Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duræus l. Dury, Johannes - Duræus, Samuel - Dura mater, anat. Se Hårda hjernhinnan - Duran, Augustin - Duran, Carolus - Durance, biflod till Rhône - Durand, Asher Brown - Durand, Marie Auguste - Durand, Alice Marie Céleste Henry, född Fleury - Durandal, Fr., kämpen Rolands svärd. Jfr Rolandsången - Durand de S:t Pourçain, fransk skolastiker. Se Durandus, G. - Durandi, Jacopo - Durando. 1. Giovanni D. - Durando. 2. Giacomo D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verka för sin sak. Grundtanken i hans lära var att de
lutherska och calvinska kyrkorna skulle offentligen
uttala sin öfverensstämmelse i de väsentliga kristliga
sanningarna och utöfva ömsesidig fördragsamhet. I
Sverige, der han uppehöll sig 1636–38, stötte
hans försoningsarbete på afgjordt motstånd hos
biskoparna, teologiska fakulteten och det öfriga
presterskapet. D. hade dock några få hemliga svenska
anhängare, bl. a. den för sina unionistiska åsigter
sedermera förkättrade biskopen Johannes Matthiae,
hvilken i Tyskland gjort hans bekantskap. Äfven
från Danmark måste han, 1639, gå med oförrättadt
ärende. Han besökte vidare Polen, Siebenbürgen,
Holland och Schweiz. Död i Kassel 1680. D. "framstod
i sitt tidehvarf såsom ett enstaka exempel". Flere
arkiv, bl. a. svenska presteståndets, innehålla
en mängd skriftliga uppsatser af hans hand. Det
vigtigaste bland hans tryckta verk torde vara
Consultatio theologica super negotio pacis ecclesae
(London 1641).
Duraeus, Samuel, fysiker och matematiker, f. i
Linköping 1718, blef adjunkt i filosofiska fakulteten
i Upsala 1749 och professor i fysik derstädes 1757. I
sina yngre år var han ansedd som en framstående
fysiker och valdes derför 1752 till ledamot af
"Vetenskapsakademien, men dukade småningom under för
ett omåttligt begär efter starka drycker, hvarför
han uteslöts ur nämnda akademi och 1787 nödgades taga
afsked från sitt ämbete. Död 1789. Utom 35 akademiska
afhandlingar, företrädesvis af fysikaliskt innehåll,
samt tre uppsatser i Vet.-akad:s Handl. utgaf D. den
lilla skriften Om logarithmernes ursprung, bruk och
uträknande (1751) äfvensom Utkast til föreläsningar
öfver naturkunnigheten (1759), en lärobok, som länge
begagnades vid universitetet. G. E.
Dura mater, anat. Se Hårda hjernhinnan.
Duran, Augustin, spansk literatör, f. 1789, d. 1862,
var först advokat, blef 1821 anställd vid "direccion
general de estudios", förlorade vid restaurationen
1823 detta ämbete och blef 1854 direktör vid
kongl. biblioteket i Madrid, men tog redan 1855
afsked från sistnämnda befattning. Hans Discurso
sobre el influjo que ha tenido la critica moderna en
la decadencia del teatro antiquo etc. (1828) samt
hans Romancero general (1828–32; ny uppl. 1849–51)
och "Talia española" (1834), en samling fornspanska
komedier, hafva i hög grad bidragit att väcka spanska
folkets nationalkänsla. Dessutom utgaf D. en samling
i 15:de århundradets poetiska språk affattade sagor:
Las tres toronjas del vergel de amor (1856) m. fl.
Duran [dyrang], Carolus, fransk målare, f. 1838,
är lärjunge af Souchon. Under ett halft års vistelse
bland munkarna i klostret Subiaco uti Italien målade
han Aftonbönen (i 1863 års "salon"). Sitt rykte
har han vunnit företrädesvis som porträttmålare
(han är i allmänhet lyckligast i fruntimmers- och
barnbilder). Bland hans porträtt äro i synnerhet
E. de Girardin (1876) och Grefvinnan Vandal
(1879) mycket berömda. Hans 1878 utställda och för
Luxembourgpalatset bestämda plafondmålning Gloria
Mariae Medicis har deremot varit föremål för en skarp
och befogad kritik.
Durance [dyrangs], biflod till Rhône. Den
rinner upp på Mont Genèvre (Kottiska
alperna) i depart. Hautes-Alpes, genomflyter
depart. Basses-Alpes, utgör gränsen mellan
depart. Bouches-du-Rhône och Vaucluse samt
utmynnar i Rhône 4 kilom. (omkr. 1/2 mil) nedanför
Avignon. Längd 380 kilom. (51 mil). Till följd af
sitt ringa djup, sin klippiga bädd och sitt strida
lopp är D. hvarken segelbar eller flottbar. Dess
vigtigaste bifloder äro, t. h.: Buech och Calavon,
t. v.: Ubaye och Verdon. D. förser icke mindre än
fyra kanaler (Marseille-, Craponne-, Carpentras- och
Boisgelin-kanalerna) med vatten.
Durand [dyrang], Asher Brown, nordamerikansk målare,
f. 1796, var 1845–61 president för the National
academy of design. Han har målat utmärkta landskap
och i Europa gjort sig känd genom sin vackra tafla
I skogarna (Paris 1867). Af D:s hand finnas jämväl
förträffliga kopparstick.
Durand [dyrang], Marie Auguste, fransk kompositör
(heter egentligen Massacrie), född i Paris d. 18 Juli
1830 och sedan 1863 organist vid Saint-Vincent de
Paul derstädes, har bl. a. komponerat en mässa för
stor orkester, ett stort antal stycken för orgel och
den bekanta visan Comme à vingt ans ("Som i ungdomens
år") m. m.
Durand [dyrang], Alice Marie Céleste Henry,
född Fleury, fransk författarinna, mest känd
under pseudonymen Henry Gréville, föddes i Paris
d. 12 Okt. 1842. Vid unga år kom hon med sin
fader till Petersburg, der hon studerade ryska
förhållanden. Också behandla en stor del af hennes
romaner ryska ämnen. Sin skriftställarebana
började hon i några Petersburgstidningars
följetongsafdelningar, och hon har fortsatt densamma i
Frankrike, dit hon 1872 återkom som fru Durand. Bland
hennes många arbeten må nämnas Dosia (1876; "Dosia"
1878), Sonia (1877; "Sonja", 1878), La princesse
Oghérof (1877; "Furstinnan Oghérof", 1878), Les
épreuves de Raïssa (1877; "Raissas pröfningar", 1878),
Bonne-Marie (1878; "Bonne-Marie", 1879) och L’amie
(1878; "Väninnan", 1879).
Durandal [dyrang-], Fr., kämpen Rolands svärd. Jfr
Rolandsången.
Durand de S:t Pourçain [dyrang dö säng poursäng],
fransk skolastiker. Se Durandus, G.
Durandi, Jacopo, italiensk skald, f. 1737, d. 1817
såsom president i sardinska räknekammaren, är mest
bekant genom sina dramatiska arbeten Armida (1770; ny
uppl. 1805), hvartill Anfossi och Haydn komponerade
musik, samt Annibale in Torino (1771), med musik
af Païsiello.
Durando. 1. Giovanni D., italiensk general, f. 1804,
deltog i 1830 års italienska sammansvärjning och i
krigen på pyreneiska halfön, anförde 1849 vid Novara
och 1855 på Krim en division samt deltog 1859 och 1866
i krigen mot Österrike. Efter det sistnämnda krigets
slut blef han president i högsta krigsrätten. Död
1869. – 2. Giacomo D., den förres broder, italiensk
general och statsman, f. 1807, omfattade tidigt
med värme den italienska enhetstanken. För dennas
förverkligande deltog han 1830 i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
