Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duvernois, Clément, fransk journalist - Duvernoy, George Louis, fransk naturforskare - Duvert, Félix Auguste, fransk vådevillförfattare - Duveyrier - Dux, stad i böhmiska regeringsområdet Teplitz - Dux, Lat., ledare - Duyse, Prudens van, flamländsk skald och lärd - Düben, stand i preussiska regeringsområdet Merseburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Le peuple français"), i hvilka båda tidningar
han försvarade kejsaredömet. Sistnämnda år blef
han deputerad för departementet Hautes-Alpes, och
1870 afgick han, på Napoleon III:s önskan, från sin
befattning som redaktör för "Le peuple français". 1870
föreslog D. i Lagstiftande kåren en dagordning,
genom hvilken ministèren Ollivier störtades,
och s. å. blef han handelsminister i Palikaos
kabinett. Vid statshvälfningen d. 4 Sept. 1870 flydde
han till England, men återkom 1871, slöt sig till de
konservative republikanerna och valdes till deputerad
för Paris. 1872 blef han redaktör för Rouhers organ,
"Ordre". Kort derefter invecklades han i ett mindre
hederligt bankföretag, hvars bankrutt kostade honom
två års fängelse. Sedan han återvunnit sin frihet,
upprättade han 1876 godtköpstidningen "Salut",
i hvilken han arbetade för prins Louis Napoléons
tronkandidatur, och 1877 blef han hufvudredaktör för
tidningen "Pouvoir". Död d. 8 Juli 1879.
Duvernoy [dyvernåa], George Louis, fransk
naturforskare, f. 1777, d. 1855, fick tidigt
anställning som medhjelpare åt Cuvier vid museet
för jämförande anatomi i Paris och hade stor
andel i förarbetena till den sistnämndes berömda
föreläsningar. För sin helsas skull lemnade han 1809
Paris och nedsatte sig som läkare i sin födelsestad,
Montbéliard. På Cuviers uppfordran öfvertog han
1827 professuren i zoologi och jämförande anatomi
i Strassburg, och 1832 blef han nämnde forskares
efterträdare som professor vid Collége de France
i Paris. 1850 utsågs han till chef vid museet
för jämförande anatomi. D:s vigtigaste arbeten äro
Leçons sur l’histoire naturelle des corps organisés
(1839–42) och den nya upplagan af Cuviers "Leçons
d’anatomie comparée" (1835–45), hvars fem sista band
han bearbetade.
Duvert [dyvär], Félix Auguste, fransk
vådevillförfattare, f. 1795, d. 1876, var
först militär och inträdde sedan på den civila
ämbetsmannabanan. Af hans dramatiska alster,
tillsammans mer än 150 stycken, hafva omkr. 20
blifvit öfversatta till svenska och uppförda på
svenska teatrar.
Duveyrier [dyvärie]. 1. Anne Honoré Joseph D., fransk
dramatisk författare, f. 1787, d. 1805, var först
advokat, men lemnade 1814 statstjensten för att helt
och hållet egna sig åt skriftställareverksamhet. Under
pseudonymen Mélesville skref han, ensam eller
i förening med Scribe, Brazier, Carmouche, Bayard
m. fl., inemot 300 teaterstycken: dramer, melodramer,
komedier, vådeviller och operalibretter, af hvilka
flere uppfördes med stort bifall. Bland de af honom
ensam författade styckena må nämnas: L’oncle rival
(1811; "Farbrodern rival", 1844), La veille des noces
(1817; "Dagen före bröllopet", 1822), Zampa, ou la
Fiancée de marbre (1831; "Zampa, eller Marmorbruden",
1838, med musik af Hérold), La maison du rempart, ou
une journée de la Fronde (1833; "Frondörerna, eller
En dag under partistriderna i Paris 1649", 1835, med
musik af A. F. Lindblad), La fille de Figaro (1843;
"Figaros dotter", 1847), Le trompette de M. le prince
(1846; "Prinsens
trumpetare", 1861, musik af Bazin) och Une fièvre brûlante
(1847; "Kärleksfebern", s. å.). Tillsammans med
Scribe författade han bl. a. Les frères invisibles
(1819; "De osynlige bröderna", 1828), Valérie (1823;
"Valerie", 1824), La demoiselle à marier, ou la
Première entrevue (1826; "Första mötet", 1827;
"Friarens besök", 1859), La seconde année, ou A qui
la faute? (1830; "Två års giftermål, eller Hvems
är felet?" 1836) och Le chalet (1834; "Alphyddan",
1837, med musik af Adam). – 2. Charles D., den
förres broder, fransk författare, f. 1803, d. 1866,
utvecklade en mångsidig verksamhet som journalist och
författade derjämte stycken för teatern, dels ensam:
Faute de s’entendre (1838; "Förstå hvarandra!",
1849), dels i förening med Scribe: Oscar (1843;
"En otrogen man", 1843) och Les Vépres siciliennes
(1855), dels i förening med sin broder: Michel
Perrin, ou l’Espion sans le savoir (1834; "Michel
Perrin, eller Polisspionen utan att veta det", 1838),
Clifford le voleur (1835; "Paul Clifford", 1837)
och La meunière de Marly (1840; "Qvarnen vid Marly,
eller Den vackra arrendatorskan", 1844) m. fl. Mest
är D. känd såsom anhängare af saint-simonismen. För
att bidraga till denna läras utbredning utgaf han
flere skrifter. Äfven hans L’avenir et les Bonaparte
(1864) väckte mycket uppseende. – 3. Henri D.,
den förres son, fransk upptäcktsresande, f. 1840,
genomreste 1859–60 norra Afrika och gjorde derunder
forskningar, hvilka äro af stor vigt för kännedomen om
de land, som begränsa Alger, Tunis och Tripolis. Hans
förnämsta arbete bär titeln Exploration du Sahara
(I. "Les touaregs du Nord", 1864). 1876 öfvertog han,
jämte G. Maunoir, redaktionen af "Année géographique".
Dux (Duchow), stad i böhmiska regeringsområdet
Teplitz, nära Erzgebirge. Omkr. 5,000 innev. D. är
föreningspunkt för fem jernvägslinier. I staden
finnes ett den grefliga familjen Waldstein tillhörigt
slott, hvilket mycket besökes för sin stora och väl
underhållna park, sitt bibliotek (13,000 bd), sitt
tafvelgalleri och sin vapensamling.
Dux, Lat. (jfr ducere, leda), ledare. I det forna
Rom användes detta ord om öfverbefälhafvaren i krig
(i plur., duces, äfven om underbefälhafvarna)
samt betecknade efter ämbetsmannaväsendets
reglering (under Diocletianus och Konstantin)
militärbefälhafvaren i en provins och blef sedan en bestämd
titel (motsvarande hertig, Fr. duc, Ital. duca,
Eng. duke). – I Norge och Danmark nyttjas ordet dux
i betydelsen af skolyngling, som sitter främst (i en
klass), primus. – Såsom musikterm förekommer dux i
betydelsen fuga.
Duyse [döjse], Prudens van, flamländsk skald
och lärd, f. 1804, d. 1859 som arkivarie i Gent,
bidrog i hög grad till utvecklingen af en nationell
flamländsk vitterhet. Af hans diktsamlingar må
nämnas: Vaderlandsche poezij (1840), Natalia (1842),
Het klaverblad (1848), De zeilwagen van Simon Stevin
(1846) och De Nazomer (1860).
Düben, stad i preussiska regeringsområdel Merseburg
(prov. Sachsen), vid floden Mulde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
