Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Camerlengo l. Camerlingo (Kamerlengo, -lingo), Ital., skattmästare vid det påfliga hofvet - Cameron, Richard l. Archibald - Cameron, Charles Duncan - Cameron, Verncy Lovett - Cameta l. Villa Viçosa, stad i brasilianska prov. Grão Para - Camilli (gossar) och Camillæ (flickor), Lat., tjenare och tjenarinnor - Camillus, M. Furius - Caminha, befäst stad i portugisiska prov. Minho - Camisarder, den i Cevennerna boende hugenottiska landtbefolkning - Camões, Luiz de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Kyrkostaten egde bestånd, förestod
camerlengon äfven rättskipningen på detta område. –
Camerlengat (Kamerlengat), en
camerlengos ämbete.
Cameron, Richard l. Archibald, skotsk
predikant (födelseåret okändt), motsatte sig den
religionsfrihet, som Karl II genom den s. k.
indulgensförklaringen beviljade
non-konformisterna, ställde sig i spetsen för några väpnade
personer och stupade vid Airds-Moss (i
grefskapet Perth) 1680, efter en tapper strid mot
regeringens trupper. Hans anhängare,
cameronianerna (l. cargilliterna), utgöra f. n.
14 eller 15 små kongregationer. De hålla
presbyterialformen för den, enda gudomligt
föreskrifna författningsformen.
Cameron, Charles Duncan, britisk militär
och konsul, deltog i Kafferkriget (1846–47) och
Krimkriget (1854–56) samt blef 1862 konsul i
Abessinien, men råkade i oenighet med kejsar
Teodor, hvilken lät häkta både honom och flere
andra engelska missionärer. Den engelska
regeringen sökte förmå den halfbarbariske
herskaren att utlemna fångarna, och då detta, trots
alla hennes bemödanden, icke lyckades,
förklarade hon Abessinien krig, 1867. Först efter
Magdalas stormning (1868) återfick C. friheten.
Död i Genève 1870.
Cameron, Verncy Lovett, engelsk
upptäcktsresande, f. 1844, blef, efter att såsom
officer i engelska flottan hafva tjenstgjort i flere
aflägsna farvatten, bl. a. en längre tid vid
Afrikas östkust, utsedd till ledare af den expedition,
som 1872 utrustades i England med syfte att
uppsöka Livingstone och sedermera ställa sig till
dennes förfogande. I Mars 1873 afgick han från
Bagamoyo, på Afrikas östra kust. I Okt. erhöll
han underrättelse om Livingstones död, men
fortsatte det oaktadt med en del af expeditionen
färden vesterut. I Febr. 1874 kom han till
Tanganjika-sjön, undersökte noga den södra delen
af densamma, upptäckte dervid dess utlopp, den
i Lualaba inflytande Lukuga, och löste sålunda
en länge omtvistad fråga. Sedermera gick hans
färd mot s. v., genom förut obesökta nejder, och
d. 7 Nov. 1875 nådde han vid Katombela, n. om
Benguela, Afrikas vestra kust. C. är den förste
europé, som från öster till vester genomvandrat
Afrika. Sin resa har han beskrifvit i Across
Africa (1877).
Cameta l. Villa Viçosa, stad i
brasilianska prov. Grão Para, nära floden Tocantins’
inflöde i Amazonfloden. Omkr. 20,000 innev.
Camilli (gossar) och Camillae (flickor), Lat.,
tjenare och tjenarinnor, friborna barn, som i det
gamla Rom tjenstgjorde vid offren och andra
religiösa ceremonier.
Camillus, M. Furius, romersk härförare. 396
f. Kr. intog han den etruskiska staden Veji, och
sedan stred han med framgång i Etrurien. Snart
måste han likväl, troligen till följd af
partistriderna emellan patricier och plebejer, lemna Rom
och gå i landsflykt. Påståendet att han efter
romarnas nederlag vid Allia (390) blef
diktator och slog gallerna har ingen säker grund.
Dock tyckes han efter Roms brand och gallernas
aftåg hafva blifvit statens förnämsta stöd. Han
lär bl. a. hafva hindrat den föreslagna
flyttningen till Veji samt medverkat vid Roms
återuppbyggande. C. var en kraftig förkämpe för
patriciernas sak, men kunde i längden ej hindra
den liciniska lagens antagande. Han lär hafva
dött 365 l. 364, i en farsot, efter att flere
gånger hafva beklädt statens högsta ämbeten och
utfört många krigiska bragder. R. Tdh.
Caminha [-mi’nja], befäst stad i portugisiska
prov. Minho, vid floden Minhos utlopp i
Atlantiska oceanen. Omkr. 3,000 innev.
Camisarder (af Fr. camise, cheimse, skjorta),
den i Cevennerna boende hugenottiska
landtbefolkning, som 1702–05 gjorde väpnadt
motstånd mot Ludvig XIV:s undertryckande af
religionsfriheten. Se Kamisarder.
Camões [-ångis; tonen på o, som uttalas med,
näsljud, åtföljdt af ett dunkelt i-ljud
framför det hörbara s], Luiz de, Portugals
förnämste skald, föddes sannolikt 1525 i
Lissabon af adliga, men fattiga föräldrar. Efter
slutade studier vid högskolan i Coimbra, der
han började egna sig åt skaldekonsten,
återvände han till Lissabon, hvarifrån han dock
snart förvisades med anledning af de
stridigheter, i hvilka en häftig kärlek till en af hofvets
damer hade invecklat honom. En mängd
tryckande omständigheter bestämde honom då att
ingå i krigstjenst. I kriget mot Marocko
tjenade han såsom frivillig på den portugisiska
flottan och förlorade derunder vid Ceuta sitt
högra öga. Då hvarken hans skaldegåfva eller hans
krigiska bedrifter kunde förskaffa honom någon
framgång i hans fädernesland, begaf han sig till
Indien, men förföljdes äfven der af afundsmän
och motgångar. Det oaktadt eldades hans aldrig
slocknande fosterlandskänsla af de bragder, som
hans landsmän der utfört, och dref honom, att
författa Os Lusiados (Lusitanerna, d. v. s.
Portugiserna), en hjeltedikt, som skulle göra honom
odödlig. (Denna dikt räddade han, vid ett
skeppsbrott på kusten af Kotsjin-Kina, genom att simma
med endast den ena handen och hålla
manuskriptet i den andra.) Falskeligen anklagad för
underslef vid förvaltningen af den lilla syssla,
som han en tid beklädde i Macao, blef C.
slutligen kastad i fängelse och der qvarhållen för
gäld, till dess några af hans vänner löste ut
honom och skaffade honom tillfälle att efter
sexton års vistelse i Indien återvända till Europa.
Den hårdt pröfvade mannens alla förhoppningar
hvilade då på den ofvan nämnda hjeltedikten,
som han utgaf 1572 och tillegnade den unge
konung Sebastian. Men den enda belöning han
fick var en pension, så liten, att den ej ens
kunde skänka honom ett tarfligt lifsuppehälle,
och äfven denna lilla tillgång upphörde, när
Sebastian stupat i slaget vid Alcazar (1578).
Den arme skalden bragtes derigenom i en så
ytterlig nöd, att en slaf, som han fört med sig
från Indien, måste om aftnarna gå omkring och
tiggia på Lissabons gator för att lifnära sin herre,
hvilken om sider 1579 dog på ett hospital efter
att redan hafva varit vittne till sitt fäderneslands
börjande förfall. Sexton år efter hans död reste
honom hans smickrade landsmän en präktig
minnesvård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
