Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant / 703-704 (1880) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cykliska (Kykliska) skalder - Cykloid - Cykloidal-skoflar - Cykloidpendel - Cyklon - Cyklop - Cyklopiska murar - Cyklop-öarna - Cyklorama, ett slags rundmålning. Se Panorama. - Cylinder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Endast några torftiga fragment hafva bibehållit sig
till vår tid, bl. a. en förteckning på innehållet i
de till den trojanska sagokretsen hörande sångerna
(hos Eutychios Proklos från Sikka).

Cykloid (af Grek. kyklos, cirkel, och eidos, form),
Hjul-linie, geom., den kroklinie (AEB),



som en punkt (P) på en cirkels (C) periferi
beskrifver, när denna cirkel rullar utan glidning på
en rät linie (AB). Spikarna i ringen på ett rullande
hjul beskrifva dylika bågar. Den tid en kropp, som
faller utefter denna linie, behöfver för att uppnå
den lägsta punkten är alltid densamma, från hvilken
punkt på linien den ifrågavarande kroppen än må hafva
börjat sin rörelse. Cykloiden kallas derför också
isokrone. Flere utmärkta matematici, först Galilei,
hafva sysselsatt sig med denna i geometriskt och
mekaniskt afseende märkliga kurva. Jfr Hypocykloid
och Epicykloid. A. M-y.

Cykloïdal-skoflar, maskint., kallas sådana fasta
skoflar, som, sittande gruppvis tre eller fyra vid
hvarje skofvelarm, der äro placerade trappformigt i
förhållande till hvarandra, på sådant sätt, att deras
medelriktning blir cykloidformig. Se Hjulskoflar.
J. G. B.

Cykloidpendel, mek. Om en enkel pendel är
så anordnad, att han svänger utefter bågen till
en cykloid (icke, såsom eljest är förhållandet,
utefter en cirkelbåge), så är svängningstiden
alldeles oberoende af bågens storlek. Pendeln
är då isokronisk och benämnes cykloidpendel.
Någon praktisk betydelse eger denna pendel
icke.
G R. D.

Cyklon (af Grek. kyklos, krets, omlopp), meteor.,
en af Piddington införd benämning på de i Indiska
oceanen förekommande hvirfvelstormarna. Namnet
användes numera om alla stormar, hos hvilka den
hvirflande rörelsen kunnat konstateras. I cyklonen
är alltid lufttrycket lägre an i omgifningen, och
lägst i det s. k. centrum, hvarest en fullkomlig
vindstilla råder. Rundt omkring centrum deremot
hvirflar luften med ytterlig våldsamhet, och detta i
en bestämd riktning, nämligen i indirekt led (S–Ö–N–V)
på norra, och i direkt led (S–V–N–Ö) på södra
halfklotet. Hvirfvelstormarna hafva fått olika namn,
allt efter de oceaner, i hvilka de förekomma: tyfoner
i de kinesiska farvattnen, hurrikaner (orkaner) i
de Vestindiska o. s. v. Senare undersökningar hafva
visat, att alla barometriska minima i meteorologiskt
afseende äro att betrakta som cykloner, ehuru vinden
hos de vid våra latituder uppträdande barometriska
minima ej uppnår samma styrka som i de egentliga
cyklonerna. För att antyda denna likhet användes
numera icke sällan benämningen cyklon i betydelsen
af barometer-minimum. R. R.

Cyklop (Lat. cyclops, Grek. kyklops, af kyklos,
cirkel, och ops, öga), "rundöga". De cykloper,

som omtalas af Homeros, tillhörde en urgammal,
jättelik folkstam på Sicilien. Längre fram betecknades
med cykloper guden Vulcani jättestora smeder, hvilka,
enligt myten, hade ett rundt öga midt i pannan.

Cyklopiska murar l. Pelasgiska murar kallas de
qvarlefvor af stadsmurar och konungaborgar i Grekland,
Mindre Asien och Italien, hvilka äro urgamla alster
af grekisk (pelasgisk) byggnadskonst och härstamma
från tiden före 1000 f. Kr. Dessa jättemurar äro,
utan hjelp af något bindemedel, hopfogade antingen
af väldiga, råa, månghörniga stenblock (hvarför de
äfven benämnas polygon-murar) eller af regelmässigt
huggna, jämnhöga qvaderstenar.

Cyklop-öarna, öar s. om staden Aci Reale på Siciliens
östra kust.

Cyklorama (af Grek. kyklos, cirkel, och horan, se,
skåda), ett slags rundmålning. Se Panorama.

Cylinder (af Grek. kylindein, rulla), vals,
vält. 1. Geom. En kropp, som är begränsad af tvänne



planparallella, kongruenta, krokliniga figurer,
bottenytorna, och en dem förenande buktig yta,
mantelytan, hvilken uppkommer genom en rät linies
rörelse parallelt med sig sjelf utefter nämnda
figurens periferier. Den räta linie, som sammanbinder
bottenytornas medelpunkter, kallas axel, och den, som
drages vinkelrätt från den ena ytan till den andra,
höjd. En cirkulär cylinder, d. v. s. en sådan, hvars
bottenytor äro cirklar, uppkommer derigenom att en
rektangel vrides omkring en af sina sidor. Allt efter
som axeln står lodrätt eller snedt mot bottenytorna,
kallas cylindern rak eller sned. I förra fallet
sammanfaller höjden med axeln. Om bottenytorna äro
ellipser, kallas den elliptisk. En cylinders volym
erhålles derigenom att bottenytan multipliceras med
höjden. – Massiva och ihåliga cylindrar hafva en
mångfaldig användning i tekniken, såsom vid valsverk
och snällpressar för att utöfva tryck, vid ångmaskiner
för att uppsamla ångan och åstadkomma pistongens
upp- och nedgående rörelse o. s. v. A. M-y.

2. Maskint. Den i en ångmaskin befintliga, vigtiga
del, i hvilken ångan förrättar sitt arbete



till maskinens drifvande. (Se fig. a.) Cylinderns
ändar äro försedda med utstående kanter eller
flänsar (b), till hvilka locket (c) och bottnen
(d) äro fästa medelst skrufbultar och muttrar. Inuti
cylindern finnes pistongen (f), hvilken der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>