Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Camphausen, Otto - Camphora, farmak. Se Kamfer - Camphuisen, Dirk Rafaelsz - Camphuisen, Govert - Campi, italiensk målarefamilj i Cremona under 1500-talet - Campiglia, köping i den italienska prov. Pisa (Toscana) - Campi Raudii ("Raudiska fälten"), i forntiden namn på en slätt nära staden Vercellæ (nuv. Vercelli) - Campistron, Jean Galbert de - Campoamor, Ramon de - Campobasso. 1. Provins i södra Italien. - 2. Stad och hufvudort i nämnda provins - Campo-Formio, by och slott i italienska prov. Udine (Friaul) - Campomanes, Pedro Rodriguez, grefve af - Campomayor, stad i portugisiska prov. Alamtejo - Campophaga, Larvätare, zool. - Campo santo, Ital., "heliga fält", italiensk benämning på kyrkogårdar - Campra, André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämndes han till finansminister. Budgeten
visade då en brist af mer än 13 mill. kr.; men
under C:s administration dröjde det icke länge,
förrän betydande summor kunde afbetalas på
statsskulden. Året 1871 gaf ett öfverskott af
omkr. 24 mill. och året 1872 af mer än 74
mill. kr. Till detta lyckliga resultat bidrogo
likväl de ofantliga belopp, som kommo staten
till handa genom den franska
krigsskadeersättningen (5 milliarder fr.). I skattereformen har
emellertid C. icke lyckats förmå representationen
att antaga hans åsigter. 1873 blef han utnämnd
till vice president i preussiska ministerèn, ur
hvilken han utträdde 1878.
Camphora (af Arab. kafor, med inskjutning
af m), farmak. Se Kamfer.
Camphuisen [-hö’jsen], Dirk Rafaelsz,
holländsk skald, f. 1586, d. 1627, lärde sig först
målarekonsten och blef sedan prest, men såsom
arminian snart afsatt från sin befattning. Hans
Stichtelijke rijmen ("uppbyggliga dikter", 4:de
uppl. 1652) äro till stor del af didaktisk natur
samt utmärka sig genom enkelhet och kraft.
Camphuisen [-höjsen], Govert, holländsk
genre- och djurmålare, f. i den nederländska
staden Gorkum. Födelse- och dödsår obekanta.
1650 fick han såsom målare burskap i
Amsterdam. Taflor af honom, i synnerhet
djurmålningar, finnas i flere europeiska samlingar och
tillskrefvos förr åtskilliga andra personer med
samma slägtnamn, t. ex. Dirk Raphaelsz C.,
Herman C. m. fl., hvilka dock äro mer eller mindre
apokryfiska. I nämnda taflor visar sig Govert
C. tillhöra ungefär samma riktning som den
berömde Paul Potter, hvars lärjunge han, till följd
af sin ålder, dock näppeligen kan hafva varit.
Det har blifvit påstådt, att han inkallades till
Sverige af Karl X Gustaf, och visst är, att han
uppehöll sig i Stockholm åtminstone åren
1655–63 samt att han der utförde åtskilliga
målningar, såväl djurstycken som porträtt. I den
1876 skingrade samlingen på Österby fans ett
stort jagtstycke af C:s hand, och i det gamla
kongl. museet förvarades en af honom målad
tafla, En hund. Andra stycken finnas dels i
enskild ego i Sverige, dels i Tyskland (Kassel),
England, Holland o. s. v. C. raderade äfven
ett par numera sällsynta blad. -rn.
Campi, italiensk målarefamilj i Cremona under
1500-talet. Hennes medlemmar voro 1)
Galeazzo (1475–1536) och dennes tre söner 2)
Giulio (1500–1572), 3) Antonio (d. efter
1591) och 4) Vincenzo (d. 1591) samt en
slägting 5) Bernardino (1522–1590), den mest
betydande af dem. De förberedde inom det
italienska måleriet den eklektiska riktning, som
sedan nådde sin spets i den bolognesiska skolan
hos Caraccierna. Deras verk finnas
hufvudsakligen i Cremona.
Campiglia [-pi’lja], köping i den italienska
prov. Pisa (Toscana), n. ö. om Piombino. Omkr.
6,000 innev. Etruskiska grafvar.
Campi Raudii ("Raudiska fälten"), i forntiden
namn på en slätt nära staden Vercellae (nuv.
Vercelli) i öfre Italien. Der vann Marius i
förening med Lutatius Catulus 101 f. Kr. sin
berömda seger öfver cimbrerna.
Campistron [kangpistrång], Jean Galbert
dc, fransk dramatiker, f. 1656, d. 1723, var
under trettio år sekreterare hos hertigen af
Vendôme, som han ofta följde i striden. Hans
förnämsta verk är tragedien Tiridate (1691), hvilken
rätt länge höll sig på skådebanan. Hans
Andronie (1685) behandlar samma ämne som
Schillers "Don Carlos". 1750 utkommo C:s Oeuvres
och 1819 hans Chefs-d’oeuvre dramatiques.
Campoamor, Ramon de, spansk skald. f.
1820, har varit civilguvernör öfver Alicante
och Valencia samt deputerad i cortes, der han
utmärkt sig som talare. Till hans mest
omtyckta dikter höra Ayes del alma (1852),
Fabulas originales (1842) och framför allt Dolores
(senaste uppl. 1866). C. är en vek och elegisk
skaldenatur. Af hans Obras poéticas hafva flere
upplagor utkommit.
Campobasso. 1. Provins i södra Italien
(Kampanien), förr benämnd Molise. 4,604
qv.-kilom. (83,6 qv.-mil). Omkr. 365,000 innev.
– 2. Stad och hufvudort i nämnda provins,
vid Monte verde. Omkr. 14,000 innev.
Biskopssäte. Stålfabrikation.
Campo-Formio, by och slott i italienska prov.
Udine (Friaul). Der slöts d. 17 Okt. 1797 fred
mellan Österrike och den franska republiken.
Underhandlarna voro grefve v. Cobenzl och
general Bonaparte.
Campomanes, Pedro Rodriguez, grefve af
C., spansk statsman och lärd, f. 1723, blef 1762
fiskal vid det höga rådet i Kastilien och
utnämndes 1791, sedan han beklädt många höga
ämbeten, till statsråd och gjorde som sådan
mycket för landtbrukets samt fattigvårds- och
lasarettsväsendets förbättring äfvensom för
universitetens och lagskipningens höjande. Slutligen
beröfvade hans fiender honom allt inflytande hos
konungen. C. egnade sig derefter åt literaturen.
Död 1802. Han utgaf bl. a. Discurso sobra la
educacion popular de los artesannos y su fomento
(1775–77).
Campomayor [kangpomajår], stad i
portugisiska prov. Alemtejo. Omkr. 5,000 innev. Stark
gränsfästning mot Spanien.
Campophaga (af Grek. kampe, larv, och
fagein, äta), Larvätare, zool., ett slägte bland de
kortfotade sångfoglarna, typ för en särskild familj,
Campophagidae, som bl. a. utmärker sig genom
sina stickande fjädrar på bakryggen. Familjen
tillhör Australien. Indien och Afrika. F. A. S.
Campo santo, Ital, "heligt fält" (jfr T.
"gottesacker"), italiensk benämning på kyrkogårdar,
företrädesvis sådana, som omgifvas af utåt slutna,
men inåt genom arkader öppna hallar och som
äro begrafningsplatser för utmärkta män. Det
berömda Campo santo i Pisa fulländades 1283
af Giovanni Pisano.
Campra [kangpra’], André, fransk
kompositör, f. 1660, innehade åtskilliga
kapellmästarebefattningar, först i sydfranska städer och sedan
(efter 1694) i Paris, der han uppträdde med 27
operor (L’Europé galante m. fl.), hvilka, från
Lulli till Rameau, blefvo mera beundrade än
någon annans. Han dog 1744 som kunglig
kapellmästare och musikdirektör hos prinsen af
Conti. A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
