Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Båtmanshåll - Båtsmansrote. Se Båtsmanshåll och Indelsningsverket - Båtsmans-rusthåll. Se Båtsmanshåll och Indelsningsverket - Båtstad, köping i Kristianstads låän. Se Båstad - Båtstad, färjeställe vid Dalelfven - Båttalja, sjöv. Se Båtdäfvertar - Bååt, Seved - Bäck, socken i Skaraborgs län - Bäck, Abraham - Bäck, Johan Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af Blekings- och Södra Möre-kompaniernas
indelning (2,301 nummer) har dock sedan 1872,
mot vakansafgifts erläggande, halfva styrkan fått
sättas på tio års vakans. 1877 utgjorde
tioårsvakansernas antal 962. Medelkostnaden för
en båtsman vexlar högst betydligt inom de
olika kompanierna. Den utgör minst 95 kr.
12 öre (Södra Möre 1:a), högst 145 kr. 77 öre
(Norrlands 4:e). Under tjenstgöring erhålla
båtsmännen aflöning och kost af staten, som äfven
helt och hållet öfvertagit deras beklädnad, en
del s. k. småpersedlar undantagna. En
uppfordrad (till tjenstgöring inkallad) båtsman
kostar i natura-underhåll, aflöning och beklädnad
97 öre för hvarje dag.
Båtsmanshållet är indeladt i fyra distrikt:
Norra, Östra, Södra och Vestra, hvilka stå under
hvar sin inspektör, en officer af regementsofficers
grad. Kompanibefälet utgöres af en
kompanichef, som kan hafva ända till tre
kompanier under sig, samt korporaler och
vicekorporaler. I allt som rör rust- och rotehållares
förhållanden till båtsmännen är k. maj:ts
befallningshafvande närmaste dömande myndighet.
Under vistelsen på roten lyder båtsmanskompanichef
i ekonomiskt hänseende under militärchefen
vid den flottans station, som kompaniet
tillhör, och i militäriskt under chefen för flottans
militärpersonal. Kompanichef eger på roten
straffmyndighet enligt disciplinstadgan.
Det har aldrig lyckats att af båtsmanshållet
bilda fullt yrkesskickliga besättningar till svenska
örlogsflottan. Felet ligger i institutionen, ej i
materialet. I flottans nuvarande sjömanskår är
båtsmannen, enligt författningen, fullt likställd
med den öfriga truppen; men icke så i verkligheten.
Rekrytbildningen lemnar knappast
någonting öfrigt att önska, uppflyttning till
högre klass inom kåren beror endast på kompetens,
utan inskränkning af visst antal, och dock
räknade 1877 dess minör-, artilleri- och
matrosafdelningar, eller de som fordra sjömannaegenskaper,
af båtsmän endast 8 första klassens och
333 andra klassens sjömän – 7 proc. af
båtsmanshållets hela styrka. Den stora personal,
som måste uppfordras i tur, och den långa
vistelsen på roten (två år af tre) äro de förnämsta
orsakerna till båtsmanshållets oförmåga att lemna
fullt yrkesskickliga örlogsbesättningar. Se
vidare Extra rotering, Fördubblingsbåtsman
och Sjömanskåren. (Jfr "Om
båtsmanshållet" af O. M. Th. Rabenius, 1851.) R. P.
Båtsmansrote. Se Båtsmanshåll och
Indelningsverket.
Båtsmans-rusthåll. Se Båtsmanshåll och
Indelningsverket.
Båtstad. 1. Köping i Kristianstads län. Se
Båstad. – 2. Färjeställe vid Dalelfven, i
Tuna socken i Dalarna. Der mötte Gustaf I:s
krigsfolk 1527 de upproriske dalkarlarna, som
af daljunkaren blifvit narrade till resning.
Båttalja, sjöv. Se Båtdäfvertar.
Bååt, Seved, riksskattmästare, friherre,
tillhörde en gammal adlig slägt, hvars anor en
och annan genealog leder upp till konung
Radbart i Gårdarike. Han föddes 1615 på Fållnäs
i Sorunda socken af Stockholms län samt
var en tid assessor i Kammar-revisionen och
(1641–45) kammarråd, innan han 1645 upphöjdes
till riksråd. 1645–52 var han rikskammarråd,
1652 blef han president i Bergskollegium, och
1654 förordnades han till guvernör öfver
drottning Kristinas underhållsland
(Gotland, Öland m. fl.). 1657 var B. ledamot
af den kommission, som dömde Bengt Skytte,
och några år senare blef han medlem af
lagkomitén. 1660 blef han president i
Kommerskollegium, var 1661–68 president i
Svea hofrätt och åtnjöt från 1663 lagmansinkomsterna
af Karelen. 1668 var han medlem af den
kommission, som nedsatts att undersöka statsverkets
ställning och hvars betänkande är bekant under
namnet "blå boken". S. å. utsågs han till Dorpts
universitets kansler och blef, tack vare sin frände
riksdrotsen Per Brahes och rikskansleren M. G.
De la Gardies inflytande, af rådet 1668 vald
till riksskattmästare. Såsom medlem af
förmyndarestyrelsen fogade B. sig efter sina
mäktige gynnare. När rikskansleren angrep "blå
boken", som predikade indragningar och
återtagande af län, teg B. stilla, och staten
uppgjordes icke af honom; förslag till sådan
framställdes först af rikskansleren, derefter af
riksdrotsen. B. dog 1669. Han hade, jämte sin
broder, guvernören i Riga Nils B. (d. 1659),
1650 upphöjts i friherrligt stånd och fått som
län Härlunda, Torsås och Skatelöfs socknar i
Kronobergs län. Ätten utgick 1698 med B:s son,
v. landshöfdingen Karl Gabriel B.
Bäck, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad. Arealen 2,742 hekt. (5,554 tnld). 12 1/8
mtl, hvaraf hälften förmedlade. 575 innev.
(1877). Annex till Fredsberg, Skara stift,
Norra Vadsbo kontrakt.
Bäck, Abraham, läkare, f. 1713 i
Söderhamn, blef 1730 student i Upsala, der han
snart blef en af Roséns ifrigaste lärjungar.
1740 blef han promoverad till medicine
doktor, vistades 1740–45 utomlands och blef efter
sin hemkomst ledamot af Collegium medicum.
1749 kallades han till lifmedikus hos Fredrik
I och hade längre fram enahanda befattning
hos Adolf Fredrik och Gustaf III:s gemål, Sofia
Magdalena. 1752 blef han arkiater och president
i Collegium medicum samt läkare vid
Serafimer-lasarettet, hvilken anstalt kommit till
stånd hufvudsakligen genom B:s och Akrells
nit. Med Linné var B. förenad genom ett fast
vänskapsband. Den förre uppkallade efter denne
sin vän ett slägte bland myrtacéerna, Baeckea.
Död 1795.
Bäck, Johan Jakob, finsk kirurg, f. i
Nykarleby 1824, studerade på egen hand anatomi
och praktiserade från 1839 som läkare, särskildt
för alla slags benbrott ledvrickningar, snedhet
o. d. 1864 fick han en penningegratifikation
samt medalj för långvarig nyttig verksamhet,
och 1867 anställdes han som stadskirurg i Vasa.
Fältet för B:s verksamhet var först södra
Österbotten. Numera gör han årligen på kallelse
långa resor till olika orter i Finland, Sverige
och Ryssland. Hans läkekonst grundar sig på
noggrann kännedom om menniskokroppens byggnad
och utomordentlig händighet i skadors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
