Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bäfvern, Castor fiber, zool. - Bäfvergäll - Bägare, fys. Se Elektrisk stapel och Tantali bägare - Bägare-apparat, fys. Se Elektrisk stapel - Bägna, biflod till Dramselfven - Bähr, Johann Kristian Felix - Bäjern, konungarike. Se Bajern - Bäl, socken i Gotlands norra härad - Bälaryd, socken i Jönköpings län - Bälg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djur, än som är nödvändigt för att de skola få
pelsar till sin beklädnad. Européerna deremot
hafva gjort honom till en handelsvara samt
mer och mer inskränkt hans, liksom
indianernas, utbredning. Också skyr bäfvern trakter,
der menniskor bo. Han bygger ej häller der
han blir störd; der gräfver han sig endast
hålor och gångar att vistas och dölja sig uti.
Han är mycket fredlig, men kan, om det
behöfves, kraftigt försvara sig med sina
framtänder. Bäfrarna lefva i engiften, som troligen
vara hela lifvet. På våren eller försommaren
föder honan 2–5, stundom 6–10, vid födelsen
blinda ungar, som under en månads tid få di
och vårdas med omsorg. Närmast i
sammanhang med parningen, men säkerligen äfven
såsom ett medel för bäfrarna att spåra och finna
hvarandra, står afsöndringen af bäfvergällen
(castoreum), ett ämne, som fört bäfvern in i den
medicinska zoologien (se Bäfvergall). För sin
pels och sin bäfvergäll, på många ställen äfven
för sitt kött (svansen har varit ansedd såsom
en läckerhet), har bäfvern sedan urminnes tid
varit eftersökt och stått i högt värde – fordom
kanske högre än nu. Derför har han också på
de flesta ställen, der civilisationen trängt fram,
blifvit utrotad eller förjagad. I Europa lefver
han numera endast på spridda ställen, såsom.
vid Rhône i Frankrike, vid Elbe och Donau i
Tyskland och Donaufurstendömena, här och der
i Polen och Ryssland samt på jernverket Näs’
egor i trakten af Arendal i Norge. Allmännare
förekommer han i Sibirien och Nord-Amerika,
men äfven der blir han alltmera undanträngd.
Bäfvern är ett af de äldsta nu lefvande
däggdjuren. Han har visat sig kunna stå emot alla
de förändringar, som norra hemisferen
undergått efter tertiär-perioden, då deremot hans
äldsta samtida der: mastodonten, mammuten
samt noshörningar, flodhästar, grott-björnar,
hyenor m. fl. större djur, försvunnit. I Skånes
torfmossar träffas esomoftast lemningar efter
honom, stundom af större exemplar än de, som
nu finnas; från Lappland ned till Dalarna lefde
han åtminstone på 1840-talet och på vissa
trakter af fjällen tämligen allmänt. Numera är
han antagligen försvunnen från Sverige, hvars
lagstiftning likväl fortfarande gifver honom
skydd. F. A. S.
Bäfvergäll (Nyhögt. bibergeil, af biber,
bäfver, och geil, testikel), Castoreum, farmak.,
kallas de torkade körtelpungar, som finnas hos
bäfvern i trakten mellan könsorganen och nedre
delen af ändtarmen. De äro vanligen 10–15
centim. (1 centim. = 3,3 lin.) långa, hafva en
långsträckt päronform och sammanhänga med
hvarandra mer eller mindre vid den smalare
änden. Taggarna af en bäfvergällspung bildas
af tre särskilda hinnor och ett under den
yttersta hinnan liggande muskellager. Den innersta
hinnan viker sig, genom en mängd veck och
fållar, in i pungens inre hålighet, som är fylld
med afsöndringsprodukter, dels från nyssnämnda
hinna och dels från genitalkanalen, i hvilken
pungarna inmynna. Innehållet är olika under
olika årstider, måhända ock efter bäfverns
ålder och kön. Det är ömsom ljusare och
mörkare gulaktigt eller gulbrunt samt har en
vexlande konsistens, tunnare eller tjockare. –
Pungar, som skola beredas till drog, lösskäras från
djuret, hvarvid de närbelägna, stora, fettrika
analkörtlarna särskildt borttagas, och torkas
derefter i rök, medan de ännu sammanhänga med
hvarandra. De torkade pungarna hafva en mörkt
svartbrun färg och äro merendels något
skrynkliga på ytan. Innehållet är vanligtvis fast och
hårdt, så att pungen kan brytas tvärt af,
hvarvid i brottet visa sig de nämnda hvitaktiga
invikningarna af den innersta hinnan,
genomdragande en gulbrun eller mörkt brunaktig spröd
hartsartad massa, som har en vidrig lukt och
bitter smak. I medicinen användes bäfvergäll,
vanligen i form af en spritlösning (tinktur), med
eller utan tillsats af andra ämnen, t. ex. opium.
Den svenska farmakopén har dels en enkel
bäfvergällstinktur, tinctura castorei, dels en
mera sammansatt, tinctura castorei thebaica, som
är allmänt känd under namnet Dörjes (Du
Rietz’) moderdroppar, hvilka ofta nyttjas i
lavemanger mot krampkolik och andra hysteriska
anfall. En flyktig olja (möjligen endast oren
karbolsyra) och ett eget harts, med en skarp
och bitter smak, lära vara de egentligen
verksamma beståndsdelarna i bäfvergäll.
Bäfvergäll fås f. n. mest från det nordligaste Amerika
(castoreum canadense), endast undantagsvis från
nordligaste Ryssland och Sibirien (c.
moscoviticum). Det sistnämnda slaget består af större,
fylligare pungar och värderas högre. O. T. S.
Bägare, fys. Se Elektrisk stapel och
Tantali bägare.
Bägare-apparat, fys. Se Elektrisk
stapel.
Bägna, biflod till Dramselfven.
Bähr, Johann Kristian Felix, tysk filolog,
föddes 1798 i Darmstadt och dog 1872 som
professor i Heidelberg. Hans förnämsta arbeten
äro Geschichte der römischen literatur (1828;
4:de uppl. 1868–73) samt värdefulla upplagor
af Plutarchos och Herodotos. B. lemnade äfven
rikliga bidrag till tidskriften "Heidelberger
jahrbücher", hvars redaktör han var från 1847 till
sin död.
Bäjern, konungarike. Se Bajern.
Bäl, socken i Gotlands norra härad. Arealen
2,671 hekt. (5,411 tnld). 6 7/12 ofm., 6 3/8 fm.
mtl. 294 innev. (1877). Kyrkan lär vara byggd
1246. Enligt Strelow var det på nuv. Gute gård,
som Guti, Tjelvars son, residerade, när han var
höfding öfver Gotland. B. är annex till
Hejnum, Visby stifts norra kontrakt. C. J. B.
Bälaryd, socken i Jönköpings län, Norra Vedbo
härad. Arealen 5,792 hekt. (11,733 tnld). 33 7/8
ofm., 25 1/2 fm. mtl. 1,192 innev. (1877).
Annex till Lommaryd, Linköpings stift, Norra
Vedbo kontrakt.
Bälg (Belg), musikt., verktyg, som i vissa
instrument (orgel, fysharmonika, positiv,
dragharmonika m. fl.) uppfångar och i en reservoar
inblåser den luft, som gör piporna ljudande. För
orglar nyttjas antingen spännbälg eller, i
mindre orglar, kub-bälg. Den enkla
spännbälgen består af två större trapezformiga
träbottnar ("bälgbord"), förenade genom mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
