Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dannevirkeforeningen - Dannfelt, C. Juhlin-, agronom. Se Juhlin-Dannfelt - Dannicke, socken i Vestergötland - Dannström, Johan Isidor - Dannäs, socken i Småland - Danoman (af Med. Lat. danus, dansk, och Grek. mania, raseri), öfverdrifven beundrare af Danmark och danska förhållanden. - Danomani, öfverdrifven beundran för allt danskt - Dans, taktmässig kroppsrörelse, ledsagad af sång eller instrumentalmusik - Dansaren, skotska, fys. Se Skotska dansaren - Danse macabre, Fr. Se Dödsdans - Danska klefven, en hålväg vid sjön Bullaren i Bohus län - Danska stäket, ett smalt pass mellan Em-ån och skogen i Högsby socken i Kalmar län - Danska vårfrutider, en af de äldsta tryckta andaktsböckerna på svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dannevirkeforeningen, dansk politisk förening,
stiftad i Jan. 1861 under ledning af Blixen-Finecke,
H. Carlsen, B. Christensen och K. Flor. Den hade till
ändamål att hos regeringen framkalla en kraftigare
hållning emot det tyska förbundet, häfda Slesvigs
danskhet och förbindelse med konungariket samt
skaffa det samma politiska frihet, som Danmark
egde. Föreningen omfattade en del af "bondevännerna",
många grundtvigianer och flere yngre män, som
voro missnöjda med det national-liberala partiet och
dess ledares vacklande hållning. Den var således en
förelöpare till "den nationala venstern", men kom
ej att spela någon betydande rol och upplöstes redan
1862. E. Ebg.
Dannfelt, C. Juhlin-, agronom. Se Juhlin-Dannfelt.
Dannicke, socken i Vestergötland, Elfsborgs län,
Kinds härad. Arealen 2,795 hekt. (5,661 tnld). 774
innev. (1878). Annex till Länghem, Göteborgs stift,
Kinds kontrakt.
Dannström, Johan Isidor, sångare och tonsättare,
född i Stockholm d. 14 Dec. 1812, blef 1826 elev
vid Musikaliska akademien och tjenstgjorde 1829–33
på handelskontor, under hvilken tid han, genom att
gifva lektioner i musik, samlade medel till en utrikes
resa. I Berlin studerade han harmonilära för Delin,
och i Bergamo tog han under ett år undervisning
i sång af Foroni. Efter sin hemkomst debuterade
han 1841 på k. teatern i en scen ur "Il bravo", af
Mercadante, och såsom Max i "Alphyddan" samt hade
1842–44 anställning vid samma teater och uppträdde
derunder i flere större roler, såsom Don Juan och
som Almaviva och Figaro i "Figaros bröllop". 1844–45
studerade han för Garcia i Paris. Sedan dess har han
i Stockholm sysselsatt sig med sångundervisning och
instrumenthandel. – Bland D:s många Sånger hafva ej
få, t. ex. Duellanterna, Statsfången m. fl., vunnit
stor popularitet. Flere häften hafva blifvit utgifna
i Tyskland och der tillvunnit sig uppmärksamhet,
bl. a. Waldblumen von Finnland (1876). Musikaliska
konstföreningen i Stockholm prisbelönte 1877 en
samling af D:s sånger och lät befordra dem till
trycket. D. har äfven skrifvit operetter: Skomakaren
och hans fru (1847), Herr och fru Tapperman (1848),
Doktor Tartaglia (1851) och Lordens rock (1861), samt
utgifvit en Sångmetod (1849; 2:dra uppl. 1876). Hans
kompositioner ega visserligen ej originalitet i
högre mening, men utmärka sig för en välklingande
melodi samt för enkelhet och uppriktig stämning.
A. L.
Dannäs, socken i Småland, Jönköpings län, Vestbo
härad. Arealen 4,728 hekt. (9,577 tnld). 707
innev. (1878). Annex till Bolmsö, Vexiö stift,
Vestbo kontrakt.
Danoman (af Med. Lat. danus, dansk, och Grek. mania,
raseri), öfverdrifven beundrare af Danmark och danska
förhållanden. – Danomani, öfverdrifven beundran för
allt danskt.
Dans, taktmässig kroppsrörelse, ledsagad af sång
eller instrumentalmusik. Redan i äldsta tider firades
högtidliga tilldragelser med dans. Egypternas prester
uppförde dansar vid de tillfällen, då en ny Apis
blifvit funnen och då en död Apis begrofs. De bibliska berättelserna
omtala, att judarna ofta genom dans gåfvo uttryck
åt triumf eller glädje. Grekerna högtidlighöllo
religiösa tilldragelser med dans och trådde äfven
krigsdansar. Vid deras gästabud utfördes dansen
af legda dansörer, emedan det ansågs vanhedrande
för de grekiske medborgarna att dansa vid sådana
tillfällen. För öfrigt utvecklade sig den offentliga
dansen hos grekerna till en verklig konst (orkestik),
som innefattade ett plastiskt åtbördsspel och stod
i nära samband med musiken och poesien. Hos romarna
utgjorde dansen i äldre tider en hufvudbeståndsdel af
de religiösa festerna, vid hvilka äfven de ädlaste män
dansade. På skådebanan idkades dans af histrionerna,
som äfven med lifliga åtbörder sökte underhålla
åskådarna. Under de förste romerske kejsarna grepos,
till de vises förtrytelse, alla samhällsklasser af
ett vildt dansraseri. Hos kineserna dansa endast
männen, enär qvinnornas hoppressade fötter äro
hinderliga för dansens rörelser. Bland inderna dansa
både män och qvinnor, dock vanligen mest de senare. –
Naturfolkens dansar hafva en högst skiftande karakter,
allt efter som folken äro mer eller mindre vilda,
mer eller mindre krigiska. Bland forntidens nordboar
idkades dans sannolikt redan under hednatiden. Med
bestämdhet vet man, att dansen var ett omtyckt nöje i
början af 12:te årh. Den utfördes under ackompanjemang
af visor, hvilka sjöngos af de dansande sjelfva,
män och qvinnor. Ofta hade en hvar af de dansande en
rol att utföra, och drägterna tyckas stundom hafva
varit afpassade efter rolerna. Sådana med åtbördsspel
förenade dansar förekomma ännu på Färöarna. Ett slags
dans efter instrumentalmusik lär hafva varit i bruk
i 14:de årh. Sällskapsdansarna uppkommo sannolikt i
början af den nya tiden och utbildades hufvudsakligen
af italienarna och fransmännen. Under tidernas lopp
hafva de undergått många förändringar. I 17:de och
18:de årh. utfördes de med afmätta och sirliga steg;
sedermera fingo de en lifligare takt, och slutligen
erhöllo de den snabba fart, som nu är allmän. Hvarje
land har att förete karakteristiska folkdansar
(Sverige: Jössehärads-polskan, Norge: hallingen,
Spanien: fandangon, Italien: tarantellan, Skotland:
the reel o. s. v.). Jfr Bal, Ballett och Dansmusik.
Dansaren, skotska, fys. Se Skotska dansaren.
Danse macabre [dangs makabör], Fr. Se Dödsdans.
Danska klefven, en hålväg vid sjön Bullaren i Bohus län.
Namnet uppkom deraf att den danske höfvidsmannen på Bohus, Otto
Rud, i denna hålväg dolde sig med sina knektar, innan han julaftonen
1502 öfverrumplade Olsborgs slott, som då innehades af
svenskarna.
Danska stäket, ett smalt pass mellan Em-ån och skogen
i Högsby socken i Kalmar län. Det fick sitt namn med anledning af
danske befälhafvaren Gerdt Rantzaus nederlag derstädes under
kriget mot Sverige 1612.
Danska vårfrutider, en af de äldsta tryckta
andaktsböckerna på svenska språket (i duodes på fyra ark, utan
årtal och tryckort).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
