56). Den andliga,
och till följd deraf äfven den eviga döden blir för
dem, som tro på Kristus, tillintetgjord, och den
lekamliga döden, hvilken de för syndens skull måste
genomgå (Rom. 8: 10), blifver för dem ett medel till
fullständig befrielse från synden och en ingång till
fullkomlig gemenskap med Gud (2 Kor. 5: 1; Fil. 1:
23). C. L. E. J. Ö.
Döda hafvet (i bibeln kalladt Salthafvet, af romarna
Lacus asphaltites, af araberna Bahr Lut, "Lots haf),
en af jordens märkvärdigaste insjöar, är beläget i
turkiska ejaletet Esch-Scham (Syrien), mellan 31°
10’ och 31° 47’ n. br. Längd 76 kilom. (10,2 mil),
bredd 3 1/2–16 kilom. (0,5–2,15 mil). Arealen 1,595
qv.-kilom. (29 qv.-mil). Denna sjö ligger i den
kitteldal, som utgör lägsta delen af den stora
Jordan-dalen, 390 m. (1,312 f.) under Medelhafvets
yta, och omgifves af nakna kalkstensklippor. Den
i vester löpande bergsträckningen är det ödsliga
Juda berg – med toppar af ända till 750 m. (2,500
f.) höjd –, hvarest David fann en tillflyktsort,
Johannes döparen predikade, och Jesus frestades af
djefvulen. Den östra bergskedjan utgöres af
Moabs högland och är 850 m. (2,860 f.) hög. Ehuru
nejden i sin helhet erbjuder en ödslig och dyster
anblick, finnas dock på några ställen i bergen bäckar
och källsprång med friskt vatten, hvilka gifva upphof
till små grönskande oaser, der foglar bygga och bo. En
sådan bergsbäck är bibelns Engedi. Genom ett från
öster inskjutande näs, Lisan ("tungan"), delas sjön i
tvänne bäcken, af hvilka det norra på vissa ställen är
399 m. (1,343 f.) djupt, hvaremot djupet i det södra
ingenstädes öfverstiger 3,6 m. (12 f.). Vattnet är
klart och genomskinligt, men utomordentligt salt och
bittert. I medeltal innehåller det 25 proc. fasta
beståndsdelar, mest klornatrium, klormagnesium och
klorkalcium. Dess specifika vigt är 1,227. Den stora
salthalten förklaras af de närbelägna saltbergen och
saltträsken, de många saltkällorna på strandbrädden,
den starka afdunstningen och bristen på aflopp. Asfalt
("judbeck") lär i stor massa finnas på bottnen; genom
storm eller jordskalf lösgöras stycken, hvilka stiga
upp till ytan. Hvarken fiskar eller andra organiska
varelser kunna lefva i detta vatten. Något synligt
aflopp finnes ej, men genom den nästan tropiska hettan
är afdunstningen så stark, att vattenytan långsamt
sänker sig. Från kärrtrakterna i n. och s. uppstiga
vår och höst skadliga dunster, hvilka äro ytterst
farliga, i synnerhet för främlingar.
Såväl judiska som hedniska urkunder beteckna den
forna slätten kring Döda hafvet (Siddim-dalen) som
vaggan för fenicernas odling. Enligt den bibliska
berättelsen vardt den fruktbara dalen med dess båda
ogudaktiga städer, Sodom och Gomorra, förstörd genom
ett svafvelregn från himmelen (1 Mose b. 19). På
senare tider hafva Döda hafvet och dess stränder
blifvit vetenskapligt undersökta. Det enda säkra
resultatet af dessa forskningar är vissheten om att
Jordan aldrig kunnat hafva sitt utlopp i Röda hafvet.
Dödande, äfven Amortisation (se d. o.), eller,
ännu bättre, Mortifikation (emedan det förra
jämväl betecknar kyrkans eller andliga stiftelsers
förvärf af fast egendom), jur., ett genom domstols
beslut åstadkommet tillintetgörande af en skriftlig
handlings – en vexels, en löpande förbindelses, ett
hypoteksdokuments, en akties o. s. v. – rättsliga
kraft. För att en domstol skall kunna fatta ett
sådant beslut erfordras, att sökanden styrker,
det han förut innehaft handlingen, och åtminstone
gör sannolikt, att denna förkommit från honom,
och derefter uppfordrar domstolen genom allmän
kungörelse (s. k. ediktal kallelse) den, som
möjligen innehar handlingen, att vid äfventyr af
preklusion (afskärande af rätt) anmäla sig inom
utsatt tid. Först när denna tid gått till ända utan
sådan anmälan, förklaras handlingen kraftlös. I
svensk lag finnes föreskrift endast om dödande
af vexel, som förkommit (§ 70 i vexellagen d. 23
Aug. 1851, § 73 i vexellagen d. 7 Maj 1880 och § 3
i den s. d. utgifna förordningen om nya vexellagens
införande). Vidkommande skuldsedel har man i stället
i särskilda fall användt den utvägen att, på samma
gång det ålagts gäldenären att genast betala skulden
eller utgifva ny skuldsedel, föreskrifva, det
fordringsegaren skall ställa säkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
