Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bönesöndag - Bönhas l. Fuskare - Bönmalm, geol. - Bönsyrsa, zool. Se Mantis - Böotien, forngrekiskt landskap. Se Beotien - Bör, Nord. mytol., Bures son. Se Bur - Bör, sjöv., forntida benämning på god vind, medvind - Börd (af bära i bet. föda), jur. - Bördeman, jur. - Bördestalan, jur. - Börding, skeppsb. Se Byrding - Bördköpt, jur. Detta ord förekommer endast i uttrycket "bördköpt jord". Se Arfvejord - Bördsrätt, jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söndagen efter påsk, ehuru äfven i dessa land
ämnet om bönen då alltid behandlas. I de
protestantiska delarna af Tyskland bär denna
söndag af ålder det latinska namnet Rogate
(vocem jucunditatis). Jfr Es. 48: 20. J. V. B.
Bönhas l. Fuskare kallades fordom hvarje
person, som utöfvade ett handtverk utan att
tillhöra något skrå. Såväl bönhasen sjelf som
den borgare, hvilken anlitade honom, straffades
med böter. Efterspanande och gripande af
bönhasar, bönhasjagter, skedde vanligen på
anstiftan af något skrå, som ansåg sig
förfördeladt. Sådan jagt förbjöds i Sverige 1820, hvarje
skrå dock obetaget att, i händelse af intrång i
yrket, i laga ordning utföra sin talan vid
behörig domstol. – Ordet bönhas – hvilket
sannolikt är bildadt af T. böhnhase (Lågt. bone,
bön, loft, vindsrum, Nyhögt. bühne, och hase,
hare) – uppkom måhända deraf att fuskaren,
af fruktan för förföljelse, måste "som en hare"
hålla sig gömd på vindar o. d.
Bönmalm, geol., ärt- till nöt-stora,
koncentriskt skåliga kulor af oren, gul eller brun,
jernockra, mer eller mindre tätt inbäddade i
och fast förenade af jernhaltig sand och lera.
De bönmalmsförande lagren äro af tertiär ålder.
De förekomma flerestädes i sydvestra Tyskland,
företrädesvis i Kandern (Breisgau), samt i
Tuttlingen och Frohnstätten (Würtemberg)
äfvensom i tillgränsande delar af Frankrike och
Schweiz, hvarest de merendels betäcka
dalbottnarna eller utfylla ojämnheter och klyftor
i den underliggande, till juraformationen
hörande berggrunden. Detta slags malm nyttjas
såsom jernmalm. E. E.
Bönsyrsa, zool. Se Mantis.
Böotien, forngrekiskt landskap. Se
Beotien.
Bör, Nord. mytol., Bures son. Se Bur.
Bör, sjöv., forntida benämning på god vind,
medvind.
Börd (af bära i bet. föda), jur., betyder
ursprungligen födelse, men har, emedan en
person i och genom sin födelse omedelbart
inträder såsom medlem af en slägt, öfvergått att
jämväl beteckna sistnämnda begrepp. I den
senare betydelsen förekommer ordet i uttrycket
"lösa (eller köpa) jord i börd" och har
gifvit uppkomst åt orden bördeman,
bördestalan, bördköpt och bördsrätt (se d. o.). –
Sin ursprungliga betydelse närmast står ordet
börd i uttrycken "äkta börd" och "oäkta börd",
likväl med den skilnaden, att det i dessa
utmärker den egenskapen hos en person, att han
är en fullgiltig eller endast en naturlig (oäkta)
medlem af sin slägt. Äkta börd tillkommer
efter svensk rätt en person antingen omedelbart,
i och med födelsen, eller medelbart, genom en
handling, som medför hans legitimation. Äkta
födda äro först och främst alla de, som äro
aflade af man och qvinna i äktenskap – vare sig
detta är fullkomnadt eller ofullkomnadt (se
Äktenskap) –, äfven om de födas efter det
äktenskapet blifvit upplöst genom den ene makens
död eller på annat sätt, samt de, hvilka, ehuru
förut aflade, dock födas sedan fadern och modern
inträdt i äktenskap. Vidare räknas såsom äkta
födda de, som äro aflade af fästehjon eller af
personer, som gifvit hvarandra löfte om
äktenskap. Slutligen anses äfven de vara äkta födda,
hvilka hafva sin uppkomst ur en äfven i sig
ogiltig könsförbindelse, såvida nämligen
qvinnan vid aflelsen var i god tro. Om således ett
äktenskap återgår för ett hinders skull – t. ex.
derför att den ene af makarna förut är i
äktenskap med en annan –, eller om en
trolofning är ogiltig, derför att mannen redan är
trolofvad med en annan, gifver dock qvinnans
ovetenhet om nämnda förhållande äkta börd åt
de barn, som aflas i den af henne för laglig
antagna förbindelsen. På grund af qvinnans
goda tro äro ock de barn äkta, som aflas i
våldtägt. Genom legitimation vinna barn äkta
börd, om fadern och modern efter barnens
födelse ingå äktenskap med hvarandra, eller om
de öfverenskommit att ingå ett sådant, men för
den enes dödsfalls skull ej kunnat afsluta
detsamma. Deremot kan ej efter svensk rätt äkta
börd vinnas genom adoptivt erkännande eller
genom sanktion af konungen. – Af oäkta börd
äro, med ofvan nämnda undantag, alla de
personer, som hafva fått sin tillvaro genom en
olaglig könsförening mellan man och qvinna.
De, som hafva äkta börd, åtnjuta alla denna
börds förmåner i fullaste omfattning och i lika
grad. De, som äro af oäkta börd, hafva
ringare förmåner inom slägten. Se vidare
Skyldskap. E. V. N.
Bördeman, jur., person, som framför andra
är berättigad att åtnjuta fast egendom, som
tillhört någon medlem af hans slägt. Jfr
Bördsrätt.
Bördestalan, jur., ett i vanlig rättegångsväg
af en bördeman framstäldt yrkande om att få
lösa till sig fast egendom, som föryttrats af
en till hans slägt hörande person. Jfr
Bördsrätt.
Börding, skeppsb. Se Byrding.
Bördköpt, jur. Detta ord förekommer
endast i uttrycket "bördköpt jord". Se
Arfvejord.
Bördsrätt. 1. Jur. Rätt för en person att
framför andra åtnjuta fast egendom, som förut
tillhört någon medlem af hans slägt. Denna
rätt, hvilken är urgammal och har sin grund i
behofvet hos slägterna att genom bibehållande
af den en gång vunna fasta egendomen bevara
sin makt och sitt inflytande, visade sig först
såsom en förköpsrätt, d. v. s. rättighet för
slägtmedlemmarna i allmänhet att vid en af en
särskild slägtmedlem tillämnad föryttring af
fast egendom få, framför andra, tillköpa sig
densamma. Sedermera blef bördsrätten en
lösningsrätt, d. v. s. en rättighet att få lösa
fastigheten tillbaka, sedan densamma blifvit
försåld till någon utom slägten stående person.
På landet omfattade denna rättighet endast
sådan fastighet, som i egenskap af arfvejord en
gång blifvit fäst vid slägten (blifvit slägtjord),
men i städerna all fastighet, som egdes af en
slägtmedlem. Genom förordningen d. 21 Dec.
1857 upphäfdes lösningsrätten med afseende
på stadsfastigheter, och genom förordningen
d. 22 Dec. 1803 gick det på samma sätt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
